En boning ytterst i havet

Hårda bud i skogen

2010-03-08T04:21:00.001-08:00

Vintern håller i sig och medeldjupet på snön lär ska vara 30cm. Detta medför en hel del svårigheter för alla de djur som har tänkt överleva till våren. Förra veckan kom det larm från färjan att det låg en älgtjur i färjfaret och inte kunde ta sig upp. En liten räddningsexpedition anordnades och folk klättrade med dödsförakt runt på stegar bland isflaken och lade rep runt halsen på älgen, vilken sedemera kunde dras upp med endast ett brutet litet horn som minne av upplevelsen. Sent i går kom ett annat larm - en svan hade störtat vid en av kommunens lägenheter - kunde mannen komma och hjälpa till? Beredd att ge sig av med sitt gevär visade det sig dock att "hjälpa till" betydde att fånga och stänga in svanen i ett varmt utrymme med mat och vatten så den kunde återhämta sig(efter rekommendationer från någon djurskyddsorganisation). Tveksam till om detta är tillåtet säger jag inte var den är, men kan avslöja att någon som skall bada bastu kommer att bli väldigt överraskad...

När vädret blev varmare några dagar uppstod nya problem och hästarnas ligghall var inte den enda byggnad som gav vika denna vinter.
Även Smilla fick bekymmer. Hon som kan ta sig fram hur bra som helst i djup snö fann sig plötsligt i underläge och fick bäras hem då hennes päls vägde ca fyra gånger mer än hon själv.
Även ortens leoparder väntar nu ivrigt på våren.

Bilder från systern

2010-02-25T10:28:00.000-08:00

Som en fortsättning på det HÄR inlägget om bilder som inte kommer gå till historien kommer nu en bloddrypande bildserie från tidigare nämnda syster. Jag bifogar även de en smula melankoliska bildtexterna från blogginlägget bilderna är tagna från.

When you feel that hope is gone

When you face the world alone
And you know you can't survive
It's all about knowing when it's over
*RAAP*
Slut på bildstöld för idag

Ny mössa

2010-02-25T05:03:00.000-08:00

Esther har fått en ny mössa av mormor.
Tack tack.

Bilder som inte kommer gå till historien

2010-02-23T01:47:00.000-08:00

Då min kamera är på skidresa satt jag och kollade igenom gamla fotografier. Här är ett axplock av djurbilder jag aldrig kommer att framkalla...

Favoriten -katten Malte, 10år och säkert 15kg, har flytt undan lilla valpen Smilla, som inte ens syns på marken så liten som hon är.

Jag undrar vad min syster Fotografen har att säga om dessa... Fast det kanske bara var nåt med exponeringen trots allt. (Kolla gärna hennes bilder under "Fridas blogg" på startsidan - där kan man bland annat hitta betydligt bättre bilder på samma djur som ovan :))

Det är för märkligt

2010-02-16T23:34:00.000-08:00

Denna vecka är mannen sjukskriven. Detta öppnade en rad möjligheter för mig gällande aktiviteter utan Esther som sällskap. Den största fördelen är dock att man får lite sällskap, tex till kaffet. Trodde jag.

Varje morgon när han skjutsar barnen till skolan kokar jag , med ett förnöjsamt leende på läpparna, kaffe och dukar fram, tänder ljus etc. Efter en timme är kaffet slut men mannen lyser fortfarande med sin frånvaro. När han sent om sider dyker upp mumlas det fram några lama undanflykter om att han "råkade springa på sin chef och bytte några ord". Vid det laget är mitt leende inte längre förnöjsamt, utan snarare vad min man brukar kalla "kreditkortsmunnen".

I går gjorde jag mig till lite extra och bakade en kaka som jag nu har dukat upp, ja det var väl närmare 90 minuter sedan.

För en stund sen gav jag upp och bjöd in en annan, mycket mer pålitlig vän.

Vart tog min bäbis vägen!

2010-02-13T09:21:00.000-08:00

Man häpnar över hur fort tiden går ändå. Nyss hade jag ett litet spädbarn och nu sitter jag plötsligt här med nån som äter ett helt potatis till middag och sen vill byta kläder inför melodifestivalen!Esther har valt en blandad stil med huvtröja som kan passa om det blir någon rap-artist som förra veckan, samtidigt som den mer klassiska glitter-tights looken alltid är rätt. Skorna valde hon av nån anledning när hon läste att Orsa spelmän ska vara med - hon hejar på dem.

Vinterspecial

2010-02-13T00:51:00.000-08:00

Det blir inte mycket tid att skriva nuförtiden , så jag tänkte göra ett snabbt bildinlägg från mannens resa ut till ön för några dagar sedan med isbrytaren. Uppdraget var att märka ut isvägen för att man ska kunna ta sig bort därifrån vid behov(gäller de bofasta pensionärerna).

Här ser man rännan efter isbrytaren samt de enbuskar som fungerar som vägvisare var isen håller. I bakgrunden skymtas huvudön. Vanligtvis går man inte iland den här vägen då det är för strömt, men denna ovanligt kalla vinter är isen tjock överallt.
Här kommer man iland - lite närmare för de bofasta än den ordinarie vägen som är närmare 3 km hemifrån och där scotern inte kan ta sig fram nu i den djupa snön.
Det intressanta med snö är att man får en vink om vilka som smyger runt huset i skydd av mörkret. Här har fru Lodjur passerat och oturlig nog tappat fodralet till sin digitalkamera...
Herr Älg på liten kvällspromenad.
IIIh,ett lodjur!!
Så här vintrigt är det på vår strand
Huset väntar på våren och saknar sitt tak(och sin övervåning förstås).
Ja se där ligger den ju och fryser om kvisthålen... Snart,snart får ni också komma på plats!
Nu snöar det här igen. Ha en bra vinterdag!

2010-01-22T00:46:00.000-08:00

Inte mycket nytt har hänt de senaste veckorna. Julen har städats ut(dvs alla sakerna står i stora kartonger i vardagsrummet,för längre än så kom de aldrig), skolan och träningarna är i gång igen och alla har en mängd olika tider att passa. Till mina tider att passa hör Esthers mat och sovtider,allt övrigt utgår ifrån dem. Hon har dock blivit lite bättre i magen,men sover inte längre än max en timme i gången,så man utför inga stordåd under tiden precis...

Jag gläder mig dock åt det lilla-i badrummet har jag äntligen skrapat bort de hemgjorda insynsskydden på badrumsfönstret som jag gjorde av gamla tapetbitar när vi flyttade in.
Sen kom jag aldrig så långt att jag fick upp de nya,riktiga i plast,dyrt inköpta i staden,men som tur är har jag en hjälpsam man,så nu känns det riktigt ensamt att duscha,när ingen kan se en från vägen...
Hon tar mycket tid men är inte så dum ändå!

God Jul stavas c-h-o-k-l-a-d

2009-12-30T05:15:00.000-08:00

Att en god jul stavas "choklad" är väl ingen nyhet för någon. Andra, mindre viktiga men dock, saker som förgyller julhelgen är "lugn och ro" samt "sömn". Då det visade sig att E är laktoskänslig blev dessa nyckelord,till min fasa, oförenliga. Jag har nu under flera dagars tid tvingats leva på laktosfri mjölk och smör, inga mumsiga gräddfils såser till fisken,ingen vispgrädde till den amningsanpassade Irish Coffe´n, ingen varm choklad när man kommer in efter skridskoåkningen(det är barnen som åker,men man är ju inte sämre än att man iallafall kan äta när de kommer in) - men framför allt - INGEN CHOKLAD.

Jag har lusläst varje innehållsdeklaration och är skakad in i märgen - det finns ingen räddning i detta fall.

Jag vill avsluta med att visa några av mina julklappar...
Nåja,jag antar att detta offer, nästan i klass med Jesus, även det är för mänsklighetens bästa.

Se så sött hon sover...

Julpyssel

2009-12-16T00:16:00.000-08:00

Ett litet trapp-arrangemang har jag lyckats åstadkomma. Tyvärr är trappan ganska vindpinad så pyntet blåste bort ur enen strax innan den fick denna slagsida... Mannen har fått utebelysningen på plats. Men vad är det som strålar från taket?
Nej men lille Rudolf! Han som strängt blev förpassad till en undanskymd vrå bredvid tupparna förra julen. Så märkligt - hur kan han i år ha hamnat på en plats där han syns på flera kilometers avstånd för alla som kommer från hamnen,samt från varenda båt i farleden? Detta kommer att påverka någons julklappsskörd...
På tal om tupparna så har nu även Blixten kilat vidare. Det var ingen livskvalitet att sitta inne ensam dag ut och dag in, så nu ekar hönshuset tomt när man går förbi, vilket känns väldigt konstigt. Förhoppningsvis har vi någon som ylar runt där igen till våren!

Santa Lucia

2009-12-15T02:20:00.000-08:00

Tänk att det redan varit Lucia! Om man tycker tiden går fort annars, så är det ingenting mot dagarna i december! I fredags var det traditionsenligt Luciatåg i skolan. Esther kollade noga in det hela,för när hon börjar som enda elev kommer hon att få vara lucia varje år...

Som det är nu kan alla lugnt räkna med att få vara varsin gång och det finns även några enstaka tomtar som kan sjunga bas-stämman i Staffan stalledräng.
Som alltid i en lyckad bild finns en vuxen som smyger förbi diskret för att inte bli i vägen.
En annan stor händelse i familjen är att E har växt i storlek 62! Tänk att man redan kan börja sortera ur kläder som är för små! Från nåt sånt litet!

Tanken slår mig plötsligt att detta kan hänga ihop med att det är december! Tänk om hon en vanlig månad inte hade vänt sig,inte börjat odla tänder eller växt 4 cm! Tänk om det faktiskt är så att december är som flera månader som snabb-spolats! Detta förklarar varför jag alltid känner att jag åldrats i förtid efter varje års julförberedelser!

Jag vet inte hur det är för er,men i min outsövda värld låter det verkligt rimligt!

Här visar E dagens outfit-anpassad till bristen på dagsljus utanför...

I storlek 62!

Nya hobbies

2009-12-09T14:56:00.000-08:00

Dagarna ägnas i hög grad åt att gå runt här hemma och bära på Esther, som tycker att det är en mänsklig rättighet att med tio minuters mellanrum få veta om det hänt något nytt utanför varje fönster i alla rum. Jag kommer att få ersätta församlingens golvmatta den dagen vi flyttar ut,då jag nött en stig genom lägenheten.

På lördagskvällen, med mannen hemma som kunde patrullera alla fönster, såg jag således fram emot lite kvalitetstid i badkaret,med ett tänt ljus som enda sällskap. Jag vet fortfarande inte riktigt hur det gick till,men plötsligt hade sonen gjort mig sällskap och den avslappnande atmosfären bytts ut mot "mammajagtarliteskumocksåfördetbrukarjaghatittanupåmignärjagdykertyckerinteduockså

attvihardetmysigt!"

Fortfarande i dag smakar det tvål i munnen.
Greja greja
Esther chockerade i måndags med att vända sig från rygg till mage,vilket känns väldigt tidigt vid 10 veckors ålder. Dessutom dreglar hon och suger på sina händer, så nu har jag börjat oroa mig för att hon ska börja få tänder också. Min värsta mardröm är dock att hon ska börja prata vid fem månader,för jag har bara två öron och som det är nu har jag redan ett barn i varje...

Liten lista på saker man kan göra med bara en hand ledig(och ett halvnöjt barn på den andra armen):

Läsa en inredningstidning

Surfa,men inte skriva nåt på datorn ifall man tex vill använda versaler

Dammsuga

Äta chokladboll

Prata i telefon i den mån någon är hemma dagtid(förutsatt att barnet på armen somnat)

Äta chokladboll

Damma,men inte lägre än knähöjd,för sen måste man böja sig och då kommer man kanske inte upp igen

Titta ut genom alla fönster

Äta cokladboll

Ja,sen kommer jag inte på nåt mera...

I morgon är det i varjefall kommunstyrelsemöte. Kanske de bjuder på chokladboll?

2009-11-24T01:04:00.000-08:00

Tiden rusar iväg, men här är en snabb lägesrapport över den sista tidens viktiga händelser:

Då både Esther och jag sover relativt dåligt när vi ligger bredvid varandra - jag för att hon grymtar och vrider sig och klöser med sina vassa små tånaglar och E för att jag luktar mat(antagligen som att försöka sova bredvid ett fat med kanelbullar-skulle jag aldrig klara!), så har nu mannen tagit över henne på natten och jag sover på soffan(med en leende pudel under täcket). Så nu får jag henne serverad när hon är hungrig och sen när hon är klar återförs hon till sovrummet. Det fantastiska är att nu sover hon upptill 5 timmar i sträck och jag är mycket piggare!

Mannen har köpt nån sorts energidryck på hälsokostaffären och efter en veckas användning så har han hållit sig vaken under nyheterna och vädret som kommer mitt i söndagsfilmen och-hör och häpna-sett hela filmen till slut!Detta har aldrig tidigare hänt under de tio år vi varit tillsammans!

Luciakandidaterna var här och sjöng så vackert i söndags. Jag hamnade omedelbart i ett moraliskt dilemma när det var dags att rösta, då jag känner en av kandidaterna och tyckte att en av de andra hade en fantastisk röst.Jag undrar fortfarande om jag gjorde rätt...

Mannen hjälpte mig att få ut hästarna en sväng i helgen(det är inte helt lätt nuförtiden när det krävs två ryttare och en barnvakt innan det blir mörkt vid fyra). Han fick rida Reitur som är starkast och lugnast-fram tills nu! Vi bytte häst för att jag skulle prova få honom att galoppera(han har tidigare haft svåra problem med sitt självförtroende och sin rygg,så han har bara gått att få i skritt eller alternativt sken). Nu har han dock flera gånger visat tecken på att kunna gå normalt och riktigt fint, så jag satt upp och drev på honom. Till min stora häpnad visar det sig att hans nyvunna självförtroende har förvandlat honom till en tjurig rodeohäst som tydligt visar att det enda håll han tänker gå åt är det som leder hem,allt annat belönas med bocksprång,stegringar och sparkar bakut.

Nu,flera dagar senare,sitter jag fortfarande med häpnadens finger i förvåningens mun och försöker smälta att två års tålmodigt terapiarbete med en fantastiskt snäll men osäker häst utmynnade i detta! Det hjälper inte ens att mannen försäkrar att "varje gång ni lättade från marken så såg det åminstone ut som om bakbenen galopperade..."

Vi ska få ett till rum till vår lägenhet,vilket är mycket välkommet! Hallen skall byggas om lite och ett av kontoren på nedre våningen skall integreras med vår lägenhet. Detta innebär att vi kommer att få ett kassavalv i vårt sovrum vilket känns lite spännande på nåt sätt jag inte riktigt förstår själv.

Den ensamme tuppen Blixten sitter hålögd kvar i hönshuset. Jag måste ta tag i det,men det är liksom lättare att skjuta upp beslutet till nästa dag...

I helgen är det julmarknad på slottet, men här är det byggnadstekniskt budgetmöte - hoppas de bjuder på glögg iallafall.

Nu vaknade E så vi ska börja julpynta har jag lovat henne...

"Och så var de bara en"

2009-11-10T10:03:00.000-08:00

I söndags när jag var på väg till hästarna såg jag en mängd vita fjädrar på vägen mot postlådan.Fylld av onda aningar gick jag dit och hittade mycket riktigt SalikonValle bland löven en bit från vägen. Han hade blivit anfallen av en örn och utan att gå in på detaljer så var han svårt skadad men levde. På så sätt föredrar jag verkligen rovdjur typ rävar som iallafall dödar sina byten innan de börjar äta. Följdaktligen fick jag slå ihjäl honom själv och bara hoppas att han inte legat där så länge. Så tyvärr Pekka - den tuppen hann aldrig uppleva det där du unnade honom till våren...
Nu har vi alltså bara lilla Blixten kvar(längst upp till vänster) och han sitter bara inne och är ensam,så det lutar mot att även han snarast kommer att förpassas till evigheten istället för att behöva genomlida vintern ensam.

Varning i juletid

2009-11-10T02:28:00.000-08:00

Som vanligt i november har jag av ren godhet köpt jultidningar och böcker jag inte vill ha, till ett pris som inte står i relation till produkten, av barn som inte ens är mina egna.

Denna gång köpte jag även denna cd med delfinljud - "for relaxation" lovade fodralet.Perfekt för mig med lite sömnproblem att vila till tänkte jag.
I går levererades produkterna och fylld av förväntan tänder jag några ljus,lutar mig tillbaka med ett leende och startar musiken.

För den som inte hört en delfin prata så kan jag nu berätta hur en delfin låter. En delfin låter som ett nyfött barn som gråter och gnyr. Hela rummet fylldes av nåt som fick mig att tänka på när Herodes dödade alla nyfödda gossebarn i Betlehem lagom till jul.

Sammanfattningsvis kan jag säga att just "avslappnande" inte är ordet jag söker.

Undan med dig clownjävel

2009-11-10T02:14:00.000-08:00

Ska du sitta själv en stund Esther och leka med det skojiga babygymet!

Vad i h..vete är det där för några
Menar du allvar?
Jaha...hej grabbar...
Heeej!
... ? ...

Nåja,jag försökte iallafall...

2009-11-05T00:38:00.000-08:00

Dagen började med ett besök på hälsomottagningen då barnen skulle vaccineras mot svininfluensa. Normalt är jag inte så mycket för den typen av vaccin,men med tanke på Esther så fick nu de andra i familjen ställa upp.Jag steg upp före sju för att kunna vara klar till nio-det är ännu inte helt lätt att synkronisera en baby med olika evenemang...

I förrgår var det möte med ett antal ministrar som anlände med sjöbevakningens båt.Lite intressant så här i spartider då de både kom och for samtidigt som den vanliga färjan gick,men det finns säkert någon bra förklaring till det. Esther sov nästan hela tiden,men var i sin frånvaro ändå representerad i en power point presentation som "en explosionsartad befolkningsökning 2009" . På slutet vaknade hon och kom in och fick därigenom tillbörlig uppmärksamhet...

I går var jag således mycket nöjd med att inte ha någonting inbokat och hade tillochmed tänkt ta mig en sovmorgon tillsammans med Esther. Det hela började med att tidigare nämnda barn spydde en inte helt oansenlig mängd mat snett från min axel,ner genom min bh,vidare till mina pyamasbyxor och ner i sängen. även hela hennes pyamas var våt. " Jag trodde bare jag skulle rape..."

Efter uppstigning och klädbyte fantiserade jag om en lugn frukost som kompensation,men minsann-dyker inte mannen upp, som från ingenstans, för att meddela att det är ett utvecklingssamtal på skolan om en timme-har han kanske glömt att nämna det? Samtidigt berättar han att kommundirektören fyller år och inte kan väl han sitta ensam på en ny ort på sin födelsedag känner jag,så plötsligt har vi bjudit honom på middag,vilket innebär att en storstädning måste organiseras.

Så här snyggt blev det tex uppe på ett skåp...

I dag hyste jag således inget hopp om extra sömn,utan har efter vaccinationen bakat en kaka,som fick svalna på balkongen(där jag förberett lite pyntning åt småfåglarna).Det är snöstorm ute idag!(Vilket medför att jag först får hämta barnen från skolan,sen skjutsa tillbaka dem på träning en timme senare för att slutligen hämta dem igen en timme efter det-något som lär göra underverk för Esthers sömncykel).
Till kakan kokades en kolasås med cornflakes
Allt detta medan min arbetsgivare tog sig en liten lur.
I helgen var min man och min far duktiga och bogserade ut de nya stockarna till huset på kommunens flytbrygga. Det gäller att anpassa sig till färjtiderna...

Allt gick dock bra,färden tog två timmar mot de vanliga tio minuterna och de kom i land innan det blev mörkt. I helgen ska de fortsätta att lasta av och dra upp stockarna till huset med fyrhjulingen,så lite händer det på byggfronten trots att det är lågsäsong!

Inte lätt att vara ny...

2009-10-30T03:19:00.000-07:00

På tal om kommunstyrelsemötet härom dagen så visade det sig att det saknades tre förtroendevalda när vi skulle börja.Efter vissa efterforskningar kom det fram att den nye kommundirektören fått i uppgift att åka runt och lägga kallelserna i folks postlådor,för att spara portot(fatta hur nära ruinens brant den här kommunen är!),vilket hade skett med varierande framgång och föranledde en intressant diskussion av typen "men vem kan mer heta Pettersson i det området,skulle det kunna vara han som bor där du vet... etc etc" vilket förlängde mötets längd med ungefär en timme.

Konsekvenserna av detta är att idag när en ny kallelse ska delas ut så har kommundirektören begärt förstärkning,i form av min man,så vi ska tro att det ska lyckas bättre nu.Jag kan dock inte låta bli att fnissa lite vid tanken på hur två män i trettioårsåldern åker runt tillsammans i bil med varsin pudel med sig...

Heureka!

2009-10-29T03:29:00.000-07:00

Esthers engagemang i kommunala frågor är beundransvärd-i går var det kommunstyrelsemöte som stod på programmet,men jag får nog erkänna att både hon och jag nickade till några gånger...

Det svåra med dylika tillställningar är att göra sig klar i tid. Att alla ska vara mätta,torra,snygga och nöjda vid en viss tidpunkt är en nästintill omöjlig ekvation. Tex i går när jag skulle ta tag i "snygg"biten så hittade jag min concealer på golvet och den såg ut så här.Men pudeln var snygg.
I dag när jag bara kände ett desperat behov att dammsuga,framför allt för att Smilla tagit ett amningsskydd och fördelat det ner i partikelnivå på mattan(dock inte lika illa som när hon slet sönder en dunkudde förra veckan) gav jag mig in i skrubben och hittade en bärsele jag lånat.

Först försökte jag vända Esther med ansiktet mot mig,men resultatet blev inte vad jag hoppats...
Men sen! Tada- fyra toasters och huset dammsuget!
Nu måste jag rusa för jag har en tid att passa...

2009-10-27T01:12:00.000-07:00

I helgen var det släktträff(den enda korrekta benämningen på när tre syskon med barn, samt två små barnlösa befinner sig på sammma plats samtidigt). Med våra föräldrar inräknade var vi 17 personer-alla i köket kändes det som. Av någon anledning ansåg vår far att detta var den ultimata dagen att gå ut och snickra lite i hönshuset,något han vägrat i flera månader,så något gott kom alltså ut av en ljudnivå på flera tusen decibel...

Inne i köket avhandlades många viktiga ämnen,bland vilka ett av de viktigaste kanske var "vilket tv program som sänds på dagtid då vi föräldralediga överhuvudtaget kan höra vad de säger för att de större barnen inte är hemma, är egentligen det bästa?".

Den pappaledige brodern lyfte fram Malou`s Oprahinspirerade morgonshow som ett måste för den medvetne hemmaföräldern- rafflande inslag om såväl kultur och matlagning som sorgebearbetning och mode.Jag (som by the way har träffat Malou hemma hos Eva Hamilton på hennes födelsedagskalas-hur många gånger har jag nämnt det måntro?!?) kontrade då med "Trädgårdsfredags" gemytlige Gustaf Mandelman-trädgårdens egen Ernst(min man måste alltid byta kanal när Mandelman ler så där spjuveraktigt bakom en riktigt välväxt kålrabbi).

Till min oerhörda förvåning visar det sig då att INGEN av de övriga fyra syskonen vet vem Mandelman är !!! INGEN har sett hans program!Här var jag så chockad att jag bara minns små fragment av resten av den dagen. Ingen hade sett Mandelman...

Dagen efter när jag sovit på saken beslöt jag mig storsint att ge Malou en chans,så jag tog min tekopp,en halv kaka choklad och Esther och bänkade mig framför tvn. Emellanåt zappade jag dock till svt24 för att få en hastig glimt av min vän M i en av de många repriserna som sänds av Trädgårdsfredag (på dålig sändningstid av nån anledning). Problemet var bara att just denna förmiddag var Esther ovanligt missnöjd och överröstade både Malou och Mandelman med sin högljudda klagolåt. DÅ. DÅ händer det obehagliga. "Hem till gården"-det program jag avskyr mest i hela världen ända sen barnsben för att det är så överjordiskt tråkigt och töntigt-börjar.OCH DÅ vänder Esther sitt lilla huvud mot tvn av egen kraft,tystnar och LER!Jo,jag lovar,hon LOG! Åt "Hem till gården"!Sen följer hon med uppspärrade ögon och halvöppen mun HELA avsnittet utan ett ljud!

Hela min värld rubbades och fortfarande idag kommer jag på mig själv med att snegla på Esther och tänka "jag vet att barnmorskan sa att oddsen är extremt låga för att man ska förväxla barn på BB men indikerar inte detta att så är fallet?"

Ska det vara så här?

2009-10-20T05:34:00.000-07:00

Ärligt talat-hur ska jag få någonting gjort?

"Vad menar du skabarasläppautkatten!"
Ordningen återställd!

Torsten och jag lade in en gemensam anhållan om att Smilla skulle få vara med på avloppsgrävning idag,vilken bönhördes.Vet inte vem av oss som uppskattade det mest...

Körigt,körigt

2009-10-19T08:39:00.000-07:00

Åhjagärsåtrötttrötttröttpuh...zzzzz...

I dag har Esther varit på sitt första kommunala förtroendeuppdrag-byggnadstekniskaräddningsnämnden(hur jag älskar det namnet-en konsekvens av befolkningsbrist och sammanslagningar av nämnder) hade möte för att godkänna nästa års budget för räddningsväsendet.Samtidigt var hon inbokad till sitt första besök på rådgivningen,så det krävdes två föräldrar för att få detta att gå ihop.Naturligtvis sker detta samarbete utan inbördes kommunikation mellan ovan nämnda föräldrar,vilket resulterade i att hennes pappa ringde till mötesorföranden mitt under brandchefens tal om säkerhet för att be honom fråga mig var hennes rådgivningskort var.Pinsamt tyckte Esthers mamma.Inte heller hade han observerat att skötväskan var i bilen,så efter att hon klätts av och undersökts så fick han torka ur hennes använda blöja med ett papper och sätta på henne den igen.Ännu pinsammare tyckte Esthers mamma.Jag undrar om rådgivningstanten betraktar det som ren vanvård och att det är noggrant antecknat i hennes journaler eller om hon tar det för extrem snålhet?

Som tur är är jag för outsövd för att ens bry mig om vilket...

Esther 2 veckor

2009-10-15T06:13:00.000-07:00

Det är märkligt hur man vid två veckors ålder redan har fastställt vissa regler kring hur man vill hanteras.Ett minimikrav om man alls kan tänka sig att somna en stund, är att man vill hålla nån i handen,och det gäller båda händerna.Detta försökte jag idag kombinera med att laga en äppelpaj,vilket inte var helt lätt...När man väl sover kan ens anhöriga med stor försiktighet lyckas pillra loss sina händer,men då vill man som kompensation ligga i famnen.
Vid riktigt djup sömn,när man ätit så det fortfarande läker ut lite ur mungipan,kan det gå att ligga i sin säng,men då ska gärna sängen stå bredvid diskmaskinen som ska vara igång så det "swoschar"så där lite lagom sövande.Aldrig har vi väl diskat så ofta som nu...
Dagens outfit-made by pappa.Är inte skorna för bedårande!Om sånt hade funnits när jag var liten är jag säker på att jag inte hade känt samma behov av att klä mina barn i det idag-nejdå,då hade de fått ha orange och brun frotte´istället-så var det att födas på 70-talet minsann!Inget bling-bling då inte!

2009-10-14T03:50:00.000-07:00

Även idag skiner solen och det är riktigt varmt ute.I går kom det tydligen hagel i stan och i Roslagen var det problem med snö och halka!Anledningen till att jag råkar vara så insatt i väderlek och annat viktigt är att jag var ute och försökte bygga ett litet staket till bersån och för att undvika att kunna höra om någon försökte påkalla min uppmärksamhet för att få hjälp med det ena eller andra var jag utrustad med hörselskydd med radio-en fantastisk uppfinning!.Jag hade ingen pil,så jag använde hasselslanor och i dag byggde jag vidare med syren...(se bilden).Dagens utsikt från min balkong-Esther har fått ett diskret regnskydd till vagnen av mormor...

Vi försöker in i det längsta undvika att själva behöva klippa gräsmattan.
Utsikt över vidderna.
Smilla har placerat Herr Hackspett strategiskt så att de ska kunna busa vidare nästa gång hon kommer ut.Jag är säker på att han aldrig har farit runt huset så många varv och så snabbt som han gjort i dag.Synd att han inte förmår uppskatta det.
Inne har jag gjort ett litet arrangemang i trappan(bortse gärna från färgerna) och jag är riktigt häpen över att allt står kvar ännu med tanke på hur det ser ut när tre hundar slirar förbi varje gång de ska ut eller in.Ingen har heller ännu fattat eld,fast Lia har naturligtvis,med ålderns rätt,varit närmast.
Skulle väl inte vara hon annars...

Kast med litet får

2009-10-09T05:59:00.000-07:00

I går var jag med om mitt livs första "fårrullning".Jag visste inte ens om att detta fenomen existerade då jag i maklig takt kom gående med barnvagnen förbi fårhagen.När jag som vanligt lite förstrött tittar bort mot fåren ser jag plötsligt en stor tacka som ligger på rygg med benen i vädret och har något som starkt påminner om dödsryckningar,sen blir hon stilla.Jag sliter fram telefonen och ringer fårets ägare för att höra om det finns någon typ av hjärt-lungräddning just för får och erhåller följande instruktioner:gå dit,ta tag i ryggen och sväng runt henne på fötter.

Sagt och gjort-jag parkerar barnvagnen,springer över en åker,hoppar över ett elstängsel,forcerar en flock får(som står på benen),tar tag i ryggullen på den till synes döda tackan och svingar upp henne på fötter. Och tro det eller ej-hon går från livlös till betande på under fem sekunder!

Tydligen är detta ett inte helt ovanligt fenomen-ett lite lagom korpulent får kan tydligen förlora jämvikten när det lägger sig ner och klarar då inte av att ta sig upp igen.Blir det då liggande kan det få tungan i halsen och kvävas.

Jag har dock aldrig hört talas om något liknande men kände mig som en hjältinna hela kvällen :)
I dag kom denna söta lilla varelse i paket med posten.Det är inte så ofta man ser Kalikåfigurerna nuförtiden,men jag tycker de är fantastiskt fina och de samarbetar tydligen med barnhem i Ryssland,vilket gör dem extra bra!
Ett för mig ofattbart inslag i vardagen-Torsten slickar i sig min olivtvål.Några bra förslag?
Efter att ha haft datorn på arbetsbänken i två år,där det är omöjligt att få rum med benen när man sitter,hämtades symaskinsbordet upp från källaren,och tadaa-det passade precis!Synd att jag aldrig mer kommer att få fram bakplåtspappret ur lådan...

Nyfödd Esther-tack för all uppvaktning!

2009-10-04T04:54:00.000-07:00

Skördefest med Öppna Gårdar

2009-09-20T00:33:00.000-07:00

I stället för att hålla mig hemma och försöka röja upp innan förlossningen bestämde jag mig för att ta barnen med mig in till fastlandet en sväng.Fredagen tillbragdes i ett badhus och på lördagen var det skördefest med mängder av öppna gårdar. Vädret var strålande och barnen klappade får,betalade pengar för att rida,hoppade i hö samt mycket annat som de kunnat göra gratis hemma. Nåväl,gemytligt var det. Under dagen kände jag dock att jag höll på att bli sjuk,blev sakta sämre och sämre ju fler får jag klappade, och kvällens resa hem med färjan iakttog jag bakom rödsprängda ögon. Väl hemma svepte jag några koppar Finrexin och blev mycket bättre,tills jag läste att det var farligt för gravida att förtära-då blev jag något lite sämre igen...
I dag har jag mest ont i halsen,ska ta itu med det nyinköpta klädskåpet,för i morgon eftermiddag ska jag faktiskt åka till stan för att invänta förlossningen,så sen är det kört.Barnen ska ut och segla i morgon med skola och dagis,så ev.hinner de inte hem innan jag åker heller,hå hå...

De två kvarvarande tupparna är hemma igen,liksom båda kattorna. Stackars tuppen Lasse blev ju tagen av en fågel förra helgen,så gruppen minskar fort i antal. Blixten och Valle verkar lite bortkomna för tillfället,men de kanske hämtar sig-ingen av dem är väl egentligen nån ledartyp...

Nähä,nu är det nog dags att se garderoben i vitögat och sen ska jag "packa väskan"-jag vet inte vilket som skrämmer mig mest...

Nulägesrapport

2009-09-10T23:01:00.000-07:00

Husbygget framskrider enligt planerna, vi är nu uppe vid mellantaks vasarna.Tyvärr har det varit en del vatten som runnit längs väggarna på andra våningen,vilket gör att flera stockar måste bytas ut och timras in-detta tar betydligt längre tid att göra än att bara lägga på en frisk stock. Ju högre huset blir,desto tyngre blir även lyften. I och med att huset ligger på ett högt berg vid vattnet, är dock utsikten värd besväret-särskilt för mig som brukar sitta nere på marken och ropa goda råd med ett glas kall saft i handen...

Nu är det tre veckor kvar till beräknad förlossning, och större än så här tycks jag inte bli,beräknad födelsevikt på barnet är ca 3,3kg. Smilla ser ut som det illaluktande monstret som bodde under mumintrollens diskbänk...

Vi har haft fint väder några dar nu,riktigt varmt och skönt,men nog märks det att hösten är på gång.Här kan man tex se några flyttfåglar som tar en liten paus innan Östersjön skall korsas. Som i en bättre skräckfilm....

En rätt stor källa till glädje just nu är det faktum att tuppen Björn har lämnat oss! Han hade den mest osannolika turen att bara dagar efter att han jagats med kniv av min man då han(tuppen)rivit upp ett blodigt sår i makens hand med sina sporrar, få ett erbjudande om att överta ett gäng hönor vars tupp hastigt avlidit. Dessa hönor var skägghöns och således var det lilla Björn som var aktuell. Snacka om tur. Jag har förstått att han har kunnat bete´sig rätt bra och att hönorna än så länge är nöjda. Våra resterande 3-säger 3!(helt fantastiskt när utgångsläget var 7 för ett år sen!) tuppar har plötsligt lugnat ner sig betydligt,mycket mindre galanden och inte alls lika mycket testosteron i omlopp!Vi önskar Björn fortsatt lycka och välgång i hans nya hem!

Nu ska jag ägna mig åt min nya hobby,vilket är att när barnen lämnats på skola och dagis, gå och lägga mig med en god bok! Detta är fördelen med att vänta tredje barnet-jag har inte ens dåligt samvete ,för jag vet att sömnlöshetens tid kommer tids nog...

Hormoner eller bara flitig?

2009-09-01T01:07:00.000-07:00

Hela dagen i går tillbringade jag inne i olika köksskåp.Till kvällen blev det sedan ett kylskåp.Detta med hetsstädning och röjning inför varje förlossning är sannerligen ett intressant fenomen-man är ju glad och tacksam tillika att det inte enbart är halsbränna och nattliga toalettbesök...

I dag är det meningen att jag ska ge mig på barnens rum(för hur månte varvet?Tar det aldrig slut?),men mest rensa ur deras garderober.Jag ska nämligen till Uppsala igen på fredag och shoppa tänkte jag-har upptäckt Thuns i Faringe-var dit förra fredagen med lyckat resultat,köpte utekläder åt barnen,och tänkte nu komplettera med lite babykläder etc.Det blir nog Gränby Centrum också,samt ev. Fullerö handel med trädgård och inredning.De har en hemsida om jag inte minns fel....Bla hade de väggbokstäver för 25 kr styck-på tex Nordljus webshop kostar de 49...

Jag ska sitta hela veckan och grunna på vad jag ska skriva bara,skulle vilja ha några på väggen i trappan-men vad kunde passa?Just nu kunde tex "be ware of dammråtta" eller varför inte "90% av alla kläder som ligger slängda på golvet är inte mina"? "Under allt damm finns det riktigt snygga möbler" eller "titta gärna på den nya,fräsha, ljusa soffan,för om nån vecka har det legat en lerig labrador i den" passa bra. Ja ,möjligheterna är ju oändliga känner jag,men det blir lite för dyrt med bokstäver-jag får nog ta till en schablon istället om jag ska ha råd med hela budskapet,man har ju trots allt bara mammapeng nuförtiden...

Det ryktas att hönsen skall anlända på fredag kväll i abonnerad flyttbuss,lite väl påkostat kan man tycka,men de behöver väl ha lite plats att röra sig på antar jag... Eller så beror det på att kommundirektören för gott lämnar vår lilla ö på söndag och tar med sig sin fru,den vikarierande kom.dir, för nya toppjobb på annan ort.Håhåjaja,stället blir sig nog aldrig likt...(Kanske jag kan skicka med honom tupparna tillbaka?)

Den nye kom.dir kommer i oktober-FRÅN ett toppjobb-det är så intressant att se trender i samhället,jag antar att det är den berömda "livskvaliteten" man söker?Med sig har han iallafall en toypudel vilket Smilla kommer att uppskatta är jag säker på,särskilt som det lär ska vara en hane...

Dagens största insats hittills var iallafall ett besök i kyrkan-jag slutade jobba åt församlingen i maj och redan i juni frågade prästen om jag sett till nattvards kalken.Jag blånekade naturligtvis då jag var helt SÄKER på att jag fört tillbaka den efter senaste diskningen.Sen frågade han igen i juli,samt-antagligen-polisanmälde den som stulen i augusti.Ni kan aldrig ana vad jag hittade uppe på kylskåpet bakom min snygga låda med kokböcker i går när jag städade!?!

En aprikos elefant är väl alltid rätt...

2009-08-27T04:21:00.000-07:00

Tja,det kunde ha varit betydligt värre,och kvaliteten är det inget fel på!Förvånade mig att det fanns en "Lingon&Blåbär"body med också-nåt att byta till när babyn kräkts på den aprikosa lilla dressen...

Vardag igen

2009-08-26T23:32:00.000-07:00

Jaha,nu har alltså den utlovade mammaledigheten börjat,vilket rent konkret tycks innebära att jag får göra samma jobb fast utan lön...I dag skall jag upp till butiken och jobba på kontoret,men det ska väl inte ta så länge. På posten ligger vår moderskapslåda och väntar-vilka läckra färger kan den innehålla detta år måntro?Har finnarna uppmärksammat att mintgrönt och blekgult i resten av världen utplånades på 80-talet(det var färgerna när de andra barnen föddes i början av 2000-talet) eller har det kanske smygit sig med någon pikant pastellig detalj även detta år?

I går hade jag en riktigt bra dag.Sonen och jag var lediga,varvid vi först bakade en kaka och sedan tvingade ut gammelmormor i båten.Sist jag åkte hennes båt upplevde jag inte att den var så där liten!När 3 personer och 3 hundar samt dubbla kaffekorgar,extrakläder plus viss fiskeutrustning var packad var vattenytan farligt nära sudbandet. Vi åkte till en liten och avlägsen ö,regnmolnen tornade upp sig från alla håll och det blåste tämligen hårt.Väl iland gick vi runt stränderna och letade fynd.Jag hittade en riktigt snygg rysk vodkaflaska och sonen en läcker solskärm "i precis rätt storlek" som han tänker ha på dagis,stön,samt en arbetssandal med stålhätta-tråkigt nog som alltid bara den ena.Fast jag är alltid lika nervös att vi ska hitta kroppen som hör till varje gång vi hittar kläder,men hittills har vi klarat oss. Precis när vi kom hem igen kom regnet,så vi lade oss i sängen och läste,båda kattorna kom in och kunde för en gångs skull lägga sig ner och vara lugna.Vaknade lagom tills det var dags att börja med middagen.

Även i dag tror jag det blir riktigt bra,ska jobba nån timme nu,sen blir det kaffe hos tanten som varit så snäll och virkat babyfilten åt mig(har i utbyte köpt hjortronlikör och likörkarameller-är det inte sånt gamla tanter gillar?)Sen ska jag som sagt hämta babylådan samt sonen från dagis.Egentligen skulle jag på jobb i morgon,men den andra kocken ville jobba extra,så jag blev ledig! Jag återkommer med bilder senare-nu ska jag trycka in mig i nåt snyggt mammatält och se så där bokföraraktig ut....

Den enes död

2009-06-22T23:22:00.000-07:00

Livets vägar är förvisso outgrundliga.Häromdagen var den fd kommundirektören tillsammans med den nuvarande kommundirektören förbi stugan en sväng med sin segelbåt.Med sig hade de även två shäfrar,den ena inte alltför gammal.Innan nån vet ordet av har tuppflocken anlänt till platsen vid ljudet av röster och det hela slutar inte bättre än att hunden Willi sliter alla stjärtfjädrar av SalikonValle innan nån vet ordet av.

Här kunde historien ha slutat,men inte när det gäller den hundens husse.Svårt tyngd av skuld ringer han runt i hela sin bekantskapskrets tills en hönsfarmare dyker upp.För honom berättar han den hjärtslitande historien om stackars Valle som numera är så generad att han bara backar omkring på gården,vilket i sin tur leder till att hönsfarbrorn genast vill skänka 10 fina värphöns till oss på studs.Dock var dessa Finsk lantras,vilket jag inte är så intresserad av,man vill ju inte ge grabbarna komplex.Men då hade hönsmannen kontakter med många andra uppfödare,så det var bara att lämna in en önskelista om valfri ras.Tja,vad säger man...

Här gäller det att skicka sorgliga bilder på lille Valle och hans nakna rumpa tills afären är i land.Och inte säga ett ord om att man egentligen tyckte det var lite synd att han bara tog stjärtfjädrarna på den lille skrikhalsen...

Om konsten att få nåt gjort

2009-06-16T23:53:00.000-07:00

Dagarna rusar iväg när man förvärvsarbetar har jag märkt.Min första lediga dag av tre tillbringade jag i stan hela dan i går med att göra ärenden jag skjutit upp i evigheter.Skattebyrån,FPA,försäkringsbolaget-de första två tog en evighet,den sista tog fem minuter max,tror de hade en inkastare.Hon slet åt sig mitt moderskapskort,rusade iväg med det till kopiatorn medan jag fick skriva min signatur på ett papper.I ett nafs var barnet försäkrat och jag 240 e fattigare och ute på gatan igen.Det kallar jag att tjäna snabba pengar!Synd att de på skattebyrån har månadslön...
Dock ska jag inte klaga-jag kom därifrån med ett skattekort med 0%!Har betalat lite för mycket hittills i år...

Lite roligare ärenden var barnmorskan och frisören.Hon som klippte mig överraskade med att berätta att hon höll på att helrenovera ett stockhus från 1800-talet,så vi talade stockar,isolering och fönster så hon nästan glömde klippa mig.

I dag borde jag redan vara ute hos tuppar och hästar,men som vanligt blåser det ju storm och jag ska ha alla sadlar och träns,barn,hundar samt mat i båten så jag sitter och försöker motivera mig att ge mig av.Det går så där.Kanske det lugnar efter lunch...

Avslutningen from hell

2009-06-04T04:09:00.000-07:00

Har nyligen kommit hem från årets skolavslutning.Stämningsfullt och vackert tänker ni.Jag har varit på begravningar som varit muntrare!

Först förlöpte allt enligt planerna,barnen spelade gällt på såväl blockflöjt som fiol,läste texter fel och talade mumlande. Sen visade det sig att det skulle bli "tal till 9orna".I år var det 3 flickor som skulle sluta.Redan innan talet grät lärarna-och naturligtvis-jag.Näsduken hade jag glömt hemma,så efter nåt som tedde sig som ett evighetslångt,sorgligt tal så hade jag snytit mig från handleden och upp till armbågen och var genomfuktig och frusen.

Väl till kaffet-äntligen lite muntrare stämning trodde jag i min enfald-kontrade flickorna med att sjunga vemodiga sånger och hålla tal till sina lärare.Därefter kulminerade det hela med att barnens fröken reser sig och förkunnar att hon ska sluta och flytta från orten. Därefter ska alla kramas,gråta,tacka samt våndas över framtiden.Skolbarnen var helt förstörda.Nu finns för tillfallet 4 lediga jobb på orten efter folk som sagt upp sig inom loppet av en månad.Förändringens vindar blåser friskt...Om någon känner sig sugen på lite skärgårdsliv-hör gärna av er!

Slit och släp

2009-05-31T11:21:00.000-07:00

Det är bråda tider igen-på torsdag är det meningen att hästarna ska flyttas till ön,vilket således innebär att en ny hage skall anläggas. I motsats till förra året så ska det vara med el denna gång,då vissa äldre släktingar fortfarande talar om att morötterna fick tas upp med dynamit i höstas efter att Blida gnagat av blasten och packat jorden stenhård i grönsakslandet.

Eftersom det har varit fantastiskt varmt i helgen och mannen var bortrest innebar detta att det var JAG som skulle få springa runt i terrängen och klippa nyponbuskar och såga träd med svetten sprutande. Efter en kort överläggning med mig själv kunde jag ju klart och tydligt inse att det inte kan vara RIMLIGT att någon så fantastiskt gravid som jag skall utsättas för detta,så därför gjorde jag barnen sällskap vid stranden istället...

Framåt eftermiddagen dök den gamla mormodern upp(hon med morötterna) och vad kan väl te sig mer naturligt än att delegera vissa arbetsuppgifter?Man vet ju hur viktigt det är för äldre att få känna att de behövs!Redan efter några timmar var det klart,men visst var jag lite trött efter att ha vaktat så hon inte skulle komma bort i det höga gräset.Och som av en händelse är ju mannen tillbaka i morgon igen när tråden skall dras...

Havredöden

2009-05-29T09:05:00.000-07:00

Hade ni varit här i dag hade ni kunnat få se en gravid kvinna vanka fram i hög hastighet över en nysådd åker,jagandes en häst som yr av frihet bockade,skenade och som grädden på moset-lade sig ner och rullade när jag var lagom långt ifrån henne.

Hade detta varit Bondespelet så hade jag straffats med "slagregn-all din sådd blir förstörd"-kortet.I stället fick jag krypa omkring på åkern en timme och trösta hysteriska babyplantor och utplåna hovspår.Hästen skrattade hela vägen tillbaka till hagen.

Äntligen vår!

2009-04-26T04:07:00.000-07:00

Efter en tid av sviktande hälsa (läs illamående och hetsätande) ser tillvaron återigen lite ljusare ut. Jag har hemfallit åt en ny typ av shopping,men terroriserar även släkt och vänner med att kräva tillbaka varenda litet plagg ,barnvagn eller sitter jag någonsin lånat ut efter att barnen växt ur dem för typ tio år sedan. Jag har tillochmed-hör och häpna nu-slitit ut allt ur skrubben och burit in det i sovrummet istället(till min mans fasa,hela sovrummet luktar unket).Vad jag ska göra med den tomma skrubben ter sig ännu lite oklart...Egentligen har jag börjat önska mig ett större hus(som redan är byggt alltså),men det vimlar inte av tillgängliga sådana här tyvärr.
I övrigt har det varit fullt upp som alltid.På påsken anordnade vi en påskbuffe´där det kom nästan 50 personer(vi hade hoppats få ihop 10).Det var lyckat,men vi lärde oss att fisk är dyrt och att det är svårt att beräkna mängder när man har buffe´.Många anmälde sig på stående fot till en morsdagsmiddag vi inte ens visste att vi skulle hålla. Dock gick vi på gränsen till back denna gång,så vi får väl se-det är jättesvårt med prissättning,men man får tydligen inte vara för anspråkslös.

Jag har också fått ett jobb som kock på ett cafe´så jag hoppas nu kunna utveckla matbiten inför framtida tillställningar.Vi har även fått en liten beställning till ett bröllop i sommar-det ska bli en liten mat-champagne stund i hamnen efter kyrkan-innan färjan går om jag förstått det hela rätt.
Vidare har jag utbildat mig till hudvårdskonsult och börjat sälja hudvårds/spa-produkter.Detta i första hand för att komma ut och träffa lite folk efter denna trista vinter,men produkterna visade sig vara topklass och folk behöver tydligen allt,så det är roligt!Frågan är hur jag riktigt ska hinna med allt(i dag är det kyrkkaffe igen-funderar på en morotskaka?),men mitt mål är att jag till hösten ska vara så slut att jag ska tycka att en föräldraledighet ska kännas som en välkommen omväxling.

Något lite tråkigare(tror jag,jag har blandade känslor)är att lille tuppen ViolLennart samt Kaksi blev uppätna av hunden Rasmus förra helgen. Samme Rasmus åt upp ortens andre tupp Göran för ett år sen ungefär.Han rymmer med jämna mellanrum,det är nån sorts stor jakthund,och då har han tydligen något särskilt emot tuppar,eller så är det det han inte har när jag tänker efter...
På bilden lille Lennart med den mycket kinkigare hunden Lia.

Har ni fest eller?

2009-02-17T08:37:00.000-08:00

I dag skickades man ,barn och hundar ut till ön på sportlov.Jag själv har dels lite jobb att sköta(tex tors,fre då jag gör en bejublad comeback inom äldrevården,hmm) dels har det varit väldigt kallt och man börjar befara att det kommer att lägga is runt ön,vilket gör att man inte kommer därifrån förrän framtill våren.Således tog en del andra släktingar och gav sig av därifrån idag,medan jag som sagt glatt skickade dit min familj.

Nåväl,hemma i lugn och ro med bara kattorna som ska ha mat och uppmärksamhet såg jag fram emot några riktigt behagliga dagar.Men vad händer?!?
Efter 35min har jag tråkigt.Kattorna sover och allt är så tyst.Ingen pudel som går ett halvt steg bakom mig så jag trampar på henne varje gång jag ändrar riktning.Ingen hund som vaktar varje rörelse som utförs i närheten av kylskåpet.Ingen står i trappan och gnäller för att hon inte har varit ut på flera minuter.Ingen spelar Kalle kunskap på min dator och varför hör jag inte rösten av yoko yakamoto toto´s vansinnessång från tvn?

Är det inte underligt?Efter ungefär en timme börjar jag skicka några försynta sms till mannen för att höra om han saknar mig.Det gör han uppenbarligen inte,för han hör inte av sig förrän åtskilliga timmar senare.Då har de sågat ner stora träd på tomten för bättre utsikt mot solnedgången och grillat korv.Nu ska de laga en god middag,hej hej. Jaha...

Men jag kan minsann också laga en god middag-själv,jojo!Här är jag och mina tre kamrater.
Faktiskt festligt tyckte jag det blev med serpentinerna,det liksom lyfte hela tillställningen...

Mätt och belåten börjar jag snegla mot det projekt jag skjutit på i månader(läs år).Den största skrubben i lägenheten.Det säger sig självt att den största skrubben sväljer mest saker.Den är även oisolerad och kall.Hit kastar jag in allt som jag inte riktigt vet vart jag ska sätta,tex när vi får oväntat besök.Sen går jag aldrig in dit och hämtar ut sakerna igen.En liten detaljbild.

När jag ska ta mig an dylika oöverstigliga projekt,eller annan städning,brukar jag inleda med nån trevlig "Feng Shui,rensa i röran bok".Mina favoritförfattare är Agneta Nyholm Winqvist och Karen Kingston.Jag slår upp nåt kapitel och läser tills håret reser sig av fasa när jag inser vilken förödande effekt, tex i detta fall,min skrubb har på mina chanser att få det nya jobbet!Därefter finns det två alternativ:

a) jag måste gå och lägga mig för att jag känner mig matt

b) jag kavlar upp ärmarna fylld av energi och tar tag i mitt liv!

Tex nu slog jag upp en av böckerna och läser "Har du några onödiga saker hemma".Här måste jag skratta så jag gråter en lång stund.

Sen läser jag om området där skrubben ligger,vilket tyvärr är läget för "framgång".OjOj.Detta område interagerar dessutom med området för "livsväg och karriär", som jag ju just nu är lite intresserad av.I detta område sover en fet,trafikskadad katt som borde blivit avmaskad för länge sen...OjOj.

Eventuellt måste jag gå och lägga mig en liten stund.Jag kan ju alltid städa i morgon...

Det finns gudstjänster och så finns det gudstjänster...

2009-02-15T10:04:00.000-08:00

Så var ännu en gudstjänst avklarad inom ramen för mitt vikariat.Eftersom min man är på "race bankett" i Norrköping eller nåt sånt,fick barnen följa med i kyrkan.Laddar man upp med tillräckligt mycket tystlåtet godis går det riktigt bra.Enda incidenten var väl egentligen när prästen sade "sådden behöver näring och värme för att växa" och sonen frågade"är det sant? Att tjocken behöver näring och det?"(Hon bryter lite på finska den prästen)Då skrattade dottern högt,men annars gick det bra.Och kanske blev det lite skrammel från det långa halsbandet med hedniska symboler som sonen hittat i nån låda och pyntat sig med dagen till ära...

Lite mindre bra gick det egentligen för prästen och mig,kyrkvaktmästaren.Då hon bara var vikarie(precis som jag)visste ingen av oss hur man kör igång kyrk klockorna.Således fick hon gå ut till de närvarande 5 tanterna och säga "nu börjar vi" istället för den lite mer pampiga ringningen.

Lite före denna incident,när jag satt mig ner med barnen i en bänk,kom hon hasande och väste "finns det inga mindre albor än det här?"Vid en hastig okulärbesiktning visade det sig att hon inte alls var lika lång som vår ordinarie präst "jag är ju bara 165cm...".Oturligt nog har vi bara ett sånt därnt nattlinne i vårt klädskåp,sen finns det fem udda albor i prästgården.Jag föreslog att hon skulle ta det gröna bandet som hänger rakt ner runt halsen och knyta det i kors som ett bälte,men tydligen var detta inte helt ok i kyrkans värld.När hon väl gick fram i kyrkan sen höll hon den med ett stadigt upprullat grepp bakom psalmboken.

Men det var inte slut med detta,utan ingen av oss kunde heller hitta nån lista på vart kollekten skull gå,så när den skulle samlas in sade hon "tyvärr vet vi inte vem dagens kollekt tillfaller,men vi får helt enkelt lita på att kyrkan gör nåt bra av den".Men det blev rätt mycket pengar ändå,så tydligen hyser de fullt förtroende för åtminstone denna församlings ledning.

Så var ännu en dag på jobbet avklarad!Nu ska jag sätta mig och skriva en jobbansökan,så där i sista stund som det alltid ska göras tydligen,och tänka ut många bra adjektiv(lyhörd,god lyssnare,empatisk,ambitiös...hehe...) God natt!

Uppäten av en tulpan?

2009-02-10T00:34:00.000-08:00

Dagarna går,men kan inte minnas att det hänt nåt särskilt.I helgen var det meningen att hovslagaren skulle komma,men dessvärre råkade han ut för en liten trafikincident i halkan och missade färjan.Hästarna var lika glada för det.Den av ortens fem hästar som är lite sjuklig av sig har tillbringat en vecka på Ultuna och beräknas komma hem idag,tydligen med god prognos,men 6 månaders vila.Det är tur att vi har fler hästar på land så han lilla ryttarinna inte blir helt utan ridning.

Barnen hade kalas för sina kompisar i lördags vilket avlöpte väl.Först åt de och öppnade paket och sen hade jag gjort en skattkarta över gömda godispåsar.Jag började lite snällt med lätta ställen,men efter hälften av påsarna började jag fundera på om det var för lätt och ökade svårighetsgraden några-ganska många-steg.Det var dimma och duggregn ute när de gav sig iväg,själv hällde jag upp en kopp te och åt tårta i lugn och ro.Efter ungefär 45 min ringde dottern(lyckligtvis hade nån med sig sin mobil)och då var de nästan nere vid havet och hittade minsann inga påsar.De måste ha tagit av åt fel håll vid granhäcken...
När alla barn och påsar var återfunna var märkligt nog också kalaset slut.Snabbt och effektivt!

Annars har jag jobbat de flesta kvällar med mitt ekonomijobb,jag håller på och visar han som ska sköta det i framtiden hur man på bästa sätt utför det,och jag berättar också hur jag själv brukar göra...Han är väldigt begåvad,så jag tror att jag snart ska vara friiii.

Just idag har jag inte alls kommit igång,sitter inne och funderar mest på om det är nåt särskilt jag skulle vilja äta.Ute skiner solen och det är påfruset,så jag borde släpa mig ut,men jag känner mig lika hängig som tulpanerna bredvid mig.Min son är säker på att de rödgula är köttätare,"fast de luktar inte kött", så tydligen är han inte helt säker.Nåja,jag flytter dem en bit bort för säkerhets skull...

En helg i flitens tecken

2009-02-02T10:43:00.000-08:00

Under helgen har vi ,för första gången sen avloppsbygget drog i gång,fått nåt vettigt gjort hemma.Som sista båt i hamnen(och då menar jag verkligen sista!)fick den äntligen komma upp,gamla Bettan.För att alls få den på trailern fick vi bogsera den med vår andra båt ända fram,för att sedan köra i den bakifrån för att den skulle gå på(för av någon märklig anledning går den inte att starta sen det visade sig att alla startkablar smält ihop till en liten klump-är inte det märkligt!Det är precis som med katten-det finns inget fel som inte den båten har haft).Fyra personer och en traktor krävdes för detta projekt.

Det glädjande i det hela var att jag provade vår nya utombordsmotor för första gången och den var ju helt fantastisk!Det hördes knappt att den var i gång och alla växlar gled ljudlöst i nästan innan man ens hade utfört rörelsen.Bara vi får de nya styrpulpeterna installerade så man slipper ha ratten på sidan så ska det nog gå att ta sig ut till ön på nya rekordtider misstänker jag! Vidare fick vi äntligen upp stommen till hästarnas ligghall(tält).Det har legat på gården i flera veckor och tittat anklagande på mig varje gång jag passerat,så nu känns det riktigt bra.Skulle vi få över plasten till så vore lyckan fullständig(en dag när mannen är hemma innan mörkrets inbrott...jäkla avlopp...)

Jag har återigen hoppat in som kyrkans ödmjuke tjänare och höll på söndagen ett vakande öga över högmässan.Jag skickade ett rätt strängt sms till kommundirektören om att han för all del inte skulle glömma denna viktiga händelse på kyrkoåret-fjärde söndagen efter trettondagen-kan det ha varit det?Ja,eller nåt... Och eftersom den stackars mannen är alldeles ny här och brukar vilja ha hjälp med lokala seder och bruk,var han ett lätt offer och dök upp efter några minuter med andan i halsen och uppenbarligen lite nyvaken.Med ett fromt leende gav jag honom en psalmbok medan jag inombords skrattade så jag grät.Men vad gör man inte för den goda sakens skull-kyrkan idag behöver lite bättre statistik...

För några veckor sedan fick jag min bil repad mot en lastbil på färjan hem,inte helt ovanligt när man åker mycket,men detta medförde att jag fick lämna in den på lackering flera dagar och under tiden tvingades köra min farfars gamla Ford som min man köpte för att han tyckte den var så fantastiskt häftig.Det tyckte han...Själv tycker jag den är genomtöntig och har hittills vägrat sätta mig i den,men nöden har som bekant ingen lag när man måste åka och handla...

Det visade sig att denna bil var gjord på den tiden endast män körde bil,så det gick inte att ställa fram sätet så jag kunde nå pedalerna ordentligt.Inte heller hölls choken ute av sig själv.Således fick jag ligga nerhasad för att kunna gasa och med höger hand hålla ut choken samtidigt.Behöver jag påminna om avloppsgrävningen utanför vårt hus?Allt arbete avstannade varje gång jag passerade och på kvällen sade min man "vad liten och sned du var när du kom förbi".

I dag fick jag äntligen hämta bilen och den var så fin-de hade skämt bort den med att tvätta den också,sånt är den ingalunda van med!Ombord på färjan hem stod jag parkerad bredvid mjölkbilen och det sved i hjärtat när han slängde upp dörren snett ovanför sidofönstret på min bil och hoppade ur.Nåja,säg den lycka som varar för evigt...

Det är så halt överallt nu,ingen snö, bara is.Detta gör ridningen till ett livsfarligt projekt så idag kombinerade jag nytta med nöje och tog hästen till butiken för att handla mjölk.Detta gör han vanligtvis gärna,men han har nu börjat gnälla över packväskorna.Han skulle vilja ha nåt mer vildavästern likt säger han,men jag försäkrar att alla häftiga killar har dinosaurier på sina grejer nuförtiden(tupparna ville då också ha varsin ryggsäck med dinosaurie,men jag sa att med deras anatomiska förutsättningar kommer det aldrig att funka,så jag fick sätta upp en plansch inne hos dem istället)

Jag fick honom till slut att ta på sig väskan,men när jag kom till andra sidan krävdes det mer än en morot innan vi var överens om mumintrollen och lilla my och vi fick gå på samma sida av vägen båda dit och hem så att den åtminstone inte skulle synas om vi blev omkörda.Lägg märke till tungan...

Jag som tycker den är så söt...

Avloppsgrävning

2009-01-30T04:46:00.000-08:00

I dag är detta utsikten från mitt köksfönster-arbetet med det kommunala avloppsnätet fortskrider planenligt och förutom denna grävmaskin finns det en till utanför bilden,samt rör och mängder av män täckta av lera.Tråkigt nog för min städning är en av dem min man. Tupparna uppskattar detta inslag i vardagen-för en gångs skull har de riktiga män i arbetskläder i sin trädgård.Dessa identifierar de sig gärna med-inga pudlar här inte!De vaggar runt och sparkar på rören och säger "jojo,detta kan duga" och "hade jag haft en grävmaskin hade den haft betydligt större skopa", delar tjänstvilligt med sig av sina bästa tips samt pekar var de ska gräva.Sällan har de bröstat upp sig så mycket och galt så högt.I morgon kommer jag att få hålla dem instängda medan arbetet pågår misstänker jag...

I övrigt har de senaste veckorna kantats av influensan som svept fram och närapå utrotat halva befolkningen,lite som digerdöden(nåja,alla klarade sig levande ur det).En dag var det två barn i skolan(fast de är ju inte så många i vanliga fall heller när jag tänker efter).Min man fick sköta hästarna flera dagar och var helt häpen över hur mycket jobb det var!(välkommen till verkligheten)Fast han fick med beröm godkänt av hästarna.

När jag tillfrisknade började jag rensa ur mina skrubbar i bästa Feng Shui anda,och förutom att det nu går att hitta saker, dök det plötsligt upp två bra jobberbjudanden samt ett vikariat inom loppet av två dagar!Jag blir verkligen lika glatt förvånad varje gång jag tar tag i detta med att röja,för det funkar verkligen!Och så snabbt!Sen måste man ju få jobben också,men vanligtvis finns det ju inte ens nåt roligt att söka när man bor lite...eh...avsides som vi gör.

Så nu har jag iallafall lite att fundera på,vilket jag passade på att göra under en långpromenad ner till en ny strand jag hittade(jag kanske gick lite vilse när jag tog en genväg,men det finns inga bevis).Men fint var det.

Kära "Bullen"-kan detta vara normalt?

2009-01-12T15:12:00.000-08:00

Ibland,tämligen ofta,undrar jag om mina tuppar verkligen är riktigt som de ska.I går när min man kom runt ett hörn stod pudeln och tvättade Viol-Lennart i hela ansiktet så han skäggiga små kinder var alldeles vattenkammade-nu undrar jag-är detta normalt?

Året som gick i bilder

2009-01-06T07:39:00.000-08:00

Runt tiden för det nya årets inträde suckade jag och tänkta "ännu ett nytt år och ingenting har egentligen hänt under det föregående".För att få reda på om det hade inträffat nåt över huvudtaget under 2008 började jag leta bland gamla bilder.Till min stora lättnad tycks det faktiskt ha hänt en hel del!Här följer en sammanfattning:

I januari hittade jag en annons om en timmerstomme för nedmontering till salu.Efter några samtal med ägaren åkte vi för att inspektera,och vad säger man-vilken skönhet!Två våningar med full takhöjd om 150m2 vardera,golvplank som var mellan 30 och 60 cm breda,kakelugnar etc.Detta är en gammal bergsmansgård byggd för en rik gruvägare på 1850-talet.Nu är den vår!

På vårkanten var jag på en konferens till Sandhamn med temat nordiskt skärgårdssamarbete.Jag passade på att besöka gamla vänner i deras "nya" hus som de tillbringat flera år med att renovera-se och njut!Insidan var minst lika vacker.

Hemma igen var det dags att föra hästarna på sommarbete ut till ön.Detta gjordes med ortens lilla "kofärja",den som bönderna för sina kvigor ut till olika holmar med på vårarna för sommarbete.Jag var lite osäker på hur detta skulle avlöpa,men då hästarna aldrig hann förstå vad de steg ombord på förflöt hela resan utan komplikationer.Hemresan kan man se här

När vi kom tillbaka dök vår ena katt upp och hade blivit påkörd.Jag vet inte hur han hade lyckats,men det som var skadat var ena framtassen samt ansiktet.Näsbenet var av så att allt han försökte dricka kom ut mellan ögonen,hela hans lilla nos var bortsliten och tassen var helt platt,som en stekpanna och böjd åt fel håll,med klor och trampdynor på de mest underliga ställen.Nu är denna herre en aning olycksbenägen och håller en jämn,konstant skadenivå-oftast med komplikationer som få veterinärer ens hört talas om,han går med strut runt huvudet typ 45%av årets dagar,men detta var första gången jag verkligen tänkte "detta kan han aldrig överleva".Min man åkte in till fastlandet för att uppsöka en veterinär,vilken ryggade tillbaka när han såg honom(katten,inte min man).Man röntgade dock och det visade sig att alla ben i foten var hela och allt han fick var en antibiotikakur.Sen var det att tvätta och tvätta och ge vatten med pipett och mat med sked och tvätta och peta in medicin i munnen och han luktade förruttnelse och var på gränsen till medvetslös i flera veckor.Men mot alla odds piggnade han i och idag är han,förutom en annorlunda profil och hårlös näsa,helt återställd!Vad jag lärde mig av detta är att så länge det finns liv så finns det verkligen hopp.

Förberedelserna för husbygget fortskred.Vi hade turen att skolans tak skulle läggas om och vi fick allt gammalt tegel mot att vi plockade ned det.Under en intensiv helg,vårens hetaste dag,var vi 3 personer som plockade ned 350m2 tegel.Efter det hade man,förutom en bränd hårbotten,lust att kräkas när man hörde ordet "tegel".På bilden är jag säker på att jag gråter bakom solglasögonen.

Ute på ön hade vi grävt grunden och nu skulle formen gjutas.Att mäta,bygga form,bitvis över en meter hög,gräva ur jord,samla stenar till cementen var inte heller nåt jag ser tillbaka på med ren glädje.Detta inföll dessutom under de få veckor i somras som det var hett,övrig tid regnade det konstant.Som tur var hade vi hjälp med detta,annars hade det aldrig gått,åtminstone kändes det så då(och gör fortfarande).

Ett alldeles lämpligt avbrott var en veckas resa till London för att fira en nybliven 50-åring.Det var en fantastisk stad med otroliga parker-vilka planteringar!Så mycket rosor har jag aldrig sett på en gång förut.Vi såg varenda sevärdhet och lite till,här ansiktsmålad dotter på London zoo.

Under tiden var huset nedplockat och småningom dök det upp på stockbilar och lastades av i hamnen i väntan på transport till ön.

Det var inte helt lätt att få tag i en för ändamålet lämplig båt,men slutligen fick vi tag i en mycket trevlig och tillika kompetent man med en pråm från en avlägsen kust,och under tre dagar skeppades allt material ut och i land.Mer om det kan du läsa här

Sommaren gick mot sitt slut och de kycklingar jag beställt till våren dök slutligen upp.Tyvärr visade det sig tämligen snart att inte en enda av dem var höna-då hade jag ändå uttryckligen bett att få fördröja leveransen tills de var säkra på att alla var hönor,så det var inga små kycklingar jag fick heller...

Under hösten var det en konferens om hälsofrämjande ledarskap i Lettland,utgående från en utbildning vi höll där på ett socialcenter för två år sedan.Lettland är ett väldigt vackert land,dock med många svårigheter,men jag trivs verkligen där och det blev många kära återseenden.Här ser man ett av de många storkbon som finns längs vägarna i telefonstolparna(jag har aldrig sett sådana på riktigt förut).

En annan förändring i vår familj under hösten var Smilla.Våra två gamla hundar hade verkat hängiga hela sommaren och vi fick börja fundera på när det är rätt tillfälle att föryngra flocken.Vi resonerade som så att när en,eller två,just har dött är man kanske inte tillräckligt objektiv när man väljer ras, och har man en ensam hund hemma kanske man har ännu mer bråttom och förivrar sig.Inte kunde vi heller tänka oss att vara helt utan hund.Således hämtades dvärgpudeln hem över havet västerifrån.Som genom ett trollslag piggnade de båda gamla i,inte för att de gillar henne något vidare,men kanske vid tanken på konkurrens,så nu har vi tre vilda hundar i en rätt liten lägenhet.Att ha en valp är som att ha en baby ungefär och ett märkligt fenomen är att en liten hund tydligen kan komma undan med vad som helst.Jag minns en kväll när min man och jag tittade på varandra från varsin sida av sängen och konstaterade att ingen av oss kunnat drömma om att den dagen skulle komma när det låg en blöt hund, på tvären på våra kuddar,emellan oss i sängen.Sen log vi med tårar i ögonen och viskade "men hon är ju så söt".

Utöver detta har förstås det vanliga vardagsbestyren ägt rum,hästar,jobb,möten,barn,och jag börjar sakta inse att det egentligen hinner hända en hel del på år.Och att egentligen önskar jag inte ens att det ska hända mer,egentligen inte ens så här mycket.Vad trött jag plötsligt blev...Hoppas nu på att 2009 blir ett bra men lugnt år!

p.s även denna gång har jag suttit och slitit mitt hår över bilder och bokstäver som inte hamnar där jag vill ha dem,men nu släpper jag all prestige och publicerar som det är :)

Det måste vara Hästens! Man blir så trött...

2008-12-28T10:29:00.000-08:00

Detta är vad två hästar kan göra av en hel höbal på fyra dagar-en fluffig madrass!!
Det är tacken det för att jag:
a)anställer en bonde som slår och balar åt dem
b)ger dem fri tillgång till föda istället för att släpa dit det i små portioner

I vanliga fall släpar jag hö fram och tillbaka mellan gården och hagen för att placera i deras "matskål"som jag råkade komma över i ett återvinnings-kastflak för metall.Jag trodde det var en foderhäck för får eller nåt,men det visade sig att det var en del från en betupptagningsmaskin från 50-talet!Kände mig som McGyver(för den gammal nog att minnas den serien...).Den är tråkigt nog precis lite för liten för att en bal ska passa i den.

Nåväl,hästarnas oansvariga attityd till min foderekonomi kommer nu att tvinga mig släpa vidare på mina små hötussar,suck.

I dag var det ännu en dag av vackert väder och påfruset,var ute och gick med hundarna ner till stranden på förmiddagen.

Otroligt vad många färger på stenar det finns!

Solen ligger lågt kan man säga

På kvällen kom en importerad sångkör från en annan skärgårdskommun med färjan och sjöng "de vackraste julsångerna" i kyrkan.Allt var mycket stämningsfullt,jag hade tänt alla ljus jag hittat och hade för säkerhets skull brandsläckaren bredvid mig i bänken i fall av gräsbrand i krubban,men allt gick planenligt och mycket folk var det.

På det stora hela en riktigt bra dag på en liten ö...

Juletid,julefrid

2008-12-27T10:58:00.000-08:00

Oj vad tiden går fort så här i juletid!

Det har varit julfester,födelsedagar,luciauppträdanden,julkyrka samt naturligtvis det vanliga julstöket hemmavid.Det har för en gångs skull slutat regna och istället varit sol och frost,något som bland annat gör ridningen lite roligare.Det kyligare vädret kräver mer underhudsfett, så jag köpte en påse marshmallows och har lagat sliskigt söt varm choklad(med smält vit choklad i)till julpysslet varje kväll-det borde göra susen!

Mannen har på ett föredömligt sätt fortsatt sin egen pyntlinje-en lysande juleren är tydligen ett måste.Pudeln gillade den direkt!Den placerades i ett avskilt hörn av trädgården som inte syns från vägen...

Ett av de roligare jul-uppdragen var att pynta kyrkan.Den är förvisso vacker i sig själv,men en gran är alltid rätt i juletid.Granen brukar hämtas från skolan efter julfesten,i år var min man borta då detta skulle göras,så det blev ännu en gång den hårt ansatte kommundirektören som fick gripa in,tillsammans med en tjänstvillig pensionär med släpvagn.För att spara tid klädde vi inte av granen innan transport,vilket resulterade i att väl framme vid kyrkan saknades halva den elektriska toppstjärnan.Om skoldirektören frågar kommer jag att skylla allt på kommundirektören!

Konstigt nog fanns det inte någon krubba som hör till kyrkan(är inte det märkligt-man trodde liksom att Jesu födelse var A och O inom kristendomen...).Jag susade hem och rafsade fram kartongen med min egen krubba ur en skrubb(allt finns i den skrubben,jojo,lite som i Narnia faktiskt!),susade tillbaka, bara för att till min fasa upptäcka att där fanns ingen Jesus eller ens minsta kamel,utan en dockservis från arabia med kycklingar!Hur fel kan det bli!Prästen föreslog storsint att vi kunde vända kopparna upp och ner och låtsas att det var får,men där gick tillochmed min gräns-nog för att de som fortfarande går i kyrka vanligtvis är tämligen närsynta,men ändå...Susade tillbaka och som genom ett Guds mirakel återfanns, i en annan skrubb, Jesus med familj,puh!Jag tycker den är så otroligt fin,har för mig att den är från arabia den också,men hemma vågar jag inte ha den framme på grund av alla djur som sveper runt på alla ytor.

Sen blev det jul och äntligen lite lugn,sena morgnar och kvällar med en bok och nån av de många chokladaskar tomten vänligt nog hade med sig.Jag har även äntligen provbubblat badkaret och det var riktigt bra!Först tyckte jag vatten-nivån var på tok för låg,men iochmed att man får igång blodcirkulationen såpass så höll jag mig varm ovan ytan ändå(eller om det är det ökade underhudsfettet?).

Som vanligt är det tonåringarna som först börjar tycka tiden är lång och det har förekommit hotelser om att de får flytta ut till tupparna om de inte slutar gnälla.

Ett märkligt fenomen är att jag helt oväntat ändrat inställning till tupparna.Plötsligt slutade de gala i tid och otid,den närmaste grannen packade sina saker och flyttade till stan(hmmm,eh?)samtidigt som de har varit så väldigt sällskapliga när vi varit ute.Ska man gå med hundarna har man dem på släp så långt de orkar(så man sen får gå halva varvet igen för att valla hem dem),ska man rida så vill alla sitta på rad på grinden bakom hästarna och knuffas för att få bästa platsen eller om man kratsar en hov står de färdigt med kniv och gaffel för att se om det kan lossna nåt matnyttigt(tur att de delat hage med hästarna hela sommaren så de är vana)(hästarna alltså).Jag gjorde även en snabb jämförelse med en hönsflock jag känner och märkte då också att mina pojkar liksom är mycket mer framåt i sitt sätt-hönorna är så blyga och försynta och märks knappt.Kanske det inte blir nån buljong trots allt?

God fortsättning på julen!(Även för tuppflocken!)

Julbord

2008-12-13T12:13:00.000-08:00

Torsdagens julbord var,om jag får säga det själv,i det närmaste fulländat.Lite regnigt(läs dyblött utanför på gården=alla våta om fötterna när de kom in redan).Men granriset låg på trappan,marschallerna sprakade,tomtelyktorna tindrade.På insidan doftade hyacinterna och juleljusen strålade ikapp med den övertrevliga personalen(läs mig och min kompanjon).Julmusiken skvalade ur cd-spelaren,men byttes sedan till pliktskyldig psalmsång(då detta var ett samarbete med församlingen,så lite fick de offra sig för att få mat).

Lokalen är fantastiskt pittoresk,ett stort hus, från tidigt 1900-tal skulle jag tro,med kakelugnar i varje rum.dessa hade tant M från hembygdsföreningen varit snäll nog att elda åt oss flera dagar i förväg och jag hoppas att hon nu har slutat hosta(man trodde inte att det gick att rökfylla så pass stora rum,men den som lever får se!).

Köket hade vedeldad bakugn och häll,vilket underlättade värmningen av maten.Däremot saknades avställningsytor,så tex kaffet kokades på golvet under bordet,där jag också skapat en sopstation(dvs dit kastades allt som jag inte visste vart jag skulle sätta).

Nåväl,menyn var som följer:

gravlax med sås
2 sorters sill
silltårta
kryddfisk
skinka med julsenap
morotslåda
kålrotslåda
Janssonsfrestelse
prinskorv
köttbullar
kokt potatis
rödbetssallad
jullimpa,knäckebröd och svartbröd
julmust,mjölk,öl och vatten
kaffe med kryddkaka,pepparkaka och julmarränger

Jag hade så fullt upp med att jobba att jag inte hann fotografera nåt annat än kaffebordet(helt olikt mig)så resten får man sluta ögonen och föreställa sig!

Nu visade sig att 35 pensionärer inte alls motsvarar 35 gråsparvar och dessutom åt de med en helt annan taktik än vi tänkt oss.De formligen slukade alla fiskprodukter,kokt potatis och julskinka snabbare än vår labrador fångar en ostbåge i luften,medan de sen var för mätta för korv,jansson och köttbullar!Är inte det konstigt så säg?

Detta resulterade i att dessa rätter helt tog slut och alla som ville ha en doggybag med hem till dem som för dagen varit ur form fick enbart stora lass med jansson med sig.Så kan det gå....

Men alla verkade glada och nöjda,de tyckte maten var god och att det var roligt att vara i skolan,så jag tar mig friheten att succestämpla även detta evenemang!

ps.Nu sitter en tupp högst upp i en tall och vägrar komma ner och jag tänker INTE klättra 15 m i mörkret bara för att få ner honom!Några förslag?(Det enda jag kom på var att skjuta ner honom,men jag tror grannarna sover...)

ps2.Det var en tant som ringde på min annons och ville ha åtminstone en av dem,så det vore ju förargligt om det var just honom hon bestämmer sig för(jag tänker INTE klättra 15m osv...)Men tänk om han förfryser kammen...(jag tänker INTE...)

Vad kan problemet vara...

2008-12-10T13:34:00.000-08:00

Å andra sidan kan jag kanske förstå varför hon inte så gärna ligger i sin nya lilla låda...

Julbord

2008-12-10T12:30:00.000-08:00

I helgen var hovslagaren på besök,vilket avlöpte med varierande framgång. Vi hade bestämt att traktens samtliga hästar,utom en som är sjuk, skulle skos på samma ställe för enkelhetens skull.Således skulle jag i god tid rida mina tvärs över land och sedan tvätta av dem om fötterna för att underlätta för hovslagaren.Redan lite sent ute rymmer den ena och skenar iväg,vilket gör att den andra sliter sig och rusar efter,ut på en leråker.Efter en stunds demonstrerande återkommer båda till ljudet av två knäckebröd som gnuggas mot varandra.Då var de inte direkt rena.Väl framme visar det sig att den ena har koskräck ,vilket gör att det tar en evighet innan skorna är på(då vi är lokaliserade utanför en ladugård med 47 mjölk-kor).Vid det laget har hovslagaren ett stort hål på sina byxor,min man ett blödande finger och några påstigna tår och själv har jag fortfarande idag muskelvärk.Hästen är dock oskadd.Den andra uppförde sig för övrigt exemplariskt och var färdigt verkad på tio minuter eller så...

Hemma hade pudeln invaderat labradorens korg,så hon låg på mattan och suckade och vågade inte säga ifrån.Jag fick raskt göra om min bästa tidningsförvaringslåda till liten sovlåda,och min låda för viktiga papper fick ta hand om tidningarna. Smilla var nöjd och har faktiskt sovit hela nätterna i den,med några undantag,men dessvärre visade det sig att hon inte kunde komma i den själv,så nu har jag bytt tillbaka och bäddat i den lilla lådan,men där vill hon inte ligga av nån anledning.

I övrigt har jag haft fullt upp med att laga mat till morgondagens julbord för pensionärer,vilket äger rum på ortens gamla folkskola.Det finns inget rinnande vatten och bara utedass,men miljön lämpar sig perfekt för en stämningsfull jullunch.Jag har gjort lite olika arrangemang som jag ska prova i morgon på plats och återkommer om hur det hela avlöpte-hoppas bara maten räcker(fast hur mycket äter väl 35 små åldringar egentligen-typ gråsparv...)

Tråååkigt

2008-12-04T12:55:00.000-08:00

Men ni kan väl spela ett trevligt spel? Eller baka nåt? Jag ka bara inte tro att alla andra är på fest en vanlig torsdagskväll?!

Inte ens när lillasyster vill leka tycker man det är kul.Och ute regnar det...

Tupp promenad

2008-12-03T13:15:00.000-08:00

Eftersom vi fortfarande inte har kommit till skott gällande tupparna,prövade jag idag ett nytt grepp och släppte ut dem på gården.I vår närmiljö finns en bilväg(om än svagt trafikerad),vildkatter (sägs det),rävar ,rovfåglar och grannar.

Tupparna tyckte detta var en trevlig omväxling till deras rastgård och stampade med bestämda steg iväg mot grannen,efter en liten avstickare för att yla åt hästarna.Jag vinkade av dem och tänkte att detta är nog det sista de gör med tanke på hur skrikiga de varit på sistone,men nej-en timme senare är de tillbaka på gården igen och skäller på dagisfröken och hennes bil..Min man tog ett eget litet pynt initiativ idag också-"har vi nån gammal ytterkruka?"mumlade han och försvann med julstjärnan.Uppenbarligen hade vi det.Vad fint det blev-den rosa krukan passar såväl till den klarröda blomman som till det bruna trappräcket och den gula väggen...(vi bor som sagt på hyra)
I övrigt har han jobbat duktig hela kvällen med badkaret och...
...tada!Inte så dumt. Eftersom det är en julklapp så har jag bestämt att jag inte får bada förrän på julaftonen,vi får väl se hur det går...(det visade sig däremot att den som gjort installationen behöver testköra det av säkerhetsskäl-"jag vill ju inte att nån ska få en stöt" log han och gled ner i bubblorna).

Oh,vad tiden går långsamt....

2008-12-02T09:23:00.000-08:00

Många lever i den villfarelsen att det kan bli lite långtråkigt här ute i skärgården under mörka vinterkvällar.Dock kunde ingenting vara mer felaktigt.I dag har jag jobbat på två av de tre ställen jag vikarierar på,och till natten har jag lite kontorsarbete att roa mig med som hör till mitt vanliga jobb.Därimellan är det några små projekt som skall hinnas med(och då menar jag inte barn,hundar,hästar och tuppar).

Min man hade lite överskottsenergi härom kvällen och svängde till lite smält socker att limma ihop pepparkakshuset med.Nu står det och väntar på garnering...I samma veva köpte han några hyacinter och en julstjärna.Några har tagits om hand,andra väntar på att bli arrangerade...

Samtidigt inhandlades ett bubbelbadkar till jul.För att få in det i badrummet måste 87% av alla hemmets möbler flyttas runt i resten av huset och ställas på olika opraktiska ställen...
Min man fick överge tanken på att limma karameller på pepparkakshuset för att genast ta bort all befintlig inredning i badrummet,dra om alla avlopp och ledningar och, förhoppningsvis innan jul, kunna installera själva badkaret(detta förutsatt att det går in genom dörren,det visade sig vara ungefär lika brett som dörrhålet).

Ett märkligt fenomen är att varje gång han går dit,lägger sig på golvet och börjar jobba är det alltid nån som genast måste på toa.Barnen tycks ha upptäckt hur trevligt det är med sällskap,vilket jag i viss mån kan förstå,men att katten ska måsta rusa till sin låda så fort hon ser att han är där övergår mitt förstånd.Konsekvenserna av detta är att arbetet måste avbrytas med jämna mellanrum då maken måste rusa ut med svidande ögon och hämta luft samt åkalla Satan på hebreiska.Som om inte detta vore nog går pudeln in och hugger åt sig hans grejer för att sedan försvinna runt hörnet med bredsladd...
Själv blev jag lite osäker på om jag skulle få långtråkigt, så jag passade på att dra igång ett litet badrumsskåps projekt med ett gammalt fönster.Nu har jag slipat och oljat det,men sen kom jag liksom av mig...I bland önskar jag att jag bodde i stan.

Lillajul

2008-11-30T11:43:00.000-08:00

På lillajul var vi på marknad hela dagen vilket gjorde att pyntandet kom igång först på eftermiddagen idag.Längst in i en skrubb fanns all julutrustning,så även adaptrarna till alla små ljusslingor.In skickades således mannen och efter en ganska lång tid kom han ut igen med bara en enda adapter .Alla som vet att adaptrar är en förutsättning för julemys förstår problemets omfattning.Nu fick denna gå till barnens lillajulgran(som för övrigt är en enbuske) och vi andra blev utan.

Sen kommer man ofelbart till problem nummer två "vem i ##¤*#%!" har rullat ihop ljusslingan senast!(vanligen jag själv)Röd av ilska trasslar och tvinnar man som en galning,helst med hjälp av diverse barn och djur som fastnar i tur och ordning.Julefrid är ordet!

Sen får man stå där med tårar i ögonen och se på när barnen klär sin gran(en) med diverse grälla dekorationer och bara hoppas att ingen kommer att tro att jag gjort det själv.
Jag själv fick pynta adventljusstaken.I år blev den traditionell med mossa,lingonblad,en sån där spretig mossa som står upp och som gräddet på moset-några torkade nypon sparade för en soppa.Dessutom har jag en egen liten en i snygg kruka som ska få bli alldeles stilren(bara jag får tag i en julbelysning med adapter...)

När jag ändå var igång gav jag mig på soffdekorationen och provade måla den i en ljusgrå färg.Blev iallafall bättre än den turkosa...

Vår katt är röd,vår katt är röd...

2008-11-25T09:01:00.000-08:00

I dag har familjens sista djur framgångsrikt hämtats hem från ön.Efter att ha valt att flytta ut i skogen i augusti ,har hon sen dess bara skymtats några enstaka gånger.Nu när det äntligen var spårsnö kunde man se att hon höll till i en övergiven ladugård.Vi satte ut mat i går kväll och gick tillbaka i morse-då var all mat uppäten och jag provade locka på henne,men fick inget svar.Då klättrade jag upp för att kolla på det lilla loftet och fortsatte att locka,och där var hon,med tassarna tryckta mot munnen för att inte svara.Detta blev tydligen övermäktigt för plötsligt kom det en lång ramsa och sen kom hon själv fram ur mörkret.Detta belönades med omedelbar instängning i bur och båttransport över havet.Således har jag nu inom en vecka fått hela flocken samlad på samma ställe över vintern vilket känns skönt. Väl hemma igen förhöll hon sig till en början lite avvaktande,men nu sover hon i en fåtölj med barnen("kan nån ta bort henne,hon bet mig i knäet fast jag inte gjort nånting").

Vintern är här

2008-11-23T11:19:00.000-08:00

Helgen bjöd på oväntad väderlek.På lördagen var det snö på morgonen när vi steg upp.Vi hade bestämt att hästarna skulle tas hem samtidigt som man tog hem fåren från holmarna,så framåt eftermiddagen anlände en båt och efter lite krånglande gick de ombord.Resan gick bra,vi mötte förvisso en riktigt stor sjöbevakningsbåt när vi korsade farleden,men hästarna böjde på knäna och lyckades hålla balansen.Efter att vi installerat dem i sin gamla hage med hö och annan lyx tog vi vår egen båt tillbaka ut.Då var vädret så där...
Ganska nästan framme gav snurran upp.Den har i rättvisans namn förvarnat om detta en längre tid,men den kunde ju ha valt ett bättre tillfälle.Vi kunde skymta hemmets trygga vrå genom snöyran och man kunde lätt föreställa sig en liten toddy framför brasan,men nej.Jag var ändå glad att vi inte var i den stora farleden,utan bara i småbåtsfaret-man får försöka vara tacksam för det lilla.Nåja,this too did pass,i land kom vi och där var alla ute och lekte i snön och några enorma snögubbar hade uppförts med hjälp av 4-hjulings släp.På kvällen var det sedan glöggprovning medan snön föll lite prydligt utanför.

I morse hade vinden tilltagit och de lovar riktigt hårt till natten.Vi var på promenad i hård motvind,men roligt med snö istället för regn och lera!
Vid hemfärd fick vi åka taxibåt,vilket var bra med tanke på den rådande våghöjden-faktiskt sällan som den gungar som den gjorde i dag.Men det gick också bra och väl hemma utfodrade vi alla djuren och gick in och tryckte ner oss så många som möjligt i den utmärkta nya soffan(en vuxen,två barn och en pudel-faktiskt bara min man som inte fick rum)och nu är det bara att hålla ställningarna och hoppas vi får ha strömmen kvar.

Soffa,juletid och tuppdöd

2008-11-21T04:26:00.000-08:00

Sent på torsdagskvällen var soffan klar(läs: "gav jag upp")!Alla som provat den hittills har varit nöjda,även om det inte hade gjort nåt om madrassen varit tjockare.Jag tvingade in min man i den kalla och överfyllda skrubben för att leta upp dynvaren jag köpt enkom för detta tillfälle(detta resulterade i att jag fick höra en historia som en dam berättat för honom-hon gillar inte att städa,men hennes hädangångne man var pedant,gick jämt och putsade och fejade,men se-om man öppnade en garderob så var det med livet som insats,för jojo, dit kastade han in precis vad som helst!!Jag valde att bortse från den lilla anekdoten). Då jag idag har vikarierat på dagis passade jag på att ta med mig alla hundar och barn ut på en skogspromenad där jag kunde plocka mossa och lingonris.Väl hemma pysslade jag raskt ihop årets adventsljusstake(och ja, jag erkänner gärna att jag tagit iden rakt av ur en inredningstidning,men bra blev det!)

På tuppfronten ser det just nu inte så bra ut.Första morgonen började de yla klockan sex vilket jag skyllde på värmelampan.Då höll de på i en halv timme ungefär.I natt släckte jag lampan,men de började ändå vid sex och ville dessutom aldrig sluta.Med tanke på hur det lät i vårt sovrum så vill jag inte ens tänka på hur det var i grannarnas.Än har de inte sagt nåt(de har iochförsig slutat hälsa när jag tänker efter,men det behöver ju inte ha nåt samband)men så här kan vi ju inte ha det.Min plan är nu att göra mig av med en i taget,med början med den lilla arga svarta,för det är han som skriker mest.Sen får man väl se hur långt man kommer innan de tystnar...Hur detta ska göras rent praktiskt har jag ingen aning om,men jag antar att man tar hem en veterinär som diskret och odramatiskt ger en liten spruta,eller?

Dags att lämna sommarboendet

2008-11-19T12:58:00.000-08:00

Till i morgon lovar de snöblandat regn och 14 m/s så jag kände att nu är smärtgränsen nådd-nu måste tupparna hem!Jag hann inte bygga klart hönsgården innan vi måste iväg för att det inte skulle hinna bli mörkt.

Jag var lite osäker på hur vi skulle få in dem i hundburen som vi tagit med,men lyckligtvis satt de inne och halvsov,så man kunde plocka dem som frukter från ett träd.Båtfärden gick bra,de satt med stora ögon och roterande nackar för att hinna se allt som susade förbi.Lyckligtvis hann vi över farleden precis framför SeaWind,för den drar upp rätt stora svall och jag har hört att höns inte kan kräkas...

Väl framme fick de sitta kvar i bilen och vänta medan vi intensivinredde hönshuset.Det skulle nät för fönstret,sittpinnen skulle säkras,el skulle dras till den nyinköpta värmelampan och nåt trevligt golvströ skulle spridas ut.Mörkt var det,så vi såg knappt nåt,men det tycktes bli riktigt bra, för när vi väl hällt ur dem ur buren(jag visste inte att hönsfåglar kan suga sig fast i plast med kroppen) tjattrade de förnöjt en lång stund och sprättade runt i halmen så stråna yrde.

Det enda som tycks vara ett problem är värmelampan-när jag tittade till dem för natten satt de alla och stirrade hålögt på den i väntan på att äntligen få sova...

Vi pudelägare

2008-11-19T12:32:00.000-08:00

Det här med att vara pudelägare förpliktigar har jag märkt.I går åkte jag in till stan för att inhandla en liten promenaddräkt åt Smilla.Det kändes väldigt nytt och annorlunda att glida in i en djuraffär med en hund med sig-en som dessutom kunde gå lös mellan hyllorna utan att välta hela inredningen,eller ens räckas upp till det minsta lilla tuggben.

Expediten hjälpte oss prova och välja,samtidigt som hon gav Smilla små komplimanger för hennes goda smak och ståtliga hållning.Jag rentav trivdes och kom på mig själv med att snegla på en liten hundväska som hängde vid ingången.

Det blev till slut en praktisk,fodrad,regntät liten dress som vi båda gillade,och när vi nöjda lämnade butiken kunde jag ha svurit på att jag hörde en förbipasserande dam flämta "Åh,det är HON-Paris Hilton!".

(Lägg gärna märke till hur Lia gnäggade när hon fick se det hela,men som jag sade till Smilla "ignorera det-hon är bara avundsjuk")
När man sen väl kommit igång är det liksom svårt att sluta...

Inför den stundande julen

2008-11-17T08:24:00.000-08:00

På grund av en brådskande familjesituation-jag kom för en gångs skull ihåg när min bror skulle sända radio-fick jag slita mig från soffan i källaren för att i stället ägna mig åt datornära aktiviteter(man får knappt in nån kanal här ute,bara via nätet).Jag fick för mig att tvätta köksfönstret,vilket gick bra att kombinera med ett febrilt önskande av musik.

Eftersom jag tappat bort det extra handtaget som gör att man kan öppna halva fönstret,fick jag hänga mig ut när jag tvättade utsidan.Det var lite spännande då vi bor på andra våningen(som alltid i min vardag finns det en traktor i bakgrunden).

När jag önskat mig ett tiotal olika sånger-man får försöka tänka till så det blir varierat också-började jag med dekorationerna.Köpte några nya julgransbollar i vitt och silver på mataffären i går,vilka fick samsas med mina gamla,sköra av glas.Jag satte dit en ljuslykta som pricken över iét(den andra slog jag sönder förra julen) och plockade ner den knallgula rullgardinen som jag tydligen lärt mig blunda för.Jag blev riktigt nöjd med resultatet,min man märkte som vanligt ingenting...

Renovera soffa

2008-11-17T02:22:00.000-08:00

Veckans projekt(som helst ska vara klart tills på fredag då vi får gäster)är att få bort den turkosblå färgen från en gammal kökssoffa.Detta projekt påbörjades för ca 8 år sedan,men har i dagarna intensifierats.Detta beroende på att vi i vår lägenhet inte har nåt vardagsrum,utan en trapphall,vilket medförde att vi, då vi flyttade in här förra sommaren,fick göra oss av med vår jättesköna hörnsoffa.Sen dess har vi trängt ihop oss i en minimal bäddsoffa som rymmer maximalt en vuxen och en pudel eller,alternativt,två barn.Nu har jag alltså tänkt att vi ska göra kökssoffan till en vardagsrumssoffa med fluffiga madrasser och kuddar, där både barn,pudel och katt kan rymmas samtidigt. Som alla lite större projekt(dvs en större möbel)är det roligt den första timmen och därefter mindre roligt.Till min hjälp har jag skrapa och värmepistol samt slipmaskin.Värmepistolen funkar bra på de ställen där det är flera lager färg och slipmaskinen funkar nästan ingenstans.Där färgen är tunn funkar inte heller värmepistolen,för då bränner den träet.

Den snirkliga dekorationen på ryggstödet visade sig vara ett riktigt fuskbygge av faner som:
a)smälter om man värmer
b)går i bitar om man skrapar
Detta kommer jag alltså att få sandpappra och därefter måla.Frågan är vilken färg?
Textilierna jag valt går i beige,rosa och kanske lite grönt.
Dessutom kommer jag aldrig att få bort alla rester av neonblå vilket kommer att skära sig till allt.Jag kanske får sy ett överdrag till den istället,jag har hört att folk gör så...

Begravning

2008-11-15T04:55:00.000-08:00

I dag hölls tuppbegravning i regnet.Redan på planeringsstadiet erbjöd sig dottern spela "Köp varm korv" på blockflöjt-detta fick hennes bror att skratta som Piff och Puff en lång stund "köp varm korv!!!På en begravning!!!"
Men hon är inte den som är den:"Jag spelar "Gummibollen"-den är rätt sorglig"

Sagt och gjort.Sonen ville spela munspel,men det hade ju jag städat bort,så han fick låna flöjten och spelade,märkligt nog,nåt som var misstänkt likt "köp varm korv".
Vi grävde,spelade,plockade blommor(Krasse i november!)och sjöng efter lite funderande såväl "Blott en dag" som "Vår tupp är död"-den kunde inte barnen,men båda tyckte den var rolig.
Vid det laget hade pudeln tröttnat på att bete sig och rusade iväg med gravdekorationerna i munnen och vi bestämde att begravningen var klar.Tror nog tuppen var nöjd med cermonin i stort,särskilt om han hade vetat att jag fått en försynt förfrågan från en äldre släkting om att donera kroppen till mårdhundsforskningen...

En dag av blandade känslor

2008-11-13T05:51:00.000-08:00

Vissa dagar är så märkliga.I morse anlände jag till ön tämligen tidigt.Det var grått och mulet,men varmt,det hade regnat hela vägen ut så hundarna var färdigt blöta.Efter att ha hälsat på hönsen och försett dem med allehanda läckerheter tog vi en promenad över land.Man behövde inte gå många meter innnan man kunde konstatera att väglaget var ogynnsamt inte bara för pudlar,utan även för blondiner.Kom osökt att tänka på min brors påstående att om man skulle spruta "nya-yesultrashine-som-dödar-98%-av-bakterierna" på den hunden så skulle hela hon försvinna... Nåväl,efter kaffe och utsökt äppelkaka samt lån av ny inredningstidning vandrade jag nöjd hemåt igen.Träffade hästarna som blev glada att se mig(sade de medan de försökte trycka in hela huvudet i min jackficka i sin desperata jakt på brödbitar).

När jag kom ner till stranden så sprack plötsligt himlen upp och solen kom fram,samtidigt som stora regndroppar började falla.Allt var alldeles tyst medan två helt fantastiska regnbågar framträdde framför mina ögon.Samtidigt började svanarna flyga,så mot den gråa himlen lyste solen på fåglarna som blev ännu vitare,fortfarande hördes bara regndropparna mot vattnet.Det var ett sånt därnt tillfälle när man bara står med ett fånleende klistrat över hela ansiktet,så vackert var det.(Det är möjligt att allt är bekostat med reklampengar från Finnlines).

Innan jag sen åkte tillbaka stängde jag in hönsen och gav dem ännu lite mera mat.När jag som vanligt räknar igenom dem får jag det bara till sex stycken.Jag räknar om.Sex igen.Den ena svarta tuppen saknas!(jag märker plötsligt att om den svarta som var inne inte hade anfallit mig hundra gånger på fem minuter redan, så hade jag inte vetat vem av dem som var borta)Jag frågar de andra var han är-varför har de inte sagt nåt?De måste ju märka att en i flocken är borta?De bara äter.När jag rusar ut för att leta ser jag honom nästan genast-han ligger på marken en bit bort.Han har bröstkorgen uppsliten och en stor del av fjädrarna är bortplockade.

Fast jag ser att han är död tar det en stund innan det sjunker in.Hur kan de andra bara stå där,varför sa de inget,hur kunde jag missa det när jag gick förbi för en stund sen?Och vem har gjort detta?Efter en noggrann undersökning började en gärningsmannaprofil växa fram och förövaren tycks vara en rovfågel.

Trots att jag i smyg har önskat minska mitt tuppbestånd,känns detta mycket dystert och jag kan inte bestämma mig för vad som känns värst-att han är död eller att jag inte kommer ihåg vad han hette...

"Bare dra på,bare stann inte"

2008-11-10T12:43:00.000-08:00

Under veckoslutet släpades ett 40-tal stockar i regn och midjedjup lera bort från stranden.Lyckligtvis var jag tvungen att delta i en skärgårdsmarknad i stan på lördagen,så min lerinpackning var tunnare än de andras.Jag var särskilt förvånad över hur lerig min son,samt pudeln kunde bli.

Man ville stundtals avbryta arbetet i väntan på tjäle,men med tanke på de milda vintrarna nuförtiden fick jag som arbetsledare kliva in och peka med hela handen,och vips så fick vi upp 10 stockar till, även om vi tvingades lämna dem på halva vägen.Jag är dock tryggt förvissad om att så högt kommer inte vattnet att stiga i vinter.

Har du haft min kamera?

2008-11-10T12:34:00.000-08:00

"Inte är det väl du som har tagit min kamera igen?" frågar jag sonen.
"Nejdå,du har väl antagligen slarvat bort den själv"svarar han.
Man undrar...

Kurs i brödbakning

2008-11-06T09:42:00.000-08:00

Här går det i ett-dagens tema var brödbakning.Klockan fem i morse eldades första brasan,sju den andra och halv åtta började vi med degen.Jag har aldrig förstått hur många olika knep man ska kunna för att få fram ett godkänt bröd,det var nästan så jag fick gå och slakta grannens kanin för att man "egentligen ska sopa bort askan med en hartass".Det visade sig fungera rätt bra med en enriskvist också.
Trots att detta är en väldigt liten ort visade det sig att alla hushåll enligt tradition bakar på olika sätt-man kan ha en räfflad kavel(nej,det är bara för syns skull)man kan elda med granved(nej,det sprakar för mycket,men absolut barrträd-nej,björkved avger mest värme).Man vill ha brödet lite mörkare(nja,fast inte så mörkt,det ser nästan bränt ut...)På vissa ställen är "brödskuttan" den med långt skaft och "brödspaden" den med kort etc etc.En hel vetenskap alltså! När det var dags att skrapa ut glöden fick vi tillkalla en äldre expert som delade med sig av sin kunskap.Det visade sig att mycket hänger på ugnen också-denna tex är smal och djup,hennes var grund och bred(det visade sig att alla de andra hushållen hade olika form på sina ugnar också-inte helt oväntat).

Med säker hand svingas brödkakor in och ut ur ugnen.

Vad jag lärde mig om min ugn idag var att den gräddar ojämnt och svalnar väldigt fort och har en lite farlig glödlucka i framkant,men det gick in sex kakor i gången och alla blev goda!

Brödet avnjöts till kvällste´et,varmt med smör och sirap, och notera gärna den lilla porslinsskålen som fick agera sirapsbehållare dagen till ära-jag visste att den skulle komma väl till pass en vacker dag!E.

Tur att det bara var en dröm...?

2008-11-06T09:26:00.000-08:00

Härom natten drömde jag en sån underlig mardröm...

Easy like that

2008-11-06T08:58:00.001-08:00

Sällan har ett hus transporterats över havet på ett smidigare sätt!Allt gick bättre än man vågat hoppats-vattnet hade gått ut,det var svag vind och solen sken alla tre dagarna.Pråmföraren var både trevlig och kompetent,alla traktorägarna var påtagligt vana att hantera sina maskiner och korvsoppan var riktigt god om nån frågar mig...Första morgonen kändes det hela lite ovisst,det anlände två lastbilar med grus under dagen,förutom allt annat som skulle med.Men det var bara att köra igång.

Första lasset på,hoppas vi inte möter nån färja...

Pråmen kom tillräckligt nära land och traktorförare 1 kör ut på ramperna som han aldrig gjort annat...

När stockarna var uppe så skulle gruset iland-detta krävde ny bonde och större traktor.Här blev det problem med väglaget och en del av lasten fick dumpas.En sån här stor traktor har aldrig nånsin förekommit på denna ö,lite historiskt det också...(och aldrig sådana hjulspår,jag höll på att lägga fyrhjulingen på sida när jag skulle ner till åkern-fast nämn inte det för dess ägare by the way)

Inga små grejer det där...(jämför den mikroskopiska fyrhjulingen till höger)

De sista stockarna var också de längsta-de gick således inte upp på nåt av de släp vi hade,utan vi fick lägga dem i stranden(hoppas inte vattnet stiger).Hur vi ska få dem därifrån känns ännu lite oklart,men det blir en annan dags bekymmer.Lättade vinkade vi av vår nya vän pråmkaptenen och for sedan hem och svimmade i varsin fåtölj-succe´var ordet!E.

Lugnet före stormen-inför dagen D

2008-11-02T12:09:00.000-08:00

Under den lugna ytan lurar stormen.I natt kommer pråmen som ska frakta vårt hus ut till ön.Tidigt i morgon är det samling i hamnen,95% av ortens befolkning har bundits upp med olika små uppdrag(grävskopa,vagnar,gripklo,lyftstroppar,fler vagnar,leverans av höbalar etc.)Ingen behöver känna sig utanför,nej då,alla får vara med!

Nödvändiga åtgärder har vidtagits under dagen,tegel har körts i skytteltrafik,träd har fällts och telefonstolpar har välts för att ha under stockarna på marken.Sista fönstret i verandan är på plats och gasvärmaren hämtad från far.Hönsen har informerats om att oljud kan uppstå utanför fastigheten och hästarna får skaffa sig nåt annat ställe att hänga på,då fyrhjulingen är parkerad under deras träd. Lyckligtvis har vattnet gått ut igen från fredagens +65 då hela vägen till sjön plötsligt var försvunnen ...

Under kvällen har det bakats och lagats mat till ett mindre kompani,nu återstår endast glasyren till kakorna samt brödet och salladen.Ska vi äta allt detta kommer ingen att orka jobba...

Ser nu fram emot en sömnlös natt och en spännande morgondag-vad kan väl gå fel?
E.

Precis som en konferens ska vara

2008-11-02T11:35:00.000-08:00

Jag hade högt ställda förväntningar inför min första riktiga konferens som ägde rum i Lettland förra veckan.Man har ju hört berättas,men aldrig kunde jag ju ana!Allt började i god stil,bara lite stelt kanske,alla lite blyga inför varandra. Men så är plötsligt all nervositet som bortblåst!

De nödvändigaste ingredienserna trollas fram

Man duschar och snyggar till sig

Och festen kan börja!

Alla var där

Man har trevligt tillsammans och kommer varandra nära på ett annat sätt än i vardagen

Allt roligt har dock ett slut,så också detta.Det svåra är som alltid att minnas att det bästa är att gå när det är som trevligast...

Flitig flitig

2008-10-20T09:43:00.000-07:00

Det har varit höstlov och flitens lampa har lyst.Jag är ganskasånästan klar med hagen,saknar några isolatorer bara.När jag röjde mig fram i terräng där ingen satt sin fot på tusen sinom tusen år hittade jag denna intressanta lilla...lav?Fantastisk färg hade den iallafall. Hemmavid arbetades det också med fart,nu är det bara ett fönster som saknas på framsidan innan vi har 8 nya kvm att breda ut oss på.Efter sju år på 12 kvadrat är vi alldeles yra vid tanken och fantiserar om såväl hörnsoffor som sittplatser åt alla vid matbordet.

Även i barnens rum har vissa framsreg gjorts på pyntfronten(de har,till min stora lycka, ännu inte kommit ihåg fler än ca 5 saker sammantaget).Jag köpte nya pärlburkar med lock på IKEA ,en bricka att ha under på en secondhandaffär och fick således loss den gamla pärlburken till mina värmeljus.Sen har barnen en antik liten docksäng som jag provat ha nallar i(bara en bråkdel fick plats) samt även böcker(botten ramlade ur),men efter det har jag inte kommit på nåt bra att ha i den.

Men så hittade jag nåt som också liksom passar lite överallt...
E.

"Vargen kommer"

2008-10-17T03:08:00.000-07:00

I onsdags var kom.dir,kom.fullm.ordf,kom.st ordf och jag på ett möte till en fantastiskt avlägsen skärgårdskommun(fast fint var det där och god mat).Jag lät kom.dir låna min kamera för att han skulle hålla sig lugn medan färjan lastades.Detta är resultatet.

Om konsten att försöka göra ett gott arbete

2008-10-16T11:32:00.000-07:00

I dag har jag vikarierat som hemvårdare i kommunen.Av sex möjliga gamlingar hade tre redan från början undanbett sig mitt besök.Jag tyckte att det kunde vara roligt för Tant nr 1 att jag kom lite tidigare än vanligt,så behövde hon inte sitta och vänta.Hon var redan på gång,vi satt och pratade riktigt länge,min viktigaste insats var nog att jag slog två flugor i köket.När jag nöjd med mig själv gick därifrån sade hon "vi ses i morgon,men inte riktigt lika tidigt va?".Senare fick jag veta av hennes dotter att hon inte hunnit äta frukost innan jag kom och följdaktligen antagligen suttit med fantastiskt lågt blodsocker och bara väntat på att jag skulle ge mig av.

Tant 2 var inte inne,men återfanns hos tant 3.Där sprack också mitt upplägg med att gå till tant 2 först eftersom tant 3 pratar så mycket att tant 2 aldrig hinner få ett ord med i lagen.Nåja,det kunde jag ju inte göra nåt åt.När min man eller ortens kommundirektör går till tant 3 i nåt ärende hinner de aldrig få av sig jackan innan de sitter vid bordet med en bulle i munnen, så jag hade sett fram emot detta(och därför lagt in henne sist så jag skulle hinna sitta kvar riktigt länge,kanske ta två bullar...)

Tydligen uppfyllde jag inte de rätta kriterierna,för hon tryckte ett äpple i min hand och sade att de inte behövde nån hjälp just idag,de skulle iväg på ett kalas,men tack för att du kom och innan jag visste ordet av var jag ute på trappan igen.Då hade jag förbrukat 1,5h av min arbetsdag.

Skam den som ger sig tänkte jag och gick och bankade på hos en tant(4),som det visade sig, inte hade hemvård.Hon misstog mig först för sitt barnbarn och blev riktigt glad,men sen såg hon att det var jag och när jag förklarde mitt ärende blev hon lite förnärmad.Jag tiggde om att åtminstone få bära ut hennes återvinningsmaterial,men det var kalla handen.

Summan av kardemumman var att jag moloket fick traska in till min chef för dagen,kommundirektören,och redogöra för min arbetsdag.Lyckligtvis hade han stor förståelse för hur det var att ha att göra med detta klientel ,efter att ha köpt solrosbuketter åt alla tanterna som han,lite inställsamt,försökt dela ut.Tant 4 hade inte öppnat dörren mer än en liten springa,Tant 1 frågade var han hade stulit dem och tant 3 hade-lyckligtvis-placerat en bulle i hans mun innan han hunnit få av sig jackan...

Framåt kvällen kom jag dessutom på att jag glömt besöka den riktigt jättegamla farbrorn.Denna dag kan inte beskrivas som nåt annat än succe´!
E.

I´ve had it to the limit...

2008-10-16T11:14:00.001-07:00

Mina barn delar rum.De har många saker.Jag har köpt massor av bra förvaringslådor och plastbackar att sätta alla grejer i-men av någon anledning återfinns sakerna sällan i dem.Jag ber dem regelbundet att röja upp,men utan nåt synbart resultat.När jag till slut får nog städar jag själv.Detta har nu pågått alltför länge och i dag tillämpade jag en helt ny taktik.Medan barnen var på kalas tog jag sju stora flyttlådor och tömde alla deras hyllor på saker som jag gömde undan.I fortsättningen får de tillbaka en sak i taget varefter de kan komma ihåg vad de hade.

Snyggt va? Nu är det bara att börja pynta lite,men det får bli en annan dag...

Hur tänkte han där?

2008-10-14T12:24:00.000-07:00

"Men Kaksi tvärtimot sätter byxorna på huvudet och tröjan på benen..."

"och den håller för evigt..."

2008-10-14T11:45:00.000-07:00

Denna vecka har jag arbetat med en ny hage till hästarna.Det kan ta precis hur länge som helst har det visat sig.Jag började med att provdra tråd för att hitta en lämplig sträckning,sen klippte jag nypontaggar,sen enbuskar,sen kvistar,sågade små träd och stora träd.Jag forcerade stora kärr(märkte att min ena nya stövel tar in vatten!De är knappt två år gamla,fnys),trotsade kardborrar och rotvältor bara för att komma till finalen-gammal taggtråd.Varje professionell haganläggares mardröm.Jag kan förvisso förstå hur revolutionerande den var när den kom på marknaden och hur mycket tid forna koägare sparade jämfört med att bygga vackra gärdesgårdar av sten eller slanor,men efter att i timmar klöst fram rostiga små bitar ur jorden, bitar som bara ligger där och lurar,redo att hugga sig fast i första bästa lilla hov som passerar,känner jag ingen som helst sympati med dessa förfäder.

Till min hjälp hade jag valt att ta med mig två hundar,av vilka den ena(inte helt oväntat förvisso)
A.Inte kan lyda order
B.Inte kan förstå sitt eget bästa
Hade jag fått en liten peng för varje gång jag plockade loss henne från taggtråden så hade jag kunnat anställa ett skolbarn som vill åka på klassresa att göra jobbet!

Ett annat litet fynd

2008-10-14T11:26:00.000-07:00

En annan dag på Ann-Gerds Antik råkade jag få ögonen på denna lilla tavla som jag också tycker är väldigt vacker.Ett tyskt tryck av nåt slag tydligen och jag behövde inte ens byta ram,vilket ofta är problemet med en snygg tavla tycker jag-att man inte gillar ramen.Ta tex den här tavlan,en annan favorit,köpt på samma ställe för flera år sen(don´t mind tapeten-vi bor i lägenhet).Här har jag tvingat Ann-Gerd måla om ramen för att bättre passa de lite dova,mossiga färgerna i bilden-ser man den live kan man konstatera att den blev väldigt bra! :)

121008 Detta blir bra!

2008-10-12T14:13:00.000-07:00

Grunden till huset är nu klar,bara spisgrunden saknas.Sen ska den naturligtvis snyggas till.

Utsikten behövs dock inte snyggas till nämnvärt,den tror jag jag kan leva med...

Följ bloggen

111008 Man känner sina löss på gången...

2008-10-12T13:44:00.000-07:00

När jag ska mata hönsen(jag vägrar in i det sista att inse att alla är tuppar)finner jag till min häpnad att de har krossat sitt antika porslinsfat med blå rand som jag i ett ögonblick av välvilja lät dem låna när de skulle äta sina pastafjärilar.Små små bitar av porslin ligger nertrampade i marken och när jag höjer blicken ser jag att de har vält och totalt länsat sin foderautomat!Säkert 10 L säd och hönsmat har de slafsat i sig.Jämmer och död-istället för sju fridsamma små dvärghöns har jag alltså att handskas med sju testosteronstinna tuppar!Dags att tala allvar med såväl Mona-Lisa som Belladonna,så här kan vi inte ha det!

På min väg ut ur hönsgården möter jag Blida-undrar vart hon kan vara på väg...
E.

101008 Fynd!

2008-10-12T13:17:00.000-07:00

Häromdagen skulle jag gå en snabb liten sväng till antikaffären.Till minstora häpnad kom jag ut två timmar senare,tillsammans med saker som varken jag (eller min man visade det sig)visste att vi hade saknat!Men när man väl har dem så är det ju så uppenbart!

En liten lätthanterlig tvättbräda.
En alldeles ovanligt vacker liten vågformad skål i benporslin med förgyllda handtag och knopp( både jag och antikhandlaren var lite osäkra på vad man bäst använde den till).Lyfter man på locket så är även det vågformigt på insidan,vilket gör att locket skall sättas på i alldeles rätt läge och då hörs det allra sköraste lilla "porslinsljud" jag har hört.Helt fantastiskt!
Med ett tillhörande(vågigt) litet fat.Tillsammans med ett ljus och en tvål och det lilla silverskrinet så blev det riktigt bra i badrummet.Var den lilla skålen med lock ska stå är ännu lite oklart,men som jag sa till min man-den passar liksom lite överallt!E.

091008 Man vs nature

2008-10-11T00:53:00.000-07:00

En underbar höstdag,vindstilla och fint.Solen skiner på gula höstlöv.En dag som gjord för stilla kontemplation.Först äter dvärgpudelvalpen en kaveldun och är inte längre svart utan vit och nyser så tårarna sprutar.Hon hostar så de andra hundarna oroligt börjar yla om veterinär(jag tänker somnainspruta).

Träffar därefter en häst som hittat ett nytt äppelträd under vilken det visar sig växa jättekardborrar.Hela hans man och pannlugg är ett stelt horn som står rakt upp,lite som en enhörning faktiskt,men knappast islandshäst.Tvingas ta till saxen,vilken i sin tur visar sig vara lika vass som en papperssax för barn och helt omöjlig.Svär medan jag filar av hans man,påminner mig själv om att det faktiskt var jag som försökte klippa taggtråd med den häromdan när jag stängslade och hittade gammal tråd i marken(skyll mig själv).Försäkrar skeptisk häst att han är jättefin med snaggad pannlugg,faktiskt väldigt lik när han var föl för övrigt...

Hinner nätt o jämt vända mig om innan jag kastar ett getöga på en goldensvans som är täckt av jättekardborrar.

Hon fick en snygg jackrussel svans och jag återvinner mitt lugn tillsammans med mina små höns som på ett gemytligt sätt gal i falsett.Jag ser verkligen fram emot när de ska börja värpa...