Avloppsgrävning

I dag är detta utsikten från mitt köksfönster-arbetet med det kommunala avloppsnätet fortskrider planenligt och förutom denna grävmaskin finns det en till utanför bilden,samt rör och mängder av män täckta av lera.Tråkigt nog för min städning är en av dem min man. Tupparna uppskattar detta inslag i vardagen-för en gångs skull har de riktiga män i arbetskläder i sin trädgård.Dessa identifierar de sig gärna med-inga pudlar här inte!De vaggar runt och sparkar på rören och säger "jojo,detta kan duga" och "hade jag haft en grävmaskin hade den haft betydligt större skopa", delar tjänstvilligt med sig av sina bästa tips samt pekar var de ska gräva.Sällan har de bröstat upp sig så mycket och galt så högt.I morgon kommer jag att få hålla dem instängda medan arbetet pågår misstänker jag...

I övrigt har de senaste veckorna kantats av influensan som svept fram och närapå utrotat halva befolkningen,lite som digerdöden(nåja,alla klarade sig levande ur det).En dag var det två barn i skolan(fast de är ju inte så många i vanliga fall heller när jag tänker efter).Min man fick sköta hästarna flera dagar och var helt häpen över hur mycket jobb det var!(välkommen till verkligheten)Fast han fick med beröm godkänt av hästarna.

När jag tillfrisknade började jag rensa ur mina skrubbar i bästa Feng Shui anda,och förutom att det nu går att hitta saker, dök det plötsligt upp två bra jobberbjudanden samt ett vikariat inom loppet av två dagar!Jag blir verkligen lika glatt förvånad varje gång jag tar tag i detta med att röja,för det funkar verkligen!Och så snabbt!Sen måste man ju få jobben också,men vanligtvis finns det ju inte ens nåt roligt att söka när man bor lite...eh...avsides som vi gör.

Så nu har jag iallafall lite att fundera på,vilket jag passade på att göra under en långpromenad ner till en ny strand jag hittade(jag kanske gick lite vilse när jag tog en genväg,men det finns inga bevis).Men fint var det.

Kära "Bullen"-kan detta vara normalt?

Ibland,tämligen ofta,undrar jag om mina tuppar verkligen är riktigt som de ska.I går när min man kom runt ett hörn stod pudeln och tvättade Viol-Lennart i hela ansiktet så han skäggiga små kinder var alldeles vattenkammade-nu undrar jag-är detta normalt?

Året som gick i bilder

Runt tiden för det nya årets inträde suckade jag och tänkta "ännu ett nytt år och ingenting har egentligen hänt under det föregående".För att få reda på om det hade inträffat nåt över huvudtaget under 2008 började jag leta bland gamla bilder.Till min stora lättnad tycks det faktiskt ha hänt en hel del!Här följer en sammanfattning:

I januari hittade jag en annons om en timmerstomme för nedmontering till salu.Efter några samtal med ägaren åkte vi för att inspektera,och vad säger man-vilken skönhet!Två våningar med full takhöjd om 150m2 vardera,golvplank som var mellan 30 och 60 cm breda,kakelugnar etc.Detta är en gammal bergsmansgård byggd för en rik gruvägare på 1850-talet.Nu är den vår!

På vårkanten var jag på en konferens till Sandhamn med temat nordiskt skärgårdssamarbete.Jag passade på att besöka gamla vänner i deras "nya" hus som de tillbringat flera år med att renovera-se och njut!Insidan var minst lika vacker.

Hemma igen var det dags att föra hästarna på sommarbete ut till ön.Detta gjordes med ortens lilla "kofärja",den som bönderna för sina kvigor ut till olika holmar med på vårarna för sommarbete.Jag var lite osäker på hur detta skulle avlöpa,men då hästarna aldrig hann förstå vad de steg ombord på förflöt hela resan utan komplikationer.Hemresan kan man se här

När vi kom tillbaka dök vår ena katt upp och hade blivit påkörd.Jag vet inte hur han hade lyckats,men det som var skadat var ena framtassen samt ansiktet.Näsbenet var av så att allt han försökte dricka kom ut mellan ögonen,hela hans lilla nos var bortsliten och tassen var helt platt,som en stekpanna och böjd åt fel håll,med klor och trampdynor på de mest underliga ställen.Nu är denna herre en aning olycksbenägen och håller en jämn,konstant skadenivå-oftast med komplikationer som få veterinärer ens hört talas om,han går med strut runt huvudet typ 45%av årets dagar,men detta var första gången jag verkligen tänkte "detta kan han aldrig överleva".Min man åkte in till fastlandet för att uppsöka en veterinär,vilken ryggade tillbaka när han såg honom(katten,inte min man).Man röntgade dock och det visade sig att alla ben i foten var hela och allt han fick var en antibiotikakur.Sen var det att tvätta och tvätta och ge vatten med pipett och mat med sked och tvätta och peta in medicin i munnen och han luktade förruttnelse och var på gränsen till medvetslös i flera veckor.Men mot alla odds piggnade han i och idag är han,förutom en annorlunda profil och hårlös näsa,helt återställd!Vad jag lärde mig av detta är att så länge det finns liv så finns det verkligen hopp.

Förberedelserna för husbygget fortskred.Vi hade turen att skolans tak skulle läggas om och vi fick allt gammalt tegel mot att vi plockade ned det.Under en intensiv helg,vårens hetaste dag,var vi 3 personer som plockade ned 350m2 tegel.Efter det hade man,förutom en bränd hårbotten,lust att kräkas när man hörde ordet "tegel".På bilden är jag säker på att jag gråter bakom solglasögonen.

Ute på ön hade vi grävt grunden och nu skulle formen gjutas.Att mäta,bygga form,bitvis över en meter hög,gräva ur jord,samla stenar till cementen var inte heller nåt jag ser tillbaka på med ren glädje.Detta inföll dessutom under de få veckor i somras som det var hett,övrig tid regnade det konstant.Som tur var hade vi hjälp med detta,annars hade det aldrig gått,åtminstone kändes det så då(och gör fortfarande).

Ett alldeles lämpligt avbrott var en veckas resa till London för att fira en nybliven 50-åring.Det var en fantastisk stad med otroliga parker-vilka planteringar!Så mycket rosor har jag aldrig sett på en gång förut.Vi såg varenda sevärdhet och lite till,här ansiktsmålad dotter på London zoo.

Under tiden var huset nedplockat och småningom dök det upp på stockbilar och lastades av i hamnen i väntan på transport till ön.

Det var inte helt lätt att få tag i en för ändamålet lämplig båt,men slutligen fick vi tag i en mycket trevlig och tillika kompetent man med en pråm från en avlägsen kust,och under tre dagar skeppades allt material ut och i land.Mer om det kan du läsa här

Sommaren gick mot sitt slut och de kycklingar jag beställt till våren dök slutligen upp.Tyvärr visade det sig tämligen snart att inte en enda av dem var höna-då hade jag ändå uttryckligen bett att få fördröja leveransen tills de var säkra på att alla var hönor,så det var inga små kycklingar jag fick heller...





Under hösten var det en konferens om hälsofrämjande ledarskap i Lettland,utgående från en utbildning vi höll där på ett socialcenter för två år sedan.Lettland är ett väldigt vackert land,dock med många svårigheter,men jag trivs verkligen där och det blev många kära återseenden.Här ser man ett av de många storkbon som finns längs vägarna i telefonstolparna(jag har aldrig sett sådana på riktigt förut).


En annan förändring i vår familj under hösten var Smilla.Våra två gamla hundar hade verkat hängiga hela sommaren och vi fick börja fundera på när det är rätt tillfälle att föryngra flocken.Vi resonerade som så att när en,eller två,just har dött är man kanske inte tillräckligt objektiv när man väljer ras, och har man en ensam hund hemma kanske man har ännu mer bråttom och förivrar sig.Inte kunde vi heller tänka oss att vara helt utan hund.Således hämtades dvärgpudeln hem över havet västerifrån.Som genom ett trollslag piggnade de båda gamla i,inte för att de gillar henne något vidare,men kanske vid tanken på konkurrens,så nu har vi tre vilda hundar i en rätt liten lägenhet.Att ha en valp är som att ha en baby ungefär och ett märkligt fenomen är att en liten hund tydligen kan komma undan med vad som helst.Jag minns en kväll när min man och jag tittade på varandra från varsin sida av sängen och konstaterade att ingen av oss kunnat drömma om att den dagen skulle komma när det låg en blöt hund, på tvären på våra kuddar,emellan oss i sängen.Sen log vi med tårar i ögonen och viskade "men hon är ju så söt".

Utöver detta har förstås det vanliga vardagsbestyren ägt rum,hästar,jobb,möten,barn,och jag börjar sakta inse att det egentligen hinner hända en hel del på år.Och att egentligen önskar jag inte ens att det ska hända mer,egentligen inte ens så här mycket.Vad trött jag plötsligt blev...Hoppas nu på att 2009 blir ett bra men lugnt år!

p.s även denna gång har jag suttit och slitit mitt hår över bilder och bokstäver som inte hamnar där jag vill ha dem,men nu släpper jag all prestige och publicerar som det är :)