Lillajul

På lillajul var vi på marknad hela dagen vilket gjorde att pyntandet kom igång först på eftermiddagen idag.Längst in i en skrubb fanns all julutrustning,så även adaptrarna till alla små ljusslingor.In skickades således mannen och efter en ganska lång tid kom han ut igen med bara en enda adapter .Alla som vet att adaptrar är en förutsättning för julemys förstår problemets omfattning.Nu fick denna gå till barnens lillajulgran(som för övrigt är en enbuske) och vi andra blev utan.

Sen kommer man ofelbart till problem nummer två "vem i ##¤*#%!" har rullat ihop ljusslingan senast!(vanligen jag själv)Röd av ilska trasslar och tvinnar man som en galning,helst med hjälp av diverse barn och djur som fastnar i tur och ordning.Julefrid är ordet!

Sen får man stå där med tårar i ögonen och se på när barnen klär sin gran(en) med diverse grälla dekorationer och bara hoppas att ingen kommer att tro att jag gjort det själv.
Jag själv fick pynta adventljusstaken.I år blev den traditionell med mossa,lingonblad,en sån där spretig mossa som står upp och som gräddet på moset-några torkade nypon sparade för en soppa.Dessutom har jag en egen liten en i snygg kruka som ska få bli alldeles stilren(bara jag får tag i en julbelysning med adapter...)

När jag ändå var igång gav jag mig på soffdekorationen och provade måla den i en ljusgrå färg.Blev iallafall bättre än den turkosa...

Vår katt är röd,vår katt är röd...

I dag har familjens sista djur framgångsrikt hämtats hem från ön.Efter att ha valt att flytta ut i skogen i augusti ,har hon sen dess bara skymtats några enstaka gånger.Nu när det äntligen var spårsnö kunde man se att hon höll till i en övergiven ladugård.Vi satte ut mat i går kväll och gick tillbaka i morse-då var all mat uppäten och jag provade locka på henne,men fick inget svar.Då klättrade jag upp för att kolla på det lilla loftet och fortsatte att locka,och där var hon,med tassarna tryckta mot munnen för att inte svara.Detta blev tydligen övermäktigt för plötsligt kom det en lång ramsa och sen kom hon själv fram ur mörkret.Detta belönades med omedelbar instängning i bur och båttransport över havet.Således har jag nu inom en vecka fått hela flocken samlad på samma ställe över vintern vilket känns skönt. Väl hemma igen förhöll hon sig till en början lite avvaktande,men nu sover hon i en fåtölj med barnen("kan nån ta bort henne,hon bet mig i knäet fast jag inte gjort nånting").

Vintern är här

Helgen bjöd på oväntad väderlek.På lördagen var det snö på morgonen när vi steg upp.Vi hade bestämt att hästarna skulle tas hem samtidigt som man tog hem fåren från holmarna,så framåt eftermiddagen anlände en båt och efter lite krånglande gick de ombord.Resan gick bra,vi mötte förvisso en riktigt stor sjöbevakningsbåt när vi korsade farleden,men hästarna böjde på knäna och lyckades hålla balansen.Efter att vi installerat dem i sin gamla hage med hö och annan lyx tog vi vår egen båt tillbaka ut.Då var vädret så där...
Ganska nästan framme gav snurran upp.Den har i rättvisans namn förvarnat om detta en längre tid,men den kunde ju ha valt ett bättre tillfälle.Vi kunde skymta hemmets trygga vrå genom snöyran och man kunde lätt föreställa sig en liten toddy framför brasan,men nej.Jag var ändå glad att vi inte var i den stora farleden,utan bara i småbåtsfaret-man får försöka vara tacksam för det lilla.Nåja,this too did pass,i land kom vi och där var alla ute och lekte i snön och några enorma snögubbar hade uppförts med hjälp av 4-hjulings släp.På kvällen var det sedan glöggprovning medan snön föll lite prydligt utanför.

I morse hade vinden tilltagit och de lovar riktigt hårt till natten.Vi var på promenad i hård motvind,men roligt med snö istället för regn och lera!
Vid hemfärd fick vi åka taxibåt,vilket var bra med tanke på den rådande våghöjden-faktiskt sällan som den gungar som den gjorde i dag.Men det gick också bra och väl hemma utfodrade vi alla djuren och gick in och tryckte ner oss så många som möjligt i den utmärkta nya soffan(en vuxen,två barn och en pudel-faktiskt bara min man som inte fick rum)och nu är det bara att hålla ställningarna och hoppas vi får ha strömmen kvar.

Soffa,juletid och tuppdöd

Sent på torsdagskvällen var soffan klar(läs: "gav jag upp")!Alla som provat den hittills har varit nöjda,även om det inte hade gjort nåt om madrassen varit tjockare.Jag tvingade in min man i den kalla och överfyllda skrubben för att leta upp dynvaren jag köpt enkom för detta tillfälle(detta resulterade i att jag fick höra en historia som en dam berättat för honom-hon gillar inte att städa,men hennes hädangångne man var pedant,gick jämt och putsade och fejade,men se-om man öppnade en garderob så var det med livet som insats,för jojo, dit kastade han in precis vad som helst!!Jag valde att bortse från den lilla anekdoten). Då jag idag har vikarierat på dagis passade jag på att ta med mig alla hundar och barn ut på en skogspromenad där jag kunde plocka mossa och lingonris.Väl hemma pysslade jag raskt ihop årets adventsljusstake(och ja, jag erkänner gärna att jag tagit iden rakt av ur en inredningstidning,men bra blev det!)

På tuppfronten ser det just nu inte så bra ut.Första morgonen började de yla klockan sex vilket jag skyllde på värmelampan.Då höll de på i en halv timme ungefär.I natt släckte jag lampan,men de började ändå vid sex och ville dessutom aldrig sluta.Med tanke på hur det lät i vårt sovrum så vill jag inte ens tänka på hur det var i grannarnas.Än har de inte sagt nåt(de har iochförsig slutat hälsa när jag tänker efter,men det behöver ju inte ha nåt samband)men så här kan vi ju inte ha det.Min plan är nu att göra mig av med en i taget,med början med den lilla arga svarta,för det är han som skriker mest.Sen får man väl se hur långt man kommer innan de tystnar...Hur detta ska göras rent praktiskt har jag ingen aning om,men jag antar att man tar hem en veterinär som diskret och odramatiskt ger en liten spruta,eller?

Dags att lämna sommarboendet

Till i morgon lovar de snöblandat regn och 14 m/s så jag kände att nu är smärtgränsen nådd-nu måste tupparna hem!Jag hann inte bygga klart hönsgården innan vi måste iväg för att det inte skulle hinna bli mörkt.

Jag var lite osäker på hur vi skulle få in dem i hundburen som vi tagit med,men lyckligtvis satt de inne och halvsov,så man kunde plocka dem som frukter från ett träd.Båtfärden gick bra,de satt med stora ögon och roterande nackar för att hinna se allt som susade förbi.Lyckligtvis hann vi över farleden precis framför SeaWind,för den drar upp rätt stora svall och jag har hört att höns inte kan kräkas...

Väl framme fick de sitta kvar i bilen och vänta medan vi intensivinredde hönshuset.Det skulle nät för fönstret,sittpinnen skulle säkras,el skulle dras till den nyinköpta värmelampan och nåt trevligt golvströ skulle spridas ut.Mörkt var det,så vi såg knappt nåt,men det tycktes bli riktigt bra, för när vi väl hällt ur dem ur buren(jag visste inte att hönsfåglar kan suga sig fast i plast med kroppen) tjattrade de förnöjt en lång stund och sprättade runt i halmen så stråna yrde.

Det enda som tycks vara ett problem är värmelampan-när jag tittade till dem för natten satt de alla och stirrade hålögt på den i väntan på att äntligen få sova...

Vi pudelägare

Det här med att vara pudelägare förpliktigar har jag märkt.I går åkte jag in till stan för att inhandla en liten promenaddräkt åt Smilla.Det kändes väldigt nytt och annorlunda att glida in i en djuraffär med en hund med sig-en som dessutom kunde gå lös mellan hyllorna utan att välta hela inredningen,eller ens räckas upp till det minsta lilla tuggben.

Expediten hjälpte oss prova och välja,samtidigt som hon gav Smilla små komplimanger för hennes goda smak och ståtliga hållning.Jag rentav trivdes och kom på mig själv med att snegla på en liten hundväska som hängde vid ingången.

Det blev till slut en praktisk,fodrad,regntät liten dress som vi båda gillade,och när vi nöjda lämnade butiken kunde jag ha svurit på att jag hörde en förbipasserande dam flämta "Åh,det är HON-Paris Hilton!".

(Lägg gärna märke till hur Lia gnäggade när hon fick se det hela,men som jag sade till Smilla "ignorera det-hon är bara avundsjuk")
När man sen väl kommit igång är det liksom svårt att sluta...

Inför den stundande julen

På grund av en brådskande familjesituation-jag kom för en gångs skull ihåg när min bror skulle sända radio-fick jag slita mig från soffan i källaren för att i stället ägna mig åt datornära aktiviteter(man får knappt in nån kanal här ute,bara via nätet).Jag fick för mig att tvätta köksfönstret,vilket gick bra att kombinera med ett febrilt önskande av musik.

Eftersom jag tappat bort det extra handtaget som gör att man kan öppna halva fönstret,fick jag hänga mig ut när jag tvättade utsidan.Det var lite spännande då vi bor på andra våningen(som alltid i min vardag finns det en traktor i bakgrunden).

När jag önskat mig ett tiotal olika sånger-man får försöka tänka till så det blir varierat också-började jag med dekorationerna.Köpte några nya julgransbollar i vitt och silver på mataffären i går,vilka fick samsas med mina gamla,sköra av glas.Jag satte dit en ljuslykta som pricken över iét(den andra slog jag sönder förra julen) och plockade ner den knallgula rullgardinen som jag tydligen lärt mig blunda för.Jag blev riktigt nöjd med resultatet,min man märkte som vanligt ingenting...

Renovera soffa

Veckans projekt(som helst ska vara klart tills på fredag då vi får gäster)är att få bort den turkosblå färgen från en gammal kökssoffa.Detta projekt påbörjades för ca 8 år sedan,men har i dagarna intensifierats.Detta beroende på att vi i vår lägenhet inte har nåt vardagsrum,utan en trapphall,vilket medförde att vi, då vi flyttade in här förra sommaren,fick göra oss av med vår jättesköna hörnsoffa.Sen dess har vi trängt ihop oss i en minimal bäddsoffa som rymmer maximalt en vuxen och en pudel eller,alternativt,två barn.Nu har jag alltså tänkt att vi ska göra kökssoffan till en vardagsrumssoffa med fluffiga madrasser och kuddar, där både barn,pudel och katt kan rymmas samtidigt. Som alla lite större projekt(dvs en större möbel)är det roligt den första timmen och därefter mindre roligt.Till min hjälp har jag skrapa och värmepistol samt slipmaskin.Värmepistolen funkar bra på de ställen där det är flera lager färg och slipmaskinen funkar nästan ingenstans.Där färgen är tunn funkar inte heller värmepistolen,för då bränner den träet.

Den snirkliga dekorationen på ryggstödet visade sig vara ett riktigt fuskbygge av faner som:
a)smälter om man värmer
b)går i bitar om man skrapar
Detta kommer jag alltså att få sandpappra och därefter måla.Frågan är vilken färg?
Textilierna jag valt går i beige,rosa och kanske lite grönt.
Dessutom kommer jag aldrig att få bort alla rester av neonblå vilket kommer att skära sig till allt.Jag kanske får sy ett överdrag till den istället,jag har hört att folk gör så...

Begravning

I dag hölls tuppbegravning i regnet.Redan på planeringsstadiet erbjöd sig dottern spela "Köp varm korv" på blockflöjt-detta fick hennes bror att skratta som Piff och Puff en lång stund "köp varm korv!!!På en begravning!!!"
Men hon är inte den som är den:"Jag spelar "Gummibollen"-den är rätt sorglig"

Sagt och gjort.Sonen ville spela munspel,men det hade ju jag städat bort,så han fick låna flöjten och spelade,märkligt nog,nåt som var misstänkt likt "köp varm korv".
Vi grävde,spelade,plockade blommor(Krasse i november!)och sjöng efter lite funderande såväl "Blott en dag" som "Vår tupp är död"-den kunde inte barnen,men båda tyckte den var rolig.
Vid det laget hade pudeln tröttnat på att bete sig och rusade iväg med gravdekorationerna i munnen och vi bestämde att begravningen var klar.Tror nog tuppen var nöjd med cermonin i stort,särskilt om han hade vetat att jag fått en försynt förfrågan från en äldre släkting om att donera kroppen till mårdhundsforskningen...

En dag av blandade känslor

Vissa dagar är så märkliga.I morse anlände jag till ön tämligen tidigt.Det var grått och mulet,men varmt,det hade regnat hela vägen ut så hundarna var färdigt blöta.Efter att ha hälsat på hönsen och försett dem med allehanda läckerheter tog vi en promenad över land.Man behövde inte gå många meter innnan man kunde konstatera att väglaget var ogynnsamt inte bara för pudlar,utan även för blondiner.Kom osökt att tänka på min brors påstående att om man skulle spruta "nya-yesultrashine-som-dödar-98%-av-bakterierna" på den hunden så skulle hela hon försvinna... Nåväl,efter kaffe och utsökt äppelkaka samt lån av ny inredningstidning vandrade jag nöjd hemåt igen.Träffade hästarna som blev glada att se mig(sade de medan de försökte trycka in hela huvudet i min jackficka i sin desperata jakt på brödbitar).

När jag kom ner till stranden så sprack plötsligt himlen upp och solen kom fram,samtidigt som stora regndroppar började falla.Allt var alldeles tyst medan två helt fantastiska regnbågar framträdde framför mina ögon.Samtidigt började svanarna flyga,så mot den gråa himlen lyste solen på fåglarna som blev ännu vitare,fortfarande hördes bara regndropparna mot vattnet.Det var ett sånt därnt tillfälle när man bara står med ett fånleende klistrat över hela ansiktet,så vackert var det.(Det är möjligt att allt är bekostat med reklampengar från Finnlines).

Innan jag sen åkte tillbaka stängde jag in hönsen och gav dem ännu lite mera mat.När jag som vanligt räknar igenom dem får jag det bara till sex stycken.Jag räknar om.Sex igen.Den ena svarta tuppen saknas!(jag märker plötsligt att om den svarta som var inne inte hade anfallit mig hundra gånger på fem minuter redan, så hade jag inte vetat vem av dem som var borta)Jag frågar de andra var han är-varför har de inte sagt nåt?De måste ju märka att en i flocken är borta?De bara äter.När jag rusar ut för att leta ser jag honom nästan genast-han ligger på marken en bit bort.Han har bröstkorgen uppsliten och en stor del av fjädrarna är bortplockade.

Fast jag ser att han är död tar det en stund innan det sjunker in.Hur kan de andra bara stå där,varför sa de inget,hur kunde jag missa det när jag gick förbi för en stund sen?Och vem har gjort detta?Efter en noggrann undersökning började en gärningsmannaprofil växa fram och förövaren tycks vara en rovfågel.

Trots att jag i smyg har önskat minska mitt tuppbestånd,känns detta mycket dystert och jag kan inte bestämma mig för vad som känns värst-att han är död eller att jag inte kommer ihåg vad han hette...

"Bare dra på,bare stann inte"

Under veckoslutet släpades ett 40-tal stockar i regn och midjedjup lera bort från stranden.Lyckligtvis var jag tvungen att delta i en skärgårdsmarknad i stan på lördagen,så min lerinpackning var tunnare än de andras.Jag var särskilt förvånad över hur lerig min son,samt pudeln kunde bli.

Man ville stundtals avbryta arbetet i väntan på tjäle,men med tanke på de milda vintrarna nuförtiden fick jag som arbetsledare kliva in och peka med hela handen,och vips så fick vi upp 10 stockar till, även om vi tvingades lämna dem på halva vägen.Jag är dock tryggt förvissad om att så högt kommer inte vattnet att stiga i vinter.

Har du haft min kamera?

"Inte är det väl du som har tagit min kamera igen?" frågar jag sonen.
"Nejdå,du har väl antagligen slarvat bort den själv"svarar han.
Man undrar...

Kurs i brödbakning

Här går det i ett-dagens tema var brödbakning.Klockan fem i morse eldades första brasan,sju den andra och halv åtta började vi med degen.Jag har aldrig förstått hur många olika knep man ska kunna för att få fram ett godkänt bröd,det var nästan så jag fick gå och slakta grannens kanin för att man "egentligen ska sopa bort askan med en hartass".Det visade sig fungera rätt bra med en enriskvist också.
Trots att detta är en väldigt liten ort visade det sig att alla hushåll enligt tradition bakar på olika sätt-man kan ha en räfflad kavel(nej,det är bara för syns skull)man kan elda med granved(nej,det sprakar för mycket,men absolut barrträd-nej,björkved avger mest värme).Man vill ha brödet lite mörkare(nja,fast inte så mörkt,det ser nästan bränt ut...)På vissa ställen är "brödskuttan" den med långt skaft och "brödspaden" den med kort etc etc.En hel vetenskap alltså! När det var dags att skrapa ut glöden fick vi tillkalla en äldre expert som delade med sig av sin kunskap.Det visade sig att mycket hänger på ugnen också-denna tex är smal och djup,hennes var grund och bred(det visade sig att alla de andra hushållen hade olika form på sina ugnar också-inte helt oväntat).

Med säker hand svingas brödkakor in och ut ur ugnen.

Vad jag lärde mig om min ugn idag var att den gräddar ojämnt och svalnar väldigt fort och har en lite farlig glödlucka i framkant,men det gick in sex kakor i gången och alla blev goda!

Brödet avnjöts till kvällste´et,varmt med smör och sirap, och notera gärna den lilla porslinsskålen som fick agera sirapsbehållare dagen till ära-jag visste att den skulle komma väl till pass en vacker dag!E.

Tur att det bara var en dröm...?

Härom natten drömde jag en sån underlig mardröm...

Easy like that

Sällan har ett hus transporterats över havet på ett smidigare sätt!Allt gick bättre än man vågat hoppats-vattnet hade gått ut,det var svag vind och solen sken alla tre dagarna.Pråmföraren var både trevlig och kompetent,alla traktorägarna var påtagligt vana att hantera sina maskiner och korvsoppan var riktigt god om nån frågar mig...Första morgonen kändes det hela lite ovisst,det anlände två lastbilar med grus under dagen,förutom allt annat som skulle med.Men det var bara att köra igång.

Första lasset på,hoppas vi inte möter nån färja...

Pråmen kom tillräckligt nära land och traktorförare 1 kör ut på ramperna som han aldrig gjort annat...

När stockarna var uppe så skulle gruset iland-detta krävde ny bonde och större traktor.Här blev det problem med väglaget och en del av lasten fick dumpas.En sån här stor traktor har aldrig nånsin förekommit på denna ö,lite historiskt det också...(och aldrig sådana hjulspår,jag höll på att lägga fyrhjulingen på sida när jag skulle ner till åkern-fast nämn inte det för dess ägare by the way)

Inga små grejer det där...(jämför den mikroskopiska fyrhjulingen till höger)

De sista stockarna var också de längsta-de gick således inte upp på nåt av de släp vi hade,utan vi fick lägga dem i stranden(hoppas inte vattnet stiger).Hur vi ska få dem därifrån känns ännu lite oklart,men det blir en annan dags bekymmer.Lättade vinkade vi av vår nya vän pråmkaptenen och for sedan hem och svimmade i varsin fåtölj-succe´var ordet!E.

Lugnet före stormen-inför dagen D

Under den lugna ytan lurar stormen.I natt kommer pråmen som ska frakta vårt hus ut till ön.Tidigt i morgon är det samling i hamnen,95% av ortens befolkning har bundits upp med olika små uppdrag(grävskopa,vagnar,gripklo,lyftstroppar,fler vagnar,leverans av höbalar etc.)Ingen behöver känna sig utanför,nej då,alla får vara med!

Nödvändiga åtgärder har vidtagits under dagen,tegel har körts i skytteltrafik,träd har fällts och telefonstolpar har välts för att ha under stockarna på marken.Sista fönstret i verandan är på plats och gasvärmaren hämtad från far.Hönsen har informerats om att oljud kan uppstå utanför fastigheten och hästarna får skaffa sig nåt annat ställe att hänga på,då fyrhjulingen är parkerad under deras träd. Lyckligtvis har vattnet gått ut igen från fredagens +65 då hela vägen till sjön plötsligt var försvunnen ...

Under kvällen har det bakats och lagats mat till ett mindre kompani,nu återstår endast glasyren till kakorna samt brödet och salladen.Ska vi äta allt detta kommer ingen att orka jobba...

Ser nu fram emot en sömnlös natt och en spännande morgondag-vad kan väl gå fel?
E.

Precis som en konferens ska vara

Jag hade högt ställda förväntningar inför min första riktiga konferens som ägde rum i Lettland förra veckan.Man har ju hört berättas,men aldrig kunde jag ju ana!Allt började i god stil,bara lite stelt kanske,alla lite blyga inför varandra. Men så är plötsligt all nervositet som bortblåst!

De nödvändigaste ingredienserna trollas fram

Man duschar och snyggar till sig

Och festen kan börja!

Alla var där

Man har trevligt tillsammans och kommer varandra nära på ett annat sätt än i vardagen

Allt roligt har dock ett slut,så också detta.Det svåra är som alltid att minnas att det bästa är att gå när det är som trevligast...

E.