God Jul stavas c-h-o-k-l-a-d

Att en god jul stavas "choklad" är väl ingen nyhet för någon. Andra, mindre viktiga men dock, saker som förgyller julhelgen är "lugn och ro" samt "sömn". Då det visade sig att E är laktoskänslig blev dessa nyckelord,till min fasa, oförenliga. Jag har nu under flera dagars tid tvingats leva på laktosfri mjölk och smör, inga mumsiga gräddfils såser till fisken,ingen vispgrädde till den amningsanpassade Irish Coffe´n, ingen varm choklad när man kommer in efter skridskoåkningen(det är barnen som åker,men man är ju inte sämre än att man iallafall kan äta när de kommer in) - men framför allt - INGEN CHOKLAD.

Jag har lusläst varje innehållsdeklaration och är skakad in i märgen - det finns ingen räddning i detta fall.

Jag vill avsluta med att visa några av mina julklappar...
Nåja,jag antar att detta offer, nästan i klass med Jesus, även det är för mänsklighetens bästa.

Se så sött hon sover...

Julpyssel

Ett litet trapp-arrangemang har jag lyckats åstadkomma. Tyvärr är trappan ganska vindpinad så pyntet blåste bort ur enen strax innan den fick denna slagsida... Mannen har fått utebelysningen på plats. Men vad är det som strålar från taket?
Nej men lille Rudolf! Han som strängt blev förpassad till en undanskymd vrå bredvid tupparna förra julen. Så märkligt - hur kan han i år ha hamnat på en plats där han syns på flera kilometers avstånd för alla som kommer från hamnen,samt från varenda båt i farleden? Detta kommer att påverka någons julklappsskörd...
På tal om tupparna så har nu även Blixten kilat vidare. Det var ingen livskvalitet att sitta inne ensam dag ut och dag in, så nu ekar hönshuset tomt när man går förbi, vilket känns väldigt konstigt. Förhoppningsvis har vi någon som ylar runt där igen till våren!

Santa Lucia

Tänk att det redan varit Lucia! Om man tycker tiden går fort annars, så är det ingenting mot dagarna i december! I fredags var det traditionsenligt Luciatåg i skolan. Esther kollade noga in det hela,för när hon börjar som enda elev kommer hon att få vara lucia varje år...

Som det är nu kan alla lugnt räkna med att få vara varsin gång och det finns även några enstaka tomtar som kan sjunga bas-stämman i Staffan stalledräng.
Som alltid i en lyckad bild finns en vuxen som smyger förbi diskret för att inte bli i vägen.
En annan stor händelse i familjen är att E har växt i storlek 62! Tänk att man redan kan börja sortera ur kläder som är för små! Från nåt sånt litet!

Tanken slår mig plötsligt att detta kan hänga ihop med att det är december! Tänk om hon en vanlig månad inte hade vänt sig,inte börjat odla tänder eller växt 4 cm! Tänk om det faktiskt är så att december är som flera månader som snabb-spolats! Detta förklarar varför jag alltid känner att jag åldrats i förtid efter varje års julförberedelser!

Jag vet inte hur det är för er,men i min outsövda värld låter det verkligt rimligt!

Här visar E dagens outfit-anpassad till bristen på dagsljus utanför...

I storlek 62!

Nya hobbies

Dagarna ägnas i hög grad åt att gå runt här hemma och bära på Esther, som tycker att det är en mänsklig rättighet att med tio minuters mellanrum få veta om det hänt något nytt utanför varje fönster i alla rum. Jag kommer att få ersätta församlingens golvmatta den dagen vi flyttar ut,då jag nött en stig genom lägenheten.

På lördagskvällen, med mannen hemma som kunde patrullera alla fönster, såg jag således fram emot lite kvalitetstid i badkaret,med ett tänt ljus som enda sällskap. Jag vet fortfarande inte riktigt hur det gick till,men plötsligt hade sonen gjort mig sällskap och den avslappnande atmosfären bytts ut mot "mammajagtarliteskumocksåfördetbrukarjaghatittanupåmignärjagdykertyckerinteduockså

attvihardetmysigt!"

Fortfarande i dag smakar det tvål i munnen.
Greja greja
Esther chockerade i måndags med att vända sig från rygg till mage,vilket känns väldigt tidigt vid 10 veckors ålder. Dessutom dreglar hon och suger på sina händer, så nu har jag börjat oroa mig för att hon ska börja få tänder också. Min värsta mardröm är dock att hon ska börja prata vid fem månader,för jag har bara två öron och som det är nu har jag redan ett barn i varje...

Liten lista på saker man kan göra med bara en hand ledig(och ett halvnöjt barn på den andra armen):

Läsa en inredningstidning

Surfa,men inte skriva nåt på datorn ifall man tex vill använda versaler

Dammsuga

Äta chokladboll

Prata i telefon i den mån någon är hemma dagtid(förutsatt att barnet på armen somnat)

Äta chokladboll

Damma,men inte lägre än knähöjd,för sen måste man böja sig och då kommer man kanske inte upp igen

Titta ut genom alla fönster

Äta cokladboll

Ja,sen kommer jag inte på nåt mera...

I morgon är det i varjefall kommunstyrelsemöte. Kanske de bjuder på chokladboll?

Tiden rusar iväg, men här är en snabb lägesrapport över den sista tidens viktiga händelser:

Då både Esther och jag sover relativt dåligt när vi ligger bredvid varandra - jag för att hon grymtar och vrider sig och klöser med sina vassa små tånaglar och E för att jag luktar mat(antagligen som att försöka sova bredvid ett fat med kanelbullar-skulle jag aldrig klara!), så har nu mannen tagit över henne på natten och jag sover på soffan(med en leende pudel under täcket). Så nu får jag henne serverad när hon är hungrig och sen när hon är klar återförs hon till sovrummet. Det fantastiska är att nu sover hon upptill 5 timmar i sträck och jag är mycket piggare!

Mannen har köpt nån sorts energidryck på hälsokostaffären och efter en veckas användning så har han hållit sig vaken under nyheterna och vädret som kommer mitt i söndagsfilmen och-hör och häpna-sett hela filmen till slut!Detta har aldrig tidigare hänt under de tio år vi varit tillsammans!

Luciakandidaterna var här och sjöng så vackert i söndags. Jag hamnade omedelbart i ett moraliskt dilemma när det var dags att rösta, då jag känner en av kandidaterna och tyckte att en av de andra hade en fantastisk röst.Jag undrar fortfarande om jag gjorde rätt...

Mannen hjälpte mig att få ut hästarna en sväng i helgen(det är inte helt lätt nuförtiden när det krävs två ryttare och en barnvakt innan det blir mörkt vid fyra). Han fick rida Reitur som är starkast och lugnast-fram tills nu! Vi bytte häst för att jag skulle prova få honom att galoppera(han har tidigare haft svåra problem med sitt självförtroende och sin rygg,så han har bara gått att få i skritt eller alternativt sken). Nu har han dock flera gånger visat tecken på att kunna gå normalt och riktigt fint, så jag satt upp och drev på honom. Till min stora häpnad visar det sig att hans nyvunna självförtroende har förvandlat honom till en tjurig rodeohäst som tydligt visar att det enda håll han tänker gå åt är det som leder hem,allt annat belönas med bocksprång,stegringar och sparkar bakut.

Nu,flera dagar senare,sitter jag fortfarande med häpnadens finger i förvåningens mun och försöker smälta att två års tålmodigt terapiarbete med en fantastiskt snäll men osäker häst utmynnade i detta! Det hjälper inte ens att mannen försäkrar att "varje gång ni lättade från marken så såg det åminstone ut som om bakbenen galopperade..."

Vi ska få ett till rum till vår lägenhet,vilket är mycket välkommet! Hallen skall byggas om lite och ett av kontoren på nedre våningen skall integreras med vår lägenhet. Detta innebär att vi kommer att få ett kassavalv i vårt sovrum vilket känns lite spännande på nåt sätt jag inte riktigt förstår själv.

Den ensamme tuppen Blixten sitter hålögd kvar i hönshuset. Jag måste ta tag i det,men det är liksom lättare att skjuta upp beslutet till nästa dag...

I helgen är det julmarknad på slottet, men här är det byggnadstekniskt budgetmöte - hoppas de bjuder på glögg iallafall.

Nu vaknade E så vi ska börja julpynta har jag lovat henne...

"Och så var de bara en"

I söndags när jag var på väg till hästarna såg jag en mängd vita fjädrar på vägen mot postlådan.Fylld av onda aningar gick jag dit och hittade mycket riktigt SalikonValle bland löven en bit från vägen. Han hade blivit anfallen av en örn och utan att gå in på detaljer så var han svårt skadad men levde. På så sätt föredrar jag verkligen rovdjur typ rävar som iallafall dödar sina byten innan de börjar äta. Följdaktligen fick jag slå ihjäl honom själv och bara hoppas att han inte legat där så länge. Så tyvärr Pekka - den tuppen hann aldrig uppleva det där du unnade honom till våren...
Nu har vi alltså bara lilla Blixten kvar(längst upp till vänster) och han sitter bara inne och är ensam,så det lutar mot att även han snarast kommer att förpassas till evigheten istället för att behöva genomlida vintern ensam.

Varning i juletid

Som vanligt i november har jag av ren godhet köpt jultidningar och böcker jag inte vill ha, till ett pris som inte står i relation till produkten, av barn som inte ens är mina egna.

Denna gång köpte jag även denna cd med delfinljud - "for relaxation" lovade fodralet.Perfekt för mig med lite sömnproblem att vila till tänkte jag.
I går levererades produkterna och fylld av förväntan tänder jag några ljus,lutar mig tillbaka med ett leende och startar musiken.

För den som inte hört en delfin prata så kan jag nu berätta hur en delfin låter. En delfin låter som ett nyfött barn som gråter och gnyr. Hela rummet fylldes av nåt som fick mig att tänka på när Herodes dödade alla nyfödda gossebarn i Betlehem lagom till jul.

Sammanfattningsvis kan jag säga att just "avslappnande" inte är ordet jag söker.

Undan med dig clownjävel

Ska du sitta själv en stund Esther och leka med det skojiga babygymet!

Vad i h..vete är det där för några
Menar du allvar?
Jaha...hej grabbar...
Heeej!
... ? ...

Nåja,jag försökte iallafall...

Dagen började med ett besök på hälsomottagningen då barnen skulle vaccineras mot svininfluensa. Normalt är jag inte så mycket för den typen av vaccin,men med tanke på Esther så fick nu de andra i familjen ställa upp.Jag steg upp före sju för att kunna vara klar till nio-det är ännu inte helt lätt att synkronisera en baby med olika evenemang...

I förrgår var det möte med ett antal ministrar som anlände med sjöbevakningens båt.Lite intressant så här i spartider då de både kom och for samtidigt som den vanliga färjan gick,men det finns säkert någon bra förklaring till det. Esther sov nästan hela tiden,men var i sin frånvaro ändå representerad i en power point presentation som "en explosionsartad befolkningsökning 2009" . På slutet vaknade hon och kom in och fick därigenom tillbörlig uppmärksamhet...

I går var jag således mycket nöjd med att inte ha någonting inbokat och hade tillochmed tänkt ta mig en sovmorgon tillsammans med Esther. Det hela började med att tidigare nämnda barn spydde en inte helt oansenlig mängd mat snett från min axel,ner genom min bh,vidare till mina pyamasbyxor och ner i sängen. även hela hennes pyamas var våt. " Jag trodde bare jag skulle rape..."

Efter uppstigning och klädbyte fantiserade jag om en lugn frukost som kompensation,men minsann-dyker inte mannen upp, som från ingenstans, för att meddela att det är ett utvecklingssamtal på skolan om en timme-har han kanske glömt att nämna det? Samtidigt berättar han att kommundirektören fyller år och inte kan väl han sitta ensam på en ny ort på sin födelsedag känner jag,så plötsligt har vi bjudit honom på middag,vilket innebär att en storstädning måste organiseras.

Så här snyggt blev det tex uppe på ett skåp...

I dag hyste jag således inget hopp om extra sömn,utan har efter vaccinationen bakat en kaka,som fick svalna på balkongen(där jag förberett lite pyntning åt småfåglarna).Det är snöstorm ute idag!(Vilket medför att jag först får hämta barnen från skolan,sen skjutsa tillbaka dem på träning en timme senare för att slutligen hämta dem igen en timme efter det-något som lär göra underverk för Esthers sömncykel).
Till kakan kokades en kolasås med cornflakes
Allt detta medan min arbetsgivare tog sig en liten lur.
I helgen var min man och min far duktiga och bogserade ut de nya stockarna till huset på kommunens flytbrygga. Det gäller att anpassa sig till färjtiderna...

Allt gick dock bra,färden tog två timmar mot de vanliga tio minuterna och de kom i land innan det blev mörkt. I helgen ska de fortsätta att lasta av och dra upp stockarna till huset med fyrhjulingen,så lite händer det på byggfronten trots att det är lågsäsong!

Inte lätt att vara ny...

På tal om kommunstyrelsemötet härom dagen så visade det sig att det saknades tre förtroendevalda när vi skulle börja.Efter vissa efterforskningar kom det fram att den nye kommundirektören fått i uppgift att åka runt och lägga kallelserna i folks postlådor,för att spara portot(fatta hur nära ruinens brant den här kommunen är!),vilket hade skett med varierande framgång och föranledde en intressant diskussion av typen "men vem kan mer heta Pettersson i det området,skulle det kunna vara han som bor där du vet... etc etc" vilket förlängde mötets längd med ungefär en timme.

Konsekvenserna av detta är att idag när en ny kallelse ska delas ut så har kommundirektören begärt förstärkning,i form av min man,så vi ska tro att det ska lyckas bättre nu.Jag kan dock inte låta bli att fnissa lite vid tanken på hur två män i trettioårsåldern åker runt tillsammans i bil med varsin pudel med sig...

Heureka!

Esthers engagemang i kommunala frågor är beundransvärd-i går var det kommunstyrelsemöte som stod på programmet,men jag får nog erkänna att både hon och jag nickade till några gånger...

Det svåra med dylika tillställningar är att göra sig klar i tid. Att alla ska vara mätta,torra,snygga och nöjda vid en viss tidpunkt är en nästintill omöjlig ekvation. Tex i går när jag skulle ta tag i "snygg"biten så hittade jag min concealer på golvet och den såg ut så här.Men pudeln var snygg.
I dag när jag bara kände ett desperat behov att dammsuga,framför allt för att Smilla tagit ett amningsskydd och fördelat det ner i partikelnivå på mattan(dock inte lika illa som när hon slet sönder en dunkudde förra veckan) gav jag mig in i skrubben och hittade en bärsele jag lånat.

Först försökte jag vända Esther med ansiktet mot mig,men resultatet blev inte vad jag hoppats...
Men sen! Tada- fyra toasters och huset dammsuget!
Nu måste jag rusa för jag har en tid att passa...

I helgen var det släktträff(den enda korrekta benämningen på när tre syskon med barn, samt två små barnlösa befinner sig på sammma plats samtidigt). Med våra föräldrar inräknade var vi 17 personer-alla i köket kändes det som. Av någon anledning ansåg vår far att detta var den ultimata dagen att gå ut och snickra lite i hönshuset,något han vägrat i flera månader,så något gott kom alltså ut av en ljudnivå på flera tusen decibel...

Inne i köket avhandlades många viktiga ämnen,bland vilka ett av de viktigaste kanske var "vilket tv program som sänds på dagtid då vi föräldralediga överhuvudtaget kan höra vad de säger för att de större barnen inte är hemma, är egentligen det bästa?".

Den pappaledige brodern lyfte fram Malou`s Oprahinspirerade morgonshow som ett måste för den medvetne hemmaföräldern- rafflande inslag om såväl kultur och matlagning som sorgebearbetning och mode.Jag (som by the way har träffat Malou hemma hos Eva Hamilton på hennes födelsedagskalas-hur många gånger har jag nämnt det måntro?!?) kontrade då med "Trädgårdsfredags" gemytlige Gustaf Mandelman-trädgårdens egen Ernst(min man måste alltid byta kanal när Mandelman ler så där spjuveraktigt bakom en riktigt välväxt kålrabbi).

Till min oerhörda förvåning visar det sig då att INGEN av de övriga fyra syskonen vet vem Mandelman är !!! INGEN har sett hans program!Här var jag så chockad att jag bara minns små fragment av resten av den dagen. Ingen hade sett Mandelman...

Dagen efter när jag sovit på saken beslöt jag mig storsint att ge Malou en chans,så jag tog min tekopp,en halv kaka choklad och Esther och bänkade mig framför tvn. Emellanåt zappade jag dock till svt24 för att få en hastig glimt av min vän M i en av de många repriserna som sänds av Trädgårdsfredag (på dålig sändningstid av nån anledning). Problemet var bara att just denna förmiddag var Esther ovanligt missnöjd och överröstade både Malou och Mandelman med sin högljudda klagolåt. DÅ. DÅ händer det obehagliga. "Hem till gården"-det program jag avskyr mest i hela världen ända sen barnsben för att det är så överjordiskt tråkigt och töntigt-börjar.OCH DÅ vänder Esther sitt lilla huvud mot tvn av egen kraft,tystnar och LER!Jo,jag lovar,hon LOG! Åt "Hem till gården"!Sen följer hon med uppspärrade ögon och halvöppen mun HELA avsnittet utan ett ljud!

Hela min värld rubbades och fortfarande idag kommer jag på mig själv med att snegla på Esther och tänka "jag vet att barnmorskan sa att oddsen är extremt låga för att man ska förväxla barn på BB men indikerar inte detta att så är fallet?"

Ska det vara så här?

Ärligt talat-hur ska jag få någonting gjort?

"Vad menar du skabarasläppautkatten!"
Ordningen återställd!

Torsten och jag lade in en gemensam anhållan om att Smilla skulle få vara med på avloppsgrävning idag,vilken bönhördes.Vet inte vem av oss som uppskattade det mest...

Körigt,körigt

Åhjagärsåtrötttrötttröttpuh...zzzzz...

I dag har Esther varit på sitt första kommunala förtroendeuppdrag-byggnadstekniskaräddningsnämnden(hur jag älskar det namnet-en konsekvens av befolkningsbrist och sammanslagningar av nämnder) hade möte för att godkänna nästa års budget för räddningsväsendet.Samtidigt var hon inbokad till sitt första besök på rådgivningen,så det krävdes två föräldrar för att få detta att gå ihop.Naturligtvis sker detta samarbete utan inbördes kommunikation mellan ovan nämnda föräldrar,vilket resulterade i att hennes pappa ringde till mötesorföranden mitt under brandchefens tal om säkerhet för att be honom fråga mig var hennes rådgivningskort var.Pinsamt tyckte Esthers mamma.Inte heller hade han observerat att skötväskan var i bilen,så efter att hon klätts av och undersökts så fick han torka ur hennes använda blöja med ett papper och sätta på henne den igen.Ännu pinsammare tyckte Esthers mamma.Jag undrar om rådgivningstanten betraktar det som ren vanvård och att det är noggrant antecknat i hennes journaler eller om hon tar det för extrem snålhet?

Som tur är är jag för outsövd för att ens bry mig om vilket...

Esther 2 veckor

Det är märkligt hur man vid två veckors ålder redan har fastställt vissa regler kring hur man vill hanteras.Ett minimikrav om man alls kan tänka sig att somna en stund, är att man vill hålla nån i handen,och det gäller båda händerna.Detta försökte jag idag kombinera med att laga en äppelpaj,vilket inte var helt lätt...När man väl sover kan ens anhöriga med stor försiktighet lyckas pillra loss sina händer,men då vill man som kompensation ligga i famnen.
Vid riktigt djup sömn,när man ätit så det fortfarande läker ut lite ur mungipan,kan det gå att ligga i sin säng,men då ska gärna sängen stå bredvid diskmaskinen som ska vara igång så det "swoschar"så där lite lagom sövande.Aldrig har vi väl diskat så ofta som nu...
Dagens outfit-made by pappa.Är inte skorna för bedårande!Om sånt hade funnits när jag var liten är jag säker på att jag inte hade känt samma behov av att klä mina barn i det idag-nejdå,då hade de fått ha orange och brun frotte´istället-så var det att födas på 70-talet minsann!Inget bling-bling då inte!

Även idag skiner solen och det är riktigt varmt ute.I går kom det tydligen hagel i stan och i Roslagen var det problem med snö och halka!Anledningen till att jag råkar vara så insatt i väderlek och annat viktigt är att jag var ute och försökte bygga ett litet staket till bersån och för att undvika att kunna höra om någon försökte påkalla min uppmärksamhet för att få hjälp med det ena eller andra var jag utrustad med hörselskydd med radio-en fantastisk uppfinning!.Jag hade ingen pil,så jag använde hasselslanor och i dag byggde jag vidare med syren...(se bilden).Dagens utsikt från min balkong-Esther har fått ett diskret regnskydd till vagnen av mormor...

Vi försöker in i det längsta undvika att själva behöva klippa gräsmattan.
Utsikt över vidderna.
Smilla har placerat Herr Hackspett strategiskt så att de ska kunna busa vidare nästa gång hon kommer ut.Jag är säker på att han aldrig har farit runt huset så många varv och så snabbt som han gjort i dag.Synd att han inte förmår uppskatta det.
Inne har jag gjort ett litet arrangemang i trappan(bortse gärna från färgerna) och jag är riktigt häpen över att allt står kvar ännu med tanke på hur det ser ut när tre hundar slirar förbi varje gång de ska ut eller in.Ingen har heller ännu fattat eld,fast Lia har naturligtvis,med ålderns rätt,varit närmast.
Skulle väl inte vara hon annars...

Kast med litet får

I går var jag med om mitt livs första "fårrullning".Jag visste inte ens om att detta fenomen existerade då jag i maklig takt kom gående med barnvagnen förbi fårhagen.När jag som vanligt lite förstrött tittar bort mot fåren ser jag plötsligt en stor tacka som ligger på rygg med benen i vädret och har något som starkt påminner om dödsryckningar,sen blir hon stilla.Jag sliter fram telefonen och ringer fårets ägare för att höra om det finns någon typ av hjärt-lungräddning just för får och erhåller följande instruktioner:gå dit,ta tag i ryggen och sväng runt henne på fötter.

Sagt och gjort-jag parkerar barnvagnen,springer över en åker,hoppar över ett elstängsel,forcerar en flock får(som står på benen),tar tag i ryggullen på den till synes döda tackan och svingar upp henne på fötter. Och tro det eller ej-hon går från livlös till betande på under fem sekunder!

Tydligen är detta ett inte helt ovanligt fenomen-ett lite lagom korpulent får kan tydligen förlora jämvikten när det lägger sig ner och klarar då inte av att ta sig upp igen.Blir det då liggande kan det få tungan i halsen och kvävas.

Jag har dock aldrig hört talas om något liknande men kände mig som en hjältinna hela kvällen :)
I dag kom denna söta lilla varelse i paket med posten.Det är inte så ofta man ser Kalikåfigurerna nuförtiden,men jag tycker de är fantastiskt fina och de samarbetar tydligen med barnhem i Ryssland,vilket gör dem extra bra!
Ett för mig ofattbart inslag i vardagen-Torsten slickar i sig min olivtvål.Några bra förslag?
Efter att ha haft datorn på arbetsbänken i två år,där det är omöjligt att få rum med benen när man sitter,hämtades symaskinsbordet upp från källaren,och tadaa-det passade precis!Synd att jag aldrig mer kommer att få fram bakplåtspappret ur lådan...

Nyfödd Esther-tack för all uppvaktning!