Har ni fest eller?

I dag skickades man ,barn och hundar ut till ön på sportlov.Jag själv har dels lite jobb att sköta(tex tors,fre då jag gör en bejublad comeback inom äldrevården,hmm) dels har det varit väldigt kallt och man börjar befara att det kommer att lägga is runt ön,vilket gör att man inte kommer därifrån förrän framtill våren.Således tog en del andra släktingar och gav sig av därifrån idag,medan jag som sagt glatt skickade dit min familj.

Nåväl,hemma i lugn och ro med bara kattorna som ska ha mat och uppmärksamhet såg jag fram emot några riktigt behagliga dagar.Men vad händer?!?
Efter 35min har jag tråkigt.Kattorna sover och allt är så tyst.Ingen pudel som går ett halvt steg bakom mig så jag trampar på henne varje gång jag ändrar riktning.Ingen hund som vaktar varje rörelse som utförs i närheten av kylskåpet.Ingen står i trappan och gnäller för att hon inte har varit ut på flera minuter.Ingen spelar Kalle kunskap på min dator och varför hör jag inte rösten av yoko yakamoto toto´s vansinnessång från tvn?

Är det inte underligt?Efter ungefär en timme börjar jag skicka några försynta sms till mannen för att höra om han saknar mig.Det gör han uppenbarligen inte,för han hör inte av sig förrän åtskilliga timmar senare.Då har de sågat ner stora träd på tomten för bättre utsikt mot solnedgången och grillat korv.Nu ska de laga en god middag,hej hej. Jaha...

Men jag kan minsann också laga en god middag-själv,jojo!Här är jag och mina tre kamrater.
Faktiskt festligt tyckte jag det blev med serpentinerna,det liksom lyfte hela tillställningen...

Mätt och belåten börjar jag snegla mot det projekt jag skjutit på i månader(läs år).Den största skrubben i lägenheten.Det säger sig självt att den största skrubben sväljer mest saker.Den är även oisolerad och kall.Hit kastar jag in allt som jag inte riktigt vet vart jag ska sätta,tex när vi får oväntat besök.Sen går jag aldrig in dit och hämtar ut sakerna igen.En liten detaljbild.

När jag ska ta mig an dylika oöverstigliga projekt,eller annan städning,brukar jag inleda med nån trevlig "Feng Shui,rensa i röran bok".Mina favoritförfattare är Agneta Nyholm Winqvist och Karen Kingston.Jag slår upp nåt kapitel och läser tills håret reser sig av fasa när jag inser vilken förödande effekt, tex i detta fall,min skrubb har på mina chanser att få det nya jobbet!Därefter finns det två alternativ:

a) jag måste gå och lägga mig för att jag känner mig matt

b) jag kavlar upp ärmarna fylld av energi och tar tag i mitt liv!

Tex nu slog jag upp en av böckerna och läser "Har du några onödiga saker hemma".Här måste jag skratta så jag gråter en lång stund.

Sen läser jag om området där skrubben ligger,vilket tyvärr är läget för "framgång".OjOj.Detta område interagerar dessutom med området för "livsväg och karriär", som jag ju just nu är lite intresserad av.I detta område sover en fet,trafikskadad katt som borde blivit avmaskad för länge sen...OjOj.

Eventuellt måste jag gå och lägga mig en liten stund.Jag kan ju alltid städa i morgon...

Det finns gudstjänster och så finns det gudstjänster...

Så var ännu en gudstjänst avklarad inom ramen för mitt vikariat.Eftersom min man är på "race bankett" i Norrköping eller nåt sånt,fick barnen följa med i kyrkan.Laddar man upp med tillräckligt mycket tystlåtet godis går det riktigt bra.Enda incidenten var väl egentligen när prästen sade "sådden behöver näring och värme för att växa" och sonen frågade"är det sant? Att tjocken behöver näring och det?"(Hon bryter lite på finska den prästen)Då skrattade dottern högt,men annars gick det bra.Och kanske blev det lite skrammel från det långa halsbandet med hedniska symboler som sonen hittat i nån låda och pyntat sig med dagen till ära...

Lite mindre bra gick det egentligen för prästen och mig,kyrkvaktmästaren.Då hon bara var vikarie(precis som jag)visste ingen av oss hur man kör igång kyrk klockorna.Således fick hon gå ut till de närvarande 5 tanterna och säga "nu börjar vi" istället för den lite mer pampiga ringningen.

Lite före denna incident,när jag satt mig ner med barnen i en bänk,kom hon hasande och väste "finns det inga mindre albor än det här?"Vid en hastig okulärbesiktning visade det sig att hon inte alls var lika lång som vår ordinarie präst "jag är ju bara 165cm...".Oturligt nog har vi bara ett sånt därnt nattlinne i vårt klädskåp,sen finns det fem udda albor i prästgården.Jag föreslog att hon skulle ta det gröna bandet som hänger rakt ner runt halsen och knyta det i kors som ett bälte,men tydligen var detta inte helt ok i kyrkans värld.När hon väl gick fram i kyrkan sen höll hon den med ett stadigt upprullat grepp bakom psalmboken.

Men det var inte slut med detta,utan ingen av oss kunde heller hitta nån lista på vart kollekten skull gå,så när den skulle samlas in sade hon "tyvärr vet vi inte vem dagens kollekt tillfaller,men vi får helt enkelt lita på att kyrkan gör nåt bra av den".Men det blev rätt mycket pengar ändå,så tydligen hyser de fullt förtroende för åtminstone denna församlings ledning.

Så var ännu en dag på jobbet avklarad!Nu ska jag sätta mig och skriva en jobbansökan,så där i sista stund som det alltid ska göras tydligen,och tänka ut många bra adjektiv(lyhörd,god lyssnare,empatisk,ambitiös...hehe...) God natt!

Uppäten av en tulpan?

Dagarna går,men kan inte minnas att det hänt nåt särskilt.I helgen var det meningen att hovslagaren skulle komma,men dessvärre råkade han ut för en liten trafikincident i halkan och missade färjan.Hästarna var lika glada för det.Den av ortens fem hästar som är lite sjuklig av sig har tillbringat en vecka på Ultuna och beräknas komma hem idag,tydligen med god prognos,men 6 månaders vila.Det är tur att vi har fler hästar på land så han lilla ryttarinna inte blir helt utan ridning.

Barnen hade kalas för sina kompisar i lördags vilket avlöpte väl.Först åt de och öppnade paket och sen hade jag gjort en skattkarta över gömda godispåsar.Jag började lite snällt med lätta ställen,men efter hälften av påsarna började jag fundera på om det var för lätt och ökade svårighetsgraden några-ganska många-steg.Det var dimma och duggregn ute när de gav sig iväg,själv hällde jag upp en kopp te och åt tårta i lugn och ro.Efter ungefär 45 min ringde dottern(lyckligtvis hade nån med sig sin mobil)och då var de nästan nere vid havet och hittade minsann inga påsar.De måste ha tagit av åt fel håll vid granhäcken...
När alla barn och påsar var återfunna var märkligt nog också kalaset slut.Snabbt och effektivt!

Annars har jag jobbat de flesta kvällar med mitt ekonomijobb,jag håller på och visar han som ska sköta det i framtiden hur man på bästa sätt utför det,och jag berättar också hur jag själv brukar göra...Han är väldigt begåvad,så jag tror att jag snart ska vara friiii.

Just idag har jag inte alls kommit igång,sitter inne och funderar mest på om det är nåt särskilt jag skulle vilja äta.Ute skiner solen och det är påfruset,så jag borde släpa mig ut,men jag känner mig lika hängig som tulpanerna bredvid mig.Min son är säker på att de rödgula är köttätare,"fast de luktar inte kött", så tydligen är han inte helt säker.Nåja,jag flytter dem en bit bort för säkerhets skull...

En helg i flitens tecken

Under helgen har vi ,för första gången sen avloppsbygget drog i gång,fått nåt vettigt gjort hemma.Som sista båt i hamnen(och då menar jag verkligen sista!)fick den äntligen komma upp,gamla Bettan.För att alls få den på trailern fick vi bogsera den med vår andra båt ända fram,för att sedan köra i den bakifrån för att den skulle gå på(för av någon märklig anledning går den inte att starta sen det visade sig att alla startkablar smält ihop till en liten klump-är inte det märkligt!Det är precis som med katten-det finns inget fel som inte den båten har haft).Fyra personer och en traktor krävdes för detta projekt.

Det glädjande i det hela var att jag provade vår nya utombordsmotor för första gången och den var ju helt fantastisk!Det hördes knappt att den var i gång och alla växlar gled ljudlöst i nästan innan man ens hade utfört rörelsen.Bara vi får de nya styrpulpeterna installerade så man slipper ha ratten på sidan så ska det nog gå att ta sig ut till ön på nya rekordtider misstänker jag! Vidare fick vi äntligen upp stommen till hästarnas ligghall(tält).Det har legat på gården i flera veckor och tittat anklagande på mig varje gång jag passerat,så nu känns det riktigt bra.Skulle vi få över plasten till så vore lyckan fullständig(en dag när mannen är hemma innan mörkrets inbrott...jäkla avlopp...)

Jag har återigen hoppat in som kyrkans ödmjuke tjänare och höll på söndagen ett vakande öga över högmässan.Jag skickade ett rätt strängt sms till kommundirektören om att han för all del inte skulle glömma denna viktiga händelse på kyrkoåret-fjärde söndagen efter trettondagen-kan det ha varit det?Ja,eller nåt... Och eftersom den stackars mannen är alldeles ny här och brukar vilja ha hjälp med lokala seder och bruk,var han ett lätt offer och dök upp efter några minuter med andan i halsen och uppenbarligen lite nyvaken.Med ett fromt leende gav jag honom en psalmbok medan jag inombords skrattade så jag grät.Men vad gör man inte för den goda sakens skull-kyrkan idag behöver lite bättre statistik...

För några veckor sedan fick jag min bil repad mot en lastbil på färjan hem,inte helt ovanligt när man åker mycket,men detta medförde att jag fick lämna in den på lackering flera dagar och under tiden tvingades köra min farfars gamla Ford som min man köpte för att han tyckte den var så fantastiskt häftig.Det tyckte han...Själv tycker jag den är genomtöntig och har hittills vägrat sätta mig i den,men nöden har som bekant ingen lag när man måste åka och handla...

Det visade sig att denna bil var gjord på den tiden endast män körde bil,så det gick inte att ställa fram sätet så jag kunde nå pedalerna ordentligt.Inte heller hölls choken ute av sig själv.Således fick jag ligga nerhasad för att kunna gasa och med höger hand hålla ut choken samtidigt.Behöver jag påminna om avloppsgrävningen utanför vårt hus?Allt arbete avstannade varje gång jag passerade och på kvällen sade min man "vad liten och sned du var när du kom förbi".

I dag fick jag äntligen hämta bilen och den var så fin-de hade skämt bort den med att tvätta den också,sånt är den ingalunda van med!Ombord på färjan hem stod jag parkerad bredvid mjölkbilen och det sved i hjärtat när han slängde upp dörren snett ovanför sidofönstret på min bil och hoppade ur.Nåja,säg den lycka som varar för evigt...

Det är så halt överallt nu,ingen snö, bara is.Detta gör ridningen till ett livsfarligt projekt så idag kombinerade jag nytta med nöje och tog hästen till butiken för att handla mjölk.Detta gör han vanligtvis gärna,men han har nu börjat gnälla över packväskorna.Han skulle vilja ha nåt mer vildavästern likt säger han,men jag försäkrar att alla häftiga killar har dinosaurier på sina grejer nuförtiden(tupparna ville då också ha varsin ryggsäck med dinosaurie,men jag sa att med deras anatomiska förutsättningar kommer det aldrig att funka,så jag fick sätta upp en plansch inne hos dem istället)

Jag fick honom till slut att ta på sig väskan,men när jag kom till andra sidan krävdes det mer än en morot innan vi var överens om mumintrollen och lilla my och vi fick gå på samma sida av vägen båda dit och hem så att den åtminstone inte skulle synas om vi blev omkörda.Lägg märke till tungan...

Jag som tycker den är så söt...