Inte lätt att vara ny...

På tal om kommunstyrelsemötet härom dagen så visade det sig att det saknades tre förtroendevalda när vi skulle börja.Efter vissa efterforskningar kom det fram att den nye kommundirektören fått i uppgift att åka runt och lägga kallelserna i folks postlådor,för att spara portot(fatta hur nära ruinens brant den här kommunen är!),vilket hade skett med varierande framgång och föranledde en intressant diskussion av typen "men vem kan mer heta Pettersson i det området,skulle det kunna vara han som bor där du vet... etc etc" vilket förlängde mötets längd med ungefär en timme.

Konsekvenserna av detta är att idag när en ny kallelse ska delas ut så har kommundirektören begärt förstärkning,i form av min man,så vi ska tro att det ska lyckas bättre nu.Jag kan dock inte låta bli att fnissa lite vid tanken på hur två män i trettioårsåldern åker runt tillsammans i bil med varsin pudel med sig...

Heureka!

Esthers engagemang i kommunala frågor är beundransvärd-i går var det kommunstyrelsemöte som stod på programmet,men jag får nog erkänna att både hon och jag nickade till några gånger...

Det svåra med dylika tillställningar är att göra sig klar i tid. Att alla ska vara mätta,torra,snygga och nöjda vid en viss tidpunkt är en nästintill omöjlig ekvation. Tex i går när jag skulle ta tag i "snygg"biten så hittade jag min concealer på golvet och den såg ut så här.Men pudeln var snygg.
I dag när jag bara kände ett desperat behov att dammsuga,framför allt för att Smilla tagit ett amningsskydd och fördelat det ner i partikelnivå på mattan(dock inte lika illa som när hon slet sönder en dunkudde förra veckan) gav jag mig in i skrubben och hittade en bärsele jag lånat.

Först försökte jag vända Esther med ansiktet mot mig,men resultatet blev inte vad jag hoppats...
Men sen! Tada- fyra toasters och huset dammsuget!
Nu måste jag rusa för jag har en tid att passa...

I helgen var det släktträff(den enda korrekta benämningen på när tre syskon med barn, samt två små barnlösa befinner sig på sammma plats samtidigt). Med våra föräldrar inräknade var vi 17 personer-alla i köket kändes det som. Av någon anledning ansåg vår far att detta var den ultimata dagen att gå ut och snickra lite i hönshuset,något han vägrat i flera månader,så något gott kom alltså ut av en ljudnivå på flera tusen decibel...

Inne i köket avhandlades många viktiga ämnen,bland vilka ett av de viktigaste kanske var "vilket tv program som sänds på dagtid då vi föräldralediga överhuvudtaget kan höra vad de säger för att de större barnen inte är hemma, är egentligen det bästa?".

Den pappaledige brodern lyfte fram Malou`s Oprahinspirerade morgonshow som ett måste för den medvetne hemmaföräldern- rafflande inslag om såväl kultur och matlagning som sorgebearbetning och mode.Jag (som by the way har träffat Malou hemma hos Eva Hamilton på hennes födelsedagskalas-hur många gånger har jag nämnt det måntro?!?) kontrade då med "Trädgårdsfredags" gemytlige Gustaf Mandelman-trädgårdens egen Ernst(min man måste alltid byta kanal när Mandelman ler så där spjuveraktigt bakom en riktigt välväxt kålrabbi).

Till min oerhörda förvåning visar det sig då att INGEN av de övriga fyra syskonen vet vem Mandelman är !!! INGEN har sett hans program!Här var jag så chockad att jag bara minns små fragment av resten av den dagen. Ingen hade sett Mandelman...

Dagen efter när jag sovit på saken beslöt jag mig storsint att ge Malou en chans,så jag tog min tekopp,en halv kaka choklad och Esther och bänkade mig framför tvn. Emellanåt zappade jag dock till svt24 för att få en hastig glimt av min vän M i en av de många repriserna som sänds av Trädgårdsfredag (på dålig sändningstid av nån anledning). Problemet var bara att just denna förmiddag var Esther ovanligt missnöjd och överröstade både Malou och Mandelman med sin högljudda klagolåt. DÅ. DÅ händer det obehagliga. "Hem till gården"-det program jag avskyr mest i hela världen ända sen barnsben för att det är så överjordiskt tråkigt och töntigt-börjar.OCH DÅ vänder Esther sitt lilla huvud mot tvn av egen kraft,tystnar och LER!Jo,jag lovar,hon LOG! Åt "Hem till gården"!Sen följer hon med uppspärrade ögon och halvöppen mun HELA avsnittet utan ett ljud!

Hela min värld rubbades och fortfarande idag kommer jag på mig själv med att snegla på Esther och tänka "jag vet att barnmorskan sa att oddsen är extremt låga för att man ska förväxla barn på BB men indikerar inte detta att så är fallet?"

Ska det vara så här?

Ärligt talat-hur ska jag få någonting gjort?

"Vad menar du skabarasläppautkatten!"
Ordningen återställd!

Torsten och jag lade in en gemensam anhållan om att Smilla skulle få vara med på avloppsgrävning idag,vilken bönhördes.Vet inte vem av oss som uppskattade det mest...

Körigt,körigt

Åhjagärsåtrötttrötttröttpuh...zzzzz...

I dag har Esther varit på sitt första kommunala förtroendeuppdrag-byggnadstekniskaräddningsnämnden(hur jag älskar det namnet-en konsekvens av befolkningsbrist och sammanslagningar av nämnder) hade möte för att godkänna nästa års budget för räddningsväsendet.Samtidigt var hon inbokad till sitt första besök på rådgivningen,så det krävdes två föräldrar för att få detta att gå ihop.Naturligtvis sker detta samarbete utan inbördes kommunikation mellan ovan nämnda föräldrar,vilket resulterade i att hennes pappa ringde till mötesorföranden mitt under brandchefens tal om säkerhet för att be honom fråga mig var hennes rådgivningskort var.Pinsamt tyckte Esthers mamma.Inte heller hade han observerat att skötväskan var i bilen,så efter att hon klätts av och undersökts så fick han torka ur hennes använda blöja med ett papper och sätta på henne den igen.Ännu pinsammare tyckte Esthers mamma.Jag undrar om rådgivningstanten betraktar det som ren vanvård och att det är noggrant antecknat i hennes journaler eller om hon tar det för extrem snålhet?

Som tur är är jag för outsövd för att ens bry mig om vilket...

Esther 2 veckor

Det är märkligt hur man vid två veckors ålder redan har fastställt vissa regler kring hur man vill hanteras.Ett minimikrav om man alls kan tänka sig att somna en stund, är att man vill hålla nån i handen,och det gäller båda händerna.Detta försökte jag idag kombinera med att laga en äppelpaj,vilket inte var helt lätt...När man väl sover kan ens anhöriga med stor försiktighet lyckas pillra loss sina händer,men då vill man som kompensation ligga i famnen.
Vid riktigt djup sömn,när man ätit så det fortfarande läker ut lite ur mungipan,kan det gå att ligga i sin säng,men då ska gärna sängen stå bredvid diskmaskinen som ska vara igång så det "swoschar"så där lite lagom sövande.Aldrig har vi väl diskat så ofta som nu...
Dagens outfit-made by pappa.Är inte skorna för bedårande!Om sånt hade funnits när jag var liten är jag säker på att jag inte hade känt samma behov av att klä mina barn i det idag-nejdå,då hade de fått ha orange och brun frotte´istället-så var det att födas på 70-talet minsann!Inget bling-bling då inte!

Även idag skiner solen och det är riktigt varmt ute.I går kom det tydligen hagel i stan och i Roslagen var det problem med snö och halka!Anledningen till att jag råkar vara så insatt i väderlek och annat viktigt är att jag var ute och försökte bygga ett litet staket till bersån och för att undvika att kunna höra om någon försökte påkalla min uppmärksamhet för att få hjälp med det ena eller andra var jag utrustad med hörselskydd med radio-en fantastisk uppfinning!.Jag hade ingen pil,så jag använde hasselslanor och i dag byggde jag vidare med syren...(se bilden).Dagens utsikt från min balkong-Esther har fått ett diskret regnskydd till vagnen av mormor...

Vi försöker in i det längsta undvika att själva behöva klippa gräsmattan.
Utsikt över vidderna.
Smilla har placerat Herr Hackspett strategiskt så att de ska kunna busa vidare nästa gång hon kommer ut.Jag är säker på att han aldrig har farit runt huset så många varv och så snabbt som han gjort i dag.Synd att han inte förmår uppskatta det.
Inne har jag gjort ett litet arrangemang i trappan(bortse gärna från färgerna) och jag är riktigt häpen över att allt står kvar ännu med tanke på hur det ser ut när tre hundar slirar förbi varje gång de ska ut eller in.Ingen har heller ännu fattat eld,fast Lia har naturligtvis,med ålderns rätt,varit närmast.
Skulle väl inte vara hon annars...

Kast med litet får

I går var jag med om mitt livs första "fårrullning".Jag visste inte ens om att detta fenomen existerade då jag i maklig takt kom gående med barnvagnen förbi fårhagen.När jag som vanligt lite förstrött tittar bort mot fåren ser jag plötsligt en stor tacka som ligger på rygg med benen i vädret och har något som starkt påminner om dödsryckningar,sen blir hon stilla.Jag sliter fram telefonen och ringer fårets ägare för att höra om det finns någon typ av hjärt-lungräddning just för får och erhåller följande instruktioner:gå dit,ta tag i ryggen och sväng runt henne på fötter.

Sagt och gjort-jag parkerar barnvagnen,springer över en åker,hoppar över ett elstängsel,forcerar en flock får(som står på benen),tar tag i ryggullen på den till synes döda tackan och svingar upp henne på fötter. Och tro det eller ej-hon går från livlös till betande på under fem sekunder!

Tydligen är detta ett inte helt ovanligt fenomen-ett lite lagom korpulent får kan tydligen förlora jämvikten när det lägger sig ner och klarar då inte av att ta sig upp igen.Blir det då liggande kan det få tungan i halsen och kvävas.

Jag har dock aldrig hört talas om något liknande men kände mig som en hjältinna hela kvällen :)
I dag kom denna söta lilla varelse i paket med posten.Det är inte så ofta man ser Kalikåfigurerna nuförtiden,men jag tycker de är fantastiskt fina och de samarbetar tydligen med barnhem i Ryssland,vilket gör dem extra bra!
Ett för mig ofattbart inslag i vardagen-Torsten slickar i sig min olivtvål.Några bra förslag?
Efter att ha haft datorn på arbetsbänken i två år,där det är omöjligt att få rum med benen när man sitter,hämtades symaskinsbordet upp från källaren,och tadaa-det passade precis!Synd att jag aldrig mer kommer att få fram bakplåtspappret ur lådan...

Nyfödd Esther-tack för all uppvaktning!