Hårda bud i skogen

Vintern håller i sig och medeldjupet på snön lär ska vara 30cm. Detta medför en hel del svårigheter för alla de djur som har tänkt överleva till våren. Förra veckan kom det larm från färjan att det låg en älgtjur i färjfaret och inte kunde ta sig upp. En liten räddningsexpedition anordnades och folk klättrade med dödsförakt runt på stegar bland isflaken och lade rep runt halsen på älgen, vilken sedemera kunde dras upp med endast ett brutet litet horn som minne av upplevelsen. Sent i går kom ett annat larm - en svan hade störtat vid en av kommunens lägenheter - kunde mannen komma och hjälpa till? Beredd att ge sig av med sitt gevär visade det sig dock att "hjälpa till" betydde att fånga och stänga in svanen i ett varmt utrymme med mat och vatten så den kunde återhämta sig(efter rekommendationer från någon djurskyddsorganisation). Tveksam till om detta är tillåtet säger jag inte var den är, men kan avslöja att någon som skall bada bastu kommer att bli väldigt överraskad...

När vädret blev varmare några dagar uppstod nya problem och hästarnas ligghall var inte den enda byggnad som gav vika denna vinter.
Även Smilla fick bekymmer. Hon som kan ta sig fram hur bra som helst i djup snö fann sig plötsligt i underläge och fick bäras hem då hennes päls vägde ca fyra gånger mer än hon själv.
Även ortens leoparder väntar nu ivrigt på våren.

Bilder från systern

Som en fortsättning på det HÄR inlägget om bilder som inte kommer gå till historien kommer nu en bloddrypande bildserie från tidigare nämnda syster. Jag bifogar även de en smula melankoliska bildtexterna från blogginlägget bilderna är tagna från.


When you feel that hope is gone

When you face the world alone
And you know you can't survive
It's all about knowing when it's over
*RAAP*
Slut på bildstöld för idag

Ny mössa

Esther har fått en ny mössa av mormor.
Tack tack.

Bilder som inte kommer gå till historien

Då min kamera är på skidresa satt jag och kollade igenom gamla fotografier. Här är ett axplock av djurbilder jag aldrig kommer att framkalla...

Favoriten -katten Malte, 10år och säkert 15kg, har flytt undan lilla valpen Smilla, som inte ens syns på marken så liten som hon är.

Jag undrar vad min syster Fotografen har att säga om dessa... Fast det kanske bara var nåt med exponeringen trots allt. (Kolla gärna hennes bilder under "Fridas blogg" på startsidan - där kan man bland annat hitta betydligt bättre bilder på samma djur som ovan :))

Det är för märkligt

Denna vecka är mannen sjukskriven. Detta öppnade en rad möjligheter för mig gällande aktiviteter utan Esther som sällskap. Den största fördelen är dock att man får lite sällskap, tex till kaffet. Trodde jag.

Varje morgon när han skjutsar barnen till skolan kokar jag , med ett förnöjsamt leende på läpparna, kaffe och dukar fram, tänder ljus etc. Efter en timme är kaffet slut men mannen lyser fortfarande med sin frånvaro. När han sent om sider dyker upp mumlas det fram några lama undanflykter om att han "råkade springa på sin chef och bytte några ord". Vid det laget är mitt leende inte längre förnöjsamt, utan snarare vad min man brukar kalla "kreditkortsmunnen".

I går gjorde jag mig till lite extra och bakade en kaka som jag nu har dukat upp, ja det var väl närmare 90 minuter sedan.

För en stund sen gav jag upp och bjöd in en annan, mycket mer pålitlig vän.

Vart tog min bäbis vägen!

Man häpnar över hur fort tiden går ändå. Nyss hade jag ett litet spädbarn och nu sitter jag plötsligt här med nån som äter ett helt potatis till middag och sen vill byta kläder inför melodifestivalen!Esther har valt en blandad stil med huvtröja som kan passa om det blir någon rap-artist som förra veckan, samtidigt som den mer klassiska glitter-tights looken alltid är rätt. Skorna valde hon av nån anledning när hon läste att Orsa spelmän ska vara med - hon hejar på dem.

Vinterspecial

Det blir inte mycket tid att skriva nuförtiden , så jag tänkte göra ett snabbt bildinlägg från mannens resa ut till ön för några dagar sedan med isbrytaren. Uppdraget var att märka ut isvägen för att man ska kunna ta sig bort därifrån vid behov(gäller de bofasta pensionärerna).

Här ser man rännan efter isbrytaren samt de enbuskar som fungerar som vägvisare var isen håller. I bakgrunden skymtas huvudön. Vanligtvis går man inte iland den här vägen då det är för strömt, men denna ovanligt kalla vinter är isen tjock överallt.
Här kommer man iland - lite närmare för de bofasta än den ordinarie vägen som är närmare 3 km hemifrån och där scotern inte kan ta sig fram nu i den djupa snön.
Det intressanta med snö är att man får en vink om vilka som smyger runt huset i skydd av mörkret. Här har fru Lodjur passerat och oturlig nog tappat fodralet till sin digitalkamera...
Herr Älg på liten kvällspromenad.
IIIh,ett lodjur!!
Så här vintrigt är det på vår strand
Huset väntar på våren och saknar sitt tak(och sin övervåning förstås).
Ja se där ligger den ju och fryser om kvisthålen... Snart,snart får ni också komma på plats!
Nu snöar det här igen. Ha en bra vinterdag!