Avslutningen from hell

Har nyligen kommit hem från årets skolavslutning.Stämningsfullt och vackert tänker ni.Jag har varit på begravningar som varit muntrare!

Först förlöpte allt enligt planerna,barnen spelade gällt på såväl blockflöjt som fiol,läste texter fel och talade mumlande. Sen visade det sig att det skulle bli "tal till 9orna".I år var det 3 flickor som skulle sluta.Redan innan talet grät lärarna-och naturligtvis-jag.Näsduken hade jag glömt hemma,så efter nåt som tedde sig som ett evighetslångt,sorgligt tal så hade jag snytit mig från handleden och upp till armbågen och var genomfuktig och frusen.

Väl till kaffet-äntligen lite muntrare stämning trodde jag i min enfald-kontrade flickorna med att sjunga vemodiga sånger och hålla tal till sina lärare.Därefter kulminerade det hela med att barnens fröken reser sig och förkunnar att hon ska sluta och flytta från orten. Därefter ska alla kramas,gråta,tacka samt våndas över framtiden.Skolbarnen var helt förstörda.Nu finns för tillfallet 4 lediga jobb på orten efter folk som sagt upp sig inom loppet av en månad.Förändringens vindar blåser friskt...Om någon känner sig sugen på lite skärgårdsliv-hör gärna av er!