Bilder som inte kommer gå till historien

Då min kamera är på skidresa satt jag och kollade igenom gamla fotografier. Här är ett axplock av djurbilder jag aldrig kommer att framkalla...

Favoriten -katten Malte, 10år och säkert 15kg, har flytt undan lilla valpen Smilla, som inte ens syns på marken så liten som hon är.

Jag undrar vad min syster Fotografen har att säga om dessa... Fast det kanske bara var nåt med exponeringen trots allt. (Kolla gärna hennes bilder under "Fridas blogg" på startsidan - där kan man bland annat hitta betydligt bättre bilder på samma djur som ovan :))

Det är för märkligt

Denna vecka är mannen sjukskriven. Detta öppnade en rad möjligheter för mig gällande aktiviteter utan Esther som sällskap. Den största fördelen är dock att man får lite sällskap, tex till kaffet. Trodde jag.

Varje morgon när han skjutsar barnen till skolan kokar jag , med ett förnöjsamt leende på läpparna, kaffe och dukar fram, tänder ljus etc. Efter en timme är kaffet slut men mannen lyser fortfarande med sin frånvaro. När han sent om sider dyker upp mumlas det fram några lama undanflykter om att han "råkade springa på sin chef och bytte några ord". Vid det laget är mitt leende inte längre förnöjsamt, utan snarare vad min man brukar kalla "kreditkortsmunnen".

I går gjorde jag mig till lite extra och bakade en kaka som jag nu har dukat upp, ja det var väl närmare 90 minuter sedan.

För en stund sen gav jag upp och bjöd in en annan, mycket mer pålitlig vän.

Vart tog min bäbis vägen!

Man häpnar över hur fort tiden går ändå. Nyss hade jag ett litet spädbarn och nu sitter jag plötsligt här med nån som äter ett helt potatis till middag och sen vill byta kläder inför melodifestivalen!Esther har valt en blandad stil med huvtröja som kan passa om det blir någon rap-artist som förra veckan, samtidigt som den mer klassiska glitter-tights looken alltid är rätt. Skorna valde hon av nån anledning när hon läste att Orsa spelmän ska vara med - hon hejar på dem.

Vinterspecial

Det blir inte mycket tid att skriva nuförtiden , så jag tänkte göra ett snabbt bildinlägg från mannens resa ut till ön för några dagar sedan med isbrytaren. Uppdraget var att märka ut isvägen för att man ska kunna ta sig bort därifrån vid behov(gäller de bofasta pensionärerna).

Här ser man rännan efter isbrytaren samt de enbuskar som fungerar som vägvisare var isen håller. I bakgrunden skymtas huvudön. Vanligtvis går man inte iland den här vägen då det är för strömt, men denna ovanligt kalla vinter är isen tjock överallt.
Här kommer man iland - lite närmare för de bofasta än den ordinarie vägen som är närmare 3 km hemifrån och där scotern inte kan ta sig fram nu i den djupa snön.
Det intressanta med snö är att man får en vink om vilka som smyger runt huset i skydd av mörkret. Här har fru Lodjur passerat och oturlig nog tappat fodralet till sin digitalkamera...
Herr Älg på liten kvällspromenad.
IIIh,ett lodjur!!
Så här vintrigt är det på vår strand
Huset väntar på våren och saknar sitt tak(och sin övervåning förstås).
Ja se där ligger den ju och fryser om kvisthålen... Snart,snart får ni också komma på plats!
Nu snöar det här igen. Ha en bra vinterdag!

Inte mycket nytt har hänt de senaste veckorna. Julen har städats ut(dvs alla sakerna står i stora kartonger i vardagsrummet,för längre än så kom de aldrig), skolan och träningarna är i gång igen och alla har en mängd olika tider att passa. Till mina tider att passa hör Esthers mat och sovtider,allt övrigt utgår ifrån dem. Hon har dock blivit lite bättre i magen,men sover inte längre än max en timme i gången,så man utför inga stordåd under tiden precis...

Jag gläder mig dock åt det lilla-i badrummet har jag äntligen skrapat bort de hemgjorda insynsskydden på badrumsfönstret som jag gjorde av gamla tapetbitar när vi flyttade in.
Sen kom jag aldrig så långt att jag fick upp de nya,riktiga i plast,dyrt inköpta i staden,men som tur är har jag en hjälpsam man,så nu känns det riktigt ensamt att duscha,när ingen kan se en från vägen...
Hon tar mycket tid men är inte så dum ändå!

God Jul stavas c-h-o-k-l-a-d

Att en god jul stavas "choklad" är väl ingen nyhet för någon. Andra, mindre viktiga men dock, saker som förgyller julhelgen är "lugn och ro" samt "sömn". Då det visade sig att E är laktoskänslig blev dessa nyckelord,till min fasa, oförenliga. Jag har nu under flera dagars tid tvingats leva på laktosfri mjölk och smör, inga mumsiga gräddfils såser till fisken,ingen vispgrädde till den amningsanpassade Irish Coffe´n, ingen varm choklad när man kommer in efter skridskoåkningen(det är barnen som åker,men man är ju inte sämre än att man iallafall kan äta när de kommer in) - men framför allt - INGEN CHOKLAD.

Jag har lusläst varje innehållsdeklaration och är skakad in i märgen - det finns ingen räddning i detta fall.

Jag vill avsluta med att visa några av mina julklappar...
Nåja,jag antar att detta offer, nästan i klass med Jesus, även det är för mänsklighetens bästa.

Se så sött hon sover...

Julpyssel

Ett litet trapp-arrangemang har jag lyckats åstadkomma. Tyvärr är trappan ganska vindpinad så pyntet blåste bort ur enen strax innan den fick denna slagsida... Mannen har fått utebelysningen på plats. Men vad är det som strålar från taket?
Nej men lille Rudolf! Han som strängt blev förpassad till en undanskymd vrå bredvid tupparna förra julen. Så märkligt - hur kan han i år ha hamnat på en plats där han syns på flera kilometers avstånd för alla som kommer från hamnen,samt från varenda båt i farleden? Detta kommer att påverka någons julklappsskörd...
På tal om tupparna så har nu även Blixten kilat vidare. Det var ingen livskvalitet att sitta inne ensam dag ut och dag in, så nu ekar hönshuset tomt när man går förbi, vilket känns väldigt konstigt. Förhoppningsvis har vi någon som ylar runt där igen till våren!