En helg i flitens tecken

Under helgen har vi ,för första gången sen avloppsbygget drog i gång,fått nåt vettigt gjort hemma.Som sista båt i hamnen(och då menar jag verkligen sista!)fick den äntligen komma upp,gamla Bettan.För att alls få den på trailern fick vi bogsera den med vår andra båt ända fram,för att sedan köra i den bakifrån för att den skulle gå på(för av någon märklig anledning går den inte att starta sen det visade sig att alla startkablar smält ihop till en liten klump-är inte det märkligt!Det är precis som med katten-det finns inget fel som inte den båten har haft).Fyra personer och en traktor krävdes för detta projekt.

Det glädjande i det hela var att jag provade vår nya utombordsmotor för första gången och den var ju helt fantastisk!Det hördes knappt att den var i gång och alla växlar gled ljudlöst i nästan innan man ens hade utfört rörelsen.Bara vi får de nya styrpulpeterna installerade så man slipper ha ratten på sidan så ska det nog gå att ta sig ut till ön på nya rekordtider misstänker jag! Vidare fick vi äntligen upp stommen till hästarnas ligghall(tält).Det har legat på gården i flera veckor och tittat anklagande på mig varje gång jag passerat,så nu känns det riktigt bra.Skulle vi få över plasten till så vore lyckan fullständig(en dag när mannen är hemma innan mörkrets inbrott...jäkla avlopp...)

Jag har återigen hoppat in som kyrkans ödmjuke tjänare och höll på söndagen ett vakande öga över högmässan.Jag skickade ett rätt strängt sms till kommundirektören om att han för all del inte skulle glömma denna viktiga händelse på kyrkoåret-fjärde söndagen efter trettondagen-kan det ha varit det?Ja,eller nåt... Och eftersom den stackars mannen är alldeles ny här och brukar vilja ha hjälp med lokala seder och bruk,var han ett lätt offer och dök upp efter några minuter med andan i halsen och uppenbarligen lite nyvaken.Med ett fromt leende gav jag honom en psalmbok medan jag inombords skrattade så jag grät.Men vad gör man inte för den goda sakens skull-kyrkan idag behöver lite bättre statistik...

För några veckor sedan fick jag min bil repad mot en lastbil på färjan hem,inte helt ovanligt när man åker mycket,men detta medförde att jag fick lämna in den på lackering flera dagar och under tiden tvingades köra min farfars gamla Ford som min man köpte för att han tyckte den var så fantastiskt häftig.Det tyckte han...Själv tycker jag den är genomtöntig och har hittills vägrat sätta mig i den,men nöden har som bekant ingen lag när man måste åka och handla...

Det visade sig att denna bil var gjord på den tiden endast män körde bil,så det gick inte att ställa fram sätet så jag kunde nå pedalerna ordentligt.Inte heller hölls choken ute av sig själv.Således fick jag ligga nerhasad för att kunna gasa och med höger hand hålla ut choken samtidigt.Behöver jag påminna om avloppsgrävningen utanför vårt hus?Allt arbete avstannade varje gång jag passerade och på kvällen sade min man "vad liten och sned du var när du kom förbi".

I dag fick jag äntligen hämta bilen och den var så fin-de hade skämt bort den med att tvätta den också,sånt är den ingalunda van med!Ombord på färjan hem stod jag parkerad bredvid mjölkbilen och det sved i hjärtat när han slängde upp dörren snett ovanför sidofönstret på min bil och hoppade ur.Nåja,säg den lycka som varar för evigt...

Det är så halt överallt nu,ingen snö, bara is.Detta gör ridningen till ett livsfarligt projekt så idag kombinerade jag nytta med nöje och tog hästen till butiken för att handla mjölk.Detta gör han vanligtvis gärna,men han har nu börjat gnälla över packväskorna.Han skulle vilja ha nåt mer vildavästern likt säger han,men jag försäkrar att alla häftiga killar har dinosaurier på sina grejer nuförtiden(tupparna ville då också ha varsin ryggsäck med dinosaurie,men jag sa att med deras anatomiska förutsättningar kommer det aldrig att funka,så jag fick sätta upp en plansch inne hos dem istället)

Jag fick honom till slut att ta på sig väskan,men när jag kom till andra sidan krävdes det mer än en morot innan vi var överens om mumintrollen och lilla my och vi fick gå på samma sida av vägen båda dit och hem så att den åtminstone inte skulle synas om vi blev omkörda.Lägg märke till tungan...

Jag som tycker den är så söt...