Renovera soffa

Veckans projekt(som helst ska vara klart tills på fredag då vi får gäster)är att få bort den turkosblå färgen från en gammal kökssoffa.Detta projekt påbörjades för ca 8 år sedan,men har i dagarna intensifierats.Detta beroende på att vi i vår lägenhet inte har nåt vardagsrum,utan en trapphall,vilket medförde att vi, då vi flyttade in här förra sommaren,fick göra oss av med vår jättesköna hörnsoffa.Sen dess har vi trängt ihop oss i en minimal bäddsoffa som rymmer maximalt en vuxen och en pudel eller,alternativt,två barn.Nu har jag alltså tänkt att vi ska göra kökssoffan till en vardagsrumssoffa med fluffiga madrasser och kuddar, där både barn,pudel och katt kan rymmas samtidigt. Som alla lite större projekt(dvs en större möbel)är det roligt den första timmen och därefter mindre roligt.Till min hjälp har jag skrapa och värmepistol samt slipmaskin.Värmepistolen funkar bra på de ställen där det är flera lager färg och slipmaskinen funkar nästan ingenstans.Där färgen är tunn funkar inte heller värmepistolen,för då bränner den träet.

Den snirkliga dekorationen på ryggstödet visade sig vara ett riktigt fuskbygge av faner som:
a)smälter om man värmer
b)går i bitar om man skrapar
Detta kommer jag alltså att få sandpappra och därefter måla.Frågan är vilken färg?
Textilierna jag valt går i beige,rosa och kanske lite grönt.
Dessutom kommer jag aldrig att få bort alla rester av neonblå vilket kommer att skära sig till allt.Jag kanske får sy ett överdrag till den istället,jag har hört att folk gör så...

Begravning

I dag hölls tuppbegravning i regnet.Redan på planeringsstadiet erbjöd sig dottern spela "Köp varm korv" på blockflöjt-detta fick hennes bror att skratta som Piff och Puff en lång stund "köp varm korv!!!På en begravning!!!"
Men hon är inte den som är den:"Jag spelar "Gummibollen"-den är rätt sorglig"

Sagt och gjort.Sonen ville spela munspel,men det hade ju jag städat bort,så han fick låna flöjten och spelade,märkligt nog,nåt som var misstänkt likt "köp varm korv".
Vi grävde,spelade,plockade blommor(Krasse i november!)och sjöng efter lite funderande såväl "Blott en dag" som "Vår tupp är död"-den kunde inte barnen,men båda tyckte den var rolig.
Vid det laget hade pudeln tröttnat på att bete sig och rusade iväg med gravdekorationerna i munnen och vi bestämde att begravningen var klar.Tror nog tuppen var nöjd med cermonin i stort,särskilt om han hade vetat att jag fått en försynt förfrågan från en äldre släkting om att donera kroppen till mårdhundsforskningen...

En dag av blandade känslor

Vissa dagar är så märkliga.I morse anlände jag till ön tämligen tidigt.Det var grått och mulet,men varmt,det hade regnat hela vägen ut så hundarna var färdigt blöta.Efter att ha hälsat på hönsen och försett dem med allehanda läckerheter tog vi en promenad över land.Man behövde inte gå många meter innnan man kunde konstatera att väglaget var ogynnsamt inte bara för pudlar,utan även för blondiner.Kom osökt att tänka på min brors påstående att om man skulle spruta "nya-yesultrashine-som-dödar-98%-av-bakterierna" på den hunden så skulle hela hon försvinna... Nåväl,efter kaffe och utsökt äppelkaka samt lån av ny inredningstidning vandrade jag nöjd hemåt igen.Träffade hästarna som blev glada att se mig(sade de medan de försökte trycka in hela huvudet i min jackficka i sin desperata jakt på brödbitar).

När jag kom ner till stranden så sprack plötsligt himlen upp och solen kom fram,samtidigt som stora regndroppar började falla.Allt var alldeles tyst medan två helt fantastiska regnbågar framträdde framför mina ögon.Samtidigt började svanarna flyga,så mot den gråa himlen lyste solen på fåglarna som blev ännu vitare,fortfarande hördes bara regndropparna mot vattnet.Det var ett sånt därnt tillfälle när man bara står med ett fånleende klistrat över hela ansiktet,så vackert var det.(Det är möjligt att allt är bekostat med reklampengar från Finnlines).

Innan jag sen åkte tillbaka stängde jag in hönsen och gav dem ännu lite mera mat.När jag som vanligt räknar igenom dem får jag det bara till sex stycken.Jag räknar om.Sex igen.Den ena svarta tuppen saknas!(jag märker plötsligt att om den svarta som var inne inte hade anfallit mig hundra gånger på fem minuter redan, så hade jag inte vetat vem av dem som var borta)Jag frågar de andra var han är-varför har de inte sagt nåt?De måste ju märka att en i flocken är borta?De bara äter.När jag rusar ut för att leta ser jag honom nästan genast-han ligger på marken en bit bort.Han har bröstkorgen uppsliten och en stor del av fjädrarna är bortplockade.

Fast jag ser att han är död tar det en stund innan det sjunker in.Hur kan de andra bara stå där,varför sa de inget,hur kunde jag missa det när jag gick förbi för en stund sen?Och vem har gjort detta?Efter en noggrann undersökning började en gärningsmannaprofil växa fram och förövaren tycks vara en rovfågel.

Trots att jag i smyg har önskat minska mitt tuppbestånd,känns detta mycket dystert och jag kan inte bestämma mig för vad som känns värst-att han är död eller att jag inte kommer ihåg vad han hette...

"Bare dra på,bare stann inte"

Under veckoslutet släpades ett 40-tal stockar i regn och midjedjup lera bort från stranden.Lyckligtvis var jag tvungen att delta i en skärgårdsmarknad i stan på lördagen,så min lerinpackning var tunnare än de andras.Jag var särskilt förvånad över hur lerig min son,samt pudeln kunde bli.

Man ville stundtals avbryta arbetet i väntan på tjäle,men med tanke på de milda vintrarna nuförtiden fick jag som arbetsledare kliva in och peka med hela handen,och vips så fick vi upp 10 stockar till, även om vi tvingades lämna dem på halva vägen.Jag är dock tryggt förvissad om att så högt kommer inte vattnet att stiga i vinter.

Har du haft min kamera?

"Inte är det väl du som har tagit min kamera igen?" frågar jag sonen.
"Nejdå,du har väl antagligen slarvat bort den själv"svarar han.
Man undrar...

Kurs i brödbakning

Här går det i ett-dagens tema var brödbakning.Klockan fem i morse eldades första brasan,sju den andra och halv åtta började vi med degen.Jag har aldrig förstått hur många olika knep man ska kunna för att få fram ett godkänt bröd,det var nästan så jag fick gå och slakta grannens kanin för att man "egentligen ska sopa bort askan med en hartass".Det visade sig fungera rätt bra med en enriskvist också.
Trots att detta är en väldigt liten ort visade det sig att alla hushåll enligt tradition bakar på olika sätt-man kan ha en räfflad kavel(nej,det är bara för syns skull)man kan elda med granved(nej,det sprakar för mycket,men absolut barrträd-nej,björkved avger mest värme).Man vill ha brödet lite mörkare(nja,fast inte så mörkt,det ser nästan bränt ut...)På vissa ställen är "brödskuttan" den med långt skaft och "brödspaden" den med kort etc etc.En hel vetenskap alltså! När det var dags att skrapa ut glöden fick vi tillkalla en äldre expert som delade med sig av sin kunskap.Det visade sig att mycket hänger på ugnen också-denna tex är smal och djup,hennes var grund och bred(det visade sig att alla de andra hushållen hade olika form på sina ugnar också-inte helt oväntat).

Med säker hand svingas brödkakor in och ut ur ugnen.

Vad jag lärde mig om min ugn idag var att den gräddar ojämnt och svalnar väldigt fort och har en lite farlig glödlucka i framkant,men det gick in sex kakor i gången och alla blev goda!

Brödet avnjöts till kvällste´et,varmt med smör och sirap, och notera gärna den lilla porslinsskålen som fick agera sirapsbehållare dagen till ära-jag visste att den skulle komma väl till pass en vacker dag!E.

Tur att det bara var en dröm...?

Härom natten drömde jag en sån underlig mardröm...