En dag av blandade känslor

Vissa dagar är så märkliga.I morse anlände jag till ön tämligen tidigt.Det var grått och mulet,men varmt,det hade regnat hela vägen ut så hundarna var färdigt blöta.Efter att ha hälsat på hönsen och försett dem med allehanda läckerheter tog vi en promenad över land.Man behövde inte gå många meter innnan man kunde konstatera att väglaget var ogynnsamt inte bara för pudlar,utan även för blondiner.Kom osökt att tänka på min brors påstående att om man skulle spruta "nya-yesultrashine-som-dödar-98%-av-bakterierna" på den hunden så skulle hela hon försvinna... Nåväl,efter kaffe och utsökt äppelkaka samt lån av ny inredningstidning vandrade jag nöjd hemåt igen.Träffade hästarna som blev glada att se mig(sade de medan de försökte trycka in hela huvudet i min jackficka i sin desperata jakt på brödbitar).

När jag kom ner till stranden så sprack plötsligt himlen upp och solen kom fram,samtidigt som stora regndroppar började falla.Allt var alldeles tyst medan två helt fantastiska regnbågar framträdde framför mina ögon.Samtidigt började svanarna flyga,så mot den gråa himlen lyste solen på fåglarna som blev ännu vitare,fortfarande hördes bara regndropparna mot vattnet.Det var ett sånt därnt tillfälle när man bara står med ett fånleende klistrat över hela ansiktet,så vackert var det.(Det är möjligt att allt är bekostat med reklampengar från Finnlines).

Innan jag sen åkte tillbaka stängde jag in hönsen och gav dem ännu lite mera mat.När jag som vanligt räknar igenom dem får jag det bara till sex stycken.Jag räknar om.Sex igen.Den ena svarta tuppen saknas!(jag märker plötsligt att om den svarta som var inne inte hade anfallit mig hundra gånger på fem minuter redan, så hade jag inte vetat vem av dem som var borta)Jag frågar de andra var han är-varför har de inte sagt nåt?De måste ju märka att en i flocken är borta?De bara äter.När jag rusar ut för att leta ser jag honom nästan genast-han ligger på marken en bit bort.Han har bröstkorgen uppsliten och en stor del av fjädrarna är bortplockade.

Fast jag ser att han är död tar det en stund innan det sjunker in.Hur kan de andra bara stå där,varför sa de inget,hur kunde jag missa det när jag gick förbi för en stund sen?Och vem har gjort detta?Efter en noggrann undersökning började en gärningsmannaprofil växa fram och förövaren tycks vara en rovfågel.

Trots att jag i smyg har önskat minska mitt tuppbestånd,känns detta mycket dystert och jag kan inte bestämma mig för vad som känns värst-att han är död eller att jag inte kommer ihåg vad han hette...