Men hon är inte den som är den:"Jag spelar "Gummibollen"-den är rätt sorglig"
Sagt och gjort.Sonen ville spela munspel,men det hade ju jag städat bort,så han fick låna flöjten och spelade,märkligt nog,nåt som var misstänkt likt "köp varm korv".
Vid det laget hade pudeln tröttnat på att bete sig och rusade iväg med gravdekorationerna i munnen och vi bestämde att begravningen var klar.Tror nog tuppen var nöjd med cermonin i stort,särskilt om han hade vetat att jag fått en försynt förfrågan från en äldre släkting om att donera kroppen till mårdhundsforskningen...
5 kommentarer:
Det var inte utan att man fick en tupp i halsen av den berättelsen.
//M
Det låter som en begravning värd en tupp vid namn Mona-Lisa!
Och jag menade VÄRDIG och inte värd...
Påminner starkt om begravningen vi hade för den lilla ekorren som dränkt sig själv i häst-vatten-badkaret i somras. Och vi snickrade ihop ett litet träkors och bad Fader vår och hela baletten. Sonen sa några ord om att det var den finaste lilla ekorre han känt, och jag bad Gud om ursäkt för att jag inte haft en planka i vattenkaret som ekorren kunde hoppat upp på. Maken sa ingenting, säkert förstummad av sorg. (Härlig blogg förresten, hittade hit från Hönsflocken, jag lägger till er på min lista för hit vill jag gärna hitta tillbaka.)
Usch så tråkigt. Min familj har höns o min favorithöna blev tagen av höken... Hon brukade hoppa upp på min arm o tigga undulatfrön. En dag skrek alla höns o när vi sprang ut var hon bara puts väck. Senare samma sommar tog det vår kycklingmamma (kycklingarna klarade sig dock). SAmm sak, ett otroligt oväsen o det enda som vittnade om vad som hänt var några fjädrar på backen... :(
Skicka en kommentar