Slit och släp

Det är bråda tider igen-på torsdag är det meningen att hästarna ska flyttas till ön,vilket således innebär att en ny hage skall anläggas. I motsats till förra året så ska det vara med el denna gång,då vissa äldre släktingar fortfarande talar om att morötterna fick tas upp med dynamit i höstas efter att Blida gnagat av blasten och packat jorden stenhård i grönsakslandet.

Eftersom det har varit fantastiskt varmt i helgen och mannen var bortrest innebar detta att det var JAG som skulle få springa runt i terrängen och klippa nyponbuskar och såga träd med svetten sprutande. Efter en kort överläggning med mig själv kunde jag ju klart och tydligt inse att det inte kan vara RIMLIGT att någon så fantastiskt gravid som jag skall utsättas för detta,så därför gjorde jag barnen sällskap vid stranden istället...

Framåt eftermiddagen dök den gamla mormodern upp(hon med morötterna) och vad kan väl te sig mer naturligt än att delegera vissa arbetsuppgifter?Man vet ju hur viktigt det är för äldre att få känna att de behövs!Redan efter några timmar var det klart,men visst var jag lite trött efter att ha vaktat så hon inte skulle komma bort i det höga gräset.Och som av en händelse är ju mannen tillbaka i morgon igen när tråden skall dras...

Havredöden

Hade ni varit här i dag hade ni kunnat få se en gravid kvinna vanka fram i hög hastighet över en nysådd åker,jagandes en häst som yr av frihet bockade,skenade och som grädden på moset-lade sig ner och rullade när jag var lagom långt ifrån henne.

Hade detta varit Bondespelet så hade jag straffats med "slagregn-all din sådd blir förstörd"-kortet.I stället fick jag krypa omkring på åkern en timme och trösta hysteriska babyplantor och utplåna hovspår.Hästen skrattade hela vägen tillbaka till hagen.

Äntligen vår!

Efter en tid av sviktande hälsa (läs illamående och hetsätande) ser tillvaron återigen lite ljusare ut. Jag har hemfallit åt en ny typ av shopping,men terroriserar även släkt och vänner med att kräva tillbaka varenda litet plagg ,barnvagn eller sitter jag någonsin lånat ut efter att barnen växt ur dem för typ tio år sedan. Jag har tillochmed-hör och häpna nu-slitit ut allt ur skrubben och burit in det i sovrummet istället(till min mans fasa,hela sovrummet luktar unket).Vad jag ska göra med den tomma skrubben ter sig ännu lite oklart...Egentligen har jag börjat önska mig ett större hus(som redan är byggt alltså),men det vimlar inte av tillgängliga sådana här tyvärr.
I övrigt har det varit fullt upp som alltid.På påsken anordnade vi en påskbuffe´där det kom nästan 50 personer(vi hade hoppats få ihop 10).Det var lyckat,men vi lärde oss att fisk är dyrt och att det är svårt att beräkna mängder när man har buffe´.Många anmälde sig på stående fot till en morsdagsmiddag vi inte ens visste att vi skulle hålla. Dock gick vi på gränsen till back denna gång,så vi får väl se-det är jättesvårt med prissättning,men man får tydligen inte vara för anspråkslös.

Jag har också fått ett jobb som kock på ett cafe´så jag hoppas nu kunna utveckla matbiten inför framtida tillställningar.Vi har även fått en liten beställning till ett bröllop i sommar-det ska bli en liten mat-champagne stund i hamnen efter kyrkan-innan färjan går om jag förstått det hela rätt.
Vidare har jag utbildat mig till hudvårdskonsult och börjat sälja hudvårds/spa-produkter.Detta i första hand för att komma ut och träffa lite folk efter denna trista vinter,men produkterna visade sig vara topklass och folk behöver tydligen allt,så det är roligt!Frågan är hur jag riktigt ska hinna med allt(i dag är det kyrkkaffe igen-funderar på en morotskaka?),men mitt mål är att jag till hösten ska vara så slut att jag ska tycka att en föräldraledighet ska kännas som en välkommen omväxling.

Något lite tråkigare(tror jag,jag har blandade känslor)är att lille tuppen ViolLennart samt Kaksi blev uppätna av hunden Rasmus förra helgen. Samme Rasmus åt upp ortens andre tupp Göran för ett år sen ungefär.Han rymmer med jämna mellanrum,det är nån sorts stor jakthund,och då har han tydligen något särskilt emot tuppar,eller så är det det han inte har när jag tänker efter...
På bilden lille Lennart med den mycket kinkigare hunden Lia.

Har ni fest eller?

I dag skickades man ,barn och hundar ut till ön på sportlov.Jag själv har dels lite jobb att sköta(tex tors,fre då jag gör en bejublad comeback inom äldrevården,hmm) dels har det varit väldigt kallt och man börjar befara att det kommer att lägga is runt ön,vilket gör att man inte kommer därifrån förrän framtill våren.Således tog en del andra släktingar och gav sig av därifrån idag,medan jag som sagt glatt skickade dit min familj.

Nåväl,hemma i lugn och ro med bara kattorna som ska ha mat och uppmärksamhet såg jag fram emot några riktigt behagliga dagar.Men vad händer?!?
Efter 35min har jag tråkigt.Kattorna sover och allt är så tyst.Ingen pudel som går ett halvt steg bakom mig så jag trampar på henne varje gång jag ändrar riktning.Ingen hund som vaktar varje rörelse som utförs i närheten av kylskåpet.Ingen står i trappan och gnäller för att hon inte har varit ut på flera minuter.Ingen spelar Kalle kunskap på min dator och varför hör jag inte rösten av yoko yakamoto toto´s vansinnessång från tvn?

Är det inte underligt?Efter ungefär en timme börjar jag skicka några försynta sms till mannen för att höra om han saknar mig.Det gör han uppenbarligen inte,för han hör inte av sig förrän åtskilliga timmar senare.Då har de sågat ner stora träd på tomten för bättre utsikt mot solnedgången och grillat korv.Nu ska de laga en god middag,hej hej. Jaha...

Men jag kan minsann också laga en god middag-själv,jojo!Här är jag och mina tre kamrater.
Faktiskt festligt tyckte jag det blev med serpentinerna,det liksom lyfte hela tillställningen...

Mätt och belåten börjar jag snegla mot det projekt jag skjutit på i månader(läs år).Den största skrubben i lägenheten.Det säger sig självt att den största skrubben sväljer mest saker.Den är även oisolerad och kall.Hit kastar jag in allt som jag inte riktigt vet vart jag ska sätta,tex när vi får oväntat besök.Sen går jag aldrig in dit och hämtar ut sakerna igen.En liten detaljbild.

När jag ska ta mig an dylika oöverstigliga projekt,eller annan städning,brukar jag inleda med nån trevlig "Feng Shui,rensa i röran bok".Mina favoritförfattare är Agneta Nyholm Winqvist och Karen Kingston.Jag slår upp nåt kapitel och läser tills håret reser sig av fasa när jag inser vilken förödande effekt, tex i detta fall,min skrubb har på mina chanser att få det nya jobbet!Därefter finns det två alternativ:

a) jag måste gå och lägga mig för att jag känner mig matt

b) jag kavlar upp ärmarna fylld av energi och tar tag i mitt liv!

Tex nu slog jag upp en av böckerna och läser "Har du några onödiga saker hemma".Här måste jag skratta så jag gråter en lång stund.

Sen läser jag om området där skrubben ligger,vilket tyvärr är läget för "framgång".OjOj.Detta område interagerar dessutom med området för "livsväg och karriär", som jag ju just nu är lite intresserad av.I detta område sover en fet,trafikskadad katt som borde blivit avmaskad för länge sen...OjOj.

Eventuellt måste jag gå och lägga mig en liten stund.Jag kan ju alltid städa i morgon...

Det finns gudstjänster och så finns det gudstjänster...

Så var ännu en gudstjänst avklarad inom ramen för mitt vikariat.Eftersom min man är på "race bankett" i Norrköping eller nåt sånt,fick barnen följa med i kyrkan.Laddar man upp med tillräckligt mycket tystlåtet godis går det riktigt bra.Enda incidenten var väl egentligen när prästen sade "sådden behöver näring och värme för att växa" och sonen frågade"är det sant? Att tjocken behöver näring och det?"(Hon bryter lite på finska den prästen)Då skrattade dottern högt,men annars gick det bra.Och kanske blev det lite skrammel från det långa halsbandet med hedniska symboler som sonen hittat i nån låda och pyntat sig med dagen till ära...

Lite mindre bra gick det egentligen för prästen och mig,kyrkvaktmästaren.Då hon bara var vikarie(precis som jag)visste ingen av oss hur man kör igång kyrk klockorna.Således fick hon gå ut till de närvarande 5 tanterna och säga "nu börjar vi" istället för den lite mer pampiga ringningen.

Lite före denna incident,när jag satt mig ner med barnen i en bänk,kom hon hasande och väste "finns det inga mindre albor än det här?"Vid en hastig okulärbesiktning visade det sig att hon inte alls var lika lång som vår ordinarie präst "jag är ju bara 165cm...".Oturligt nog har vi bara ett sånt därnt nattlinne i vårt klädskåp,sen finns det fem udda albor i prästgården.Jag föreslog att hon skulle ta det gröna bandet som hänger rakt ner runt halsen och knyta det i kors som ett bälte,men tydligen var detta inte helt ok i kyrkans värld.När hon väl gick fram i kyrkan sen höll hon den med ett stadigt upprullat grepp bakom psalmboken.

Men det var inte slut med detta,utan ingen av oss kunde heller hitta nån lista på vart kollekten skull gå,så när den skulle samlas in sade hon "tyvärr vet vi inte vem dagens kollekt tillfaller,men vi får helt enkelt lita på att kyrkan gör nåt bra av den".Men det blev rätt mycket pengar ändå,så tydligen hyser de fullt förtroende för åtminstone denna församlings ledning.

Så var ännu en dag på jobbet avklarad!Nu ska jag sätta mig och skriva en jobbansökan,så där i sista stund som det alltid ska göras tydligen,och tänka ut många bra adjektiv(lyhörd,god lyssnare,empatisk,ambitiös...hehe...) God natt!

Uppäten av en tulpan?

Dagarna går,men kan inte minnas att det hänt nåt särskilt.I helgen var det meningen att hovslagaren skulle komma,men dessvärre råkade han ut för en liten trafikincident i halkan och missade färjan.Hästarna var lika glada för det.Den av ortens fem hästar som är lite sjuklig av sig har tillbringat en vecka på Ultuna och beräknas komma hem idag,tydligen med god prognos,men 6 månaders vila.Det är tur att vi har fler hästar på land så han lilla ryttarinna inte blir helt utan ridning.

Barnen hade kalas för sina kompisar i lördags vilket avlöpte väl.Först åt de och öppnade paket och sen hade jag gjort en skattkarta över gömda godispåsar.Jag började lite snällt med lätta ställen,men efter hälften av påsarna började jag fundera på om det var för lätt och ökade svårighetsgraden några-ganska många-steg.Det var dimma och duggregn ute när de gav sig iväg,själv hällde jag upp en kopp te och åt tårta i lugn och ro.Efter ungefär 45 min ringde dottern(lyckligtvis hade nån med sig sin mobil)och då var de nästan nere vid havet och hittade minsann inga påsar.De måste ha tagit av åt fel håll vid granhäcken...
När alla barn och påsar var återfunna var märkligt nog också kalaset slut.Snabbt och effektivt!

Annars har jag jobbat de flesta kvällar med mitt ekonomijobb,jag håller på och visar han som ska sköta det i framtiden hur man på bästa sätt utför det,och jag berättar också hur jag själv brukar göra...Han är väldigt begåvad,så jag tror att jag snart ska vara friiii.

Just idag har jag inte alls kommit igång,sitter inne och funderar mest på om det är nåt särskilt jag skulle vilja äta.Ute skiner solen och det är påfruset,så jag borde släpa mig ut,men jag känner mig lika hängig som tulpanerna bredvid mig.Min son är säker på att de rödgula är köttätare,"fast de luktar inte kött", så tydligen är han inte helt säker.Nåja,jag flytter dem en bit bort för säkerhets skull...

En helg i flitens tecken

Under helgen har vi ,för första gången sen avloppsbygget drog i gång,fått nåt vettigt gjort hemma.Som sista båt i hamnen(och då menar jag verkligen sista!)fick den äntligen komma upp,gamla Bettan.För att alls få den på trailern fick vi bogsera den med vår andra båt ända fram,för att sedan köra i den bakifrån för att den skulle gå på(för av någon märklig anledning går den inte att starta sen det visade sig att alla startkablar smält ihop till en liten klump-är inte det märkligt!Det är precis som med katten-det finns inget fel som inte den båten har haft).Fyra personer och en traktor krävdes för detta projekt.

Det glädjande i det hela var att jag provade vår nya utombordsmotor för första gången och den var ju helt fantastisk!Det hördes knappt att den var i gång och alla växlar gled ljudlöst i nästan innan man ens hade utfört rörelsen.Bara vi får de nya styrpulpeterna installerade så man slipper ha ratten på sidan så ska det nog gå att ta sig ut till ön på nya rekordtider misstänker jag! Vidare fick vi äntligen upp stommen till hästarnas ligghall(tält).Det har legat på gården i flera veckor och tittat anklagande på mig varje gång jag passerat,så nu känns det riktigt bra.Skulle vi få över plasten till så vore lyckan fullständig(en dag när mannen är hemma innan mörkrets inbrott...jäkla avlopp...)

Jag har återigen hoppat in som kyrkans ödmjuke tjänare och höll på söndagen ett vakande öga över högmässan.Jag skickade ett rätt strängt sms till kommundirektören om att han för all del inte skulle glömma denna viktiga händelse på kyrkoåret-fjärde söndagen efter trettondagen-kan det ha varit det?Ja,eller nåt... Och eftersom den stackars mannen är alldeles ny här och brukar vilja ha hjälp med lokala seder och bruk,var han ett lätt offer och dök upp efter några minuter med andan i halsen och uppenbarligen lite nyvaken.Med ett fromt leende gav jag honom en psalmbok medan jag inombords skrattade så jag grät.Men vad gör man inte för den goda sakens skull-kyrkan idag behöver lite bättre statistik...

För några veckor sedan fick jag min bil repad mot en lastbil på färjan hem,inte helt ovanligt när man åker mycket,men detta medförde att jag fick lämna in den på lackering flera dagar och under tiden tvingades köra min farfars gamla Ford som min man köpte för att han tyckte den var så fantastiskt häftig.Det tyckte han...Själv tycker jag den är genomtöntig och har hittills vägrat sätta mig i den,men nöden har som bekant ingen lag när man måste åka och handla...

Det visade sig att denna bil var gjord på den tiden endast män körde bil,så det gick inte att ställa fram sätet så jag kunde nå pedalerna ordentligt.Inte heller hölls choken ute av sig själv.Således fick jag ligga nerhasad för att kunna gasa och med höger hand hålla ut choken samtidigt.Behöver jag påminna om avloppsgrävningen utanför vårt hus?Allt arbete avstannade varje gång jag passerade och på kvällen sade min man "vad liten och sned du var när du kom förbi".

I dag fick jag äntligen hämta bilen och den var så fin-de hade skämt bort den med att tvätta den också,sånt är den ingalunda van med!Ombord på färjan hem stod jag parkerad bredvid mjölkbilen och det sved i hjärtat när han slängde upp dörren snett ovanför sidofönstret på min bil och hoppade ur.Nåja,säg den lycka som varar för evigt...

Det är så halt överallt nu,ingen snö, bara is.Detta gör ridningen till ett livsfarligt projekt så idag kombinerade jag nytta med nöje och tog hästen till butiken för att handla mjölk.Detta gör han vanligtvis gärna,men han har nu börjat gnälla över packväskorna.Han skulle vilja ha nåt mer vildavästern likt säger han,men jag försäkrar att alla häftiga killar har dinosaurier på sina grejer nuförtiden(tupparna ville då också ha varsin ryggsäck med dinosaurie,men jag sa att med deras anatomiska förutsättningar kommer det aldrig att funka,så jag fick sätta upp en plansch inne hos dem istället)

Jag fick honom till slut att ta på sig väskan,men när jag kom till andra sidan krävdes det mer än en morot innan vi var överens om mumintrollen och lilla my och vi fick gå på samma sida av vägen båda dit och hem så att den åtminstone inte skulle synas om vi blev omkörda.Lägg märke till tungan...

Jag som tycker den är så söt...