Har ni fest eller?

I dag skickades man ,barn och hundar ut till ön på sportlov.Jag själv har dels lite jobb att sköta(tex tors,fre då jag gör en bejublad comeback inom äldrevården,hmm) dels har det varit väldigt kallt och man börjar befara att det kommer att lägga is runt ön,vilket gör att man inte kommer därifrån förrän framtill våren.Således tog en del andra släktingar och gav sig av därifrån idag,medan jag som sagt glatt skickade dit min familj.

Nåväl,hemma i lugn och ro med bara kattorna som ska ha mat och uppmärksamhet såg jag fram emot några riktigt behagliga dagar.Men vad händer?!?
Efter 35min har jag tråkigt.Kattorna sover och allt är så tyst.Ingen pudel som går ett halvt steg bakom mig så jag trampar på henne varje gång jag ändrar riktning.Ingen hund som vaktar varje rörelse som utförs i närheten av kylskåpet.Ingen står i trappan och gnäller för att hon inte har varit ut på flera minuter.Ingen spelar Kalle kunskap på min dator och varför hör jag inte rösten av yoko yakamoto toto´s vansinnessång från tvn?

Är det inte underligt?Efter ungefär en timme börjar jag skicka några försynta sms till mannen för att höra om han saknar mig.Det gör han uppenbarligen inte,för han hör inte av sig förrän åtskilliga timmar senare.Då har de sågat ner stora träd på tomten för bättre utsikt mot solnedgången och grillat korv.Nu ska de laga en god middag,hej hej. Jaha...

Men jag kan minsann också laga en god middag-själv,jojo!Här är jag och mina tre kamrater.
Faktiskt festligt tyckte jag det blev med serpentinerna,det liksom lyfte hela tillställningen...

Mätt och belåten börjar jag snegla mot det projekt jag skjutit på i månader(läs år).Den största skrubben i lägenheten.Det säger sig självt att den största skrubben sväljer mest saker.Den är även oisolerad och kall.Hit kastar jag in allt som jag inte riktigt vet vart jag ska sätta,tex när vi får oväntat besök.Sen går jag aldrig in dit och hämtar ut sakerna igen.En liten detaljbild.

När jag ska ta mig an dylika oöverstigliga projekt,eller annan städning,brukar jag inleda med nån trevlig "Feng Shui,rensa i röran bok".Mina favoritförfattare är Agneta Nyholm Winqvist och Karen Kingston.Jag slår upp nåt kapitel och läser tills håret reser sig av fasa när jag inser vilken förödande effekt, tex i detta fall,min skrubb har på mina chanser att få det nya jobbet!Därefter finns det två alternativ:

a) jag måste gå och lägga mig för att jag känner mig matt

b) jag kavlar upp ärmarna fylld av energi och tar tag i mitt liv!

Tex nu slog jag upp en av böckerna och läser "Har du några onödiga saker hemma".Här måste jag skratta så jag gråter en lång stund.

Sen läser jag om området där skrubben ligger,vilket tyvärr är läget för "framgång".OjOj.Detta område interagerar dessutom med området för "livsväg och karriär", som jag ju just nu är lite intresserad av.I detta område sover en fet,trafikskadad katt som borde blivit avmaskad för länge sen...OjOj.

Eventuellt måste jag gå och lägga mig en liten stund.Jag kan ju alltid städa i morgon...

Det finns gudstjänster och så finns det gudstjänster...

Så var ännu en gudstjänst avklarad inom ramen för mitt vikariat.Eftersom min man är på "race bankett" i Norrköping eller nåt sånt,fick barnen följa med i kyrkan.Laddar man upp med tillräckligt mycket tystlåtet godis går det riktigt bra.Enda incidenten var väl egentligen när prästen sade "sådden behöver näring och värme för att växa" och sonen frågade"är det sant? Att tjocken behöver näring och det?"(Hon bryter lite på finska den prästen)Då skrattade dottern högt,men annars gick det bra.Och kanske blev det lite skrammel från det långa halsbandet med hedniska symboler som sonen hittat i nån låda och pyntat sig med dagen till ära...

Lite mindre bra gick det egentligen för prästen och mig,kyrkvaktmästaren.Då hon bara var vikarie(precis som jag)visste ingen av oss hur man kör igång kyrk klockorna.Således fick hon gå ut till de närvarande 5 tanterna och säga "nu börjar vi" istället för den lite mer pampiga ringningen.

Lite före denna incident,när jag satt mig ner med barnen i en bänk,kom hon hasande och väste "finns det inga mindre albor än det här?"Vid en hastig okulärbesiktning visade det sig att hon inte alls var lika lång som vår ordinarie präst "jag är ju bara 165cm...".Oturligt nog har vi bara ett sånt därnt nattlinne i vårt klädskåp,sen finns det fem udda albor i prästgården.Jag föreslog att hon skulle ta det gröna bandet som hänger rakt ner runt halsen och knyta det i kors som ett bälte,men tydligen var detta inte helt ok i kyrkans värld.När hon väl gick fram i kyrkan sen höll hon den med ett stadigt upprullat grepp bakom psalmboken.

Men det var inte slut med detta,utan ingen av oss kunde heller hitta nån lista på vart kollekten skull gå,så när den skulle samlas in sade hon "tyvärr vet vi inte vem dagens kollekt tillfaller,men vi får helt enkelt lita på att kyrkan gör nåt bra av den".Men det blev rätt mycket pengar ändå,så tydligen hyser de fullt förtroende för åtminstone denna församlings ledning.

Så var ännu en dag på jobbet avklarad!Nu ska jag sätta mig och skriva en jobbansökan,så där i sista stund som det alltid ska göras tydligen,och tänka ut många bra adjektiv(lyhörd,god lyssnare,empatisk,ambitiös...hehe...) God natt!

Uppäten av en tulpan?

Dagarna går,men kan inte minnas att det hänt nåt särskilt.I helgen var det meningen att hovslagaren skulle komma,men dessvärre råkade han ut för en liten trafikincident i halkan och missade färjan.Hästarna var lika glada för det.Den av ortens fem hästar som är lite sjuklig av sig har tillbringat en vecka på Ultuna och beräknas komma hem idag,tydligen med god prognos,men 6 månaders vila.Det är tur att vi har fler hästar på land så han lilla ryttarinna inte blir helt utan ridning.

Barnen hade kalas för sina kompisar i lördags vilket avlöpte väl.Först åt de och öppnade paket och sen hade jag gjort en skattkarta över gömda godispåsar.Jag började lite snällt med lätta ställen,men efter hälften av påsarna började jag fundera på om det var för lätt och ökade svårighetsgraden några-ganska många-steg.Det var dimma och duggregn ute när de gav sig iväg,själv hällde jag upp en kopp te och åt tårta i lugn och ro.Efter ungefär 45 min ringde dottern(lyckligtvis hade nån med sig sin mobil)och då var de nästan nere vid havet och hittade minsann inga påsar.De måste ha tagit av åt fel håll vid granhäcken...
När alla barn och påsar var återfunna var märkligt nog också kalaset slut.Snabbt och effektivt!

Annars har jag jobbat de flesta kvällar med mitt ekonomijobb,jag håller på och visar han som ska sköta det i framtiden hur man på bästa sätt utför det,och jag berättar också hur jag själv brukar göra...Han är väldigt begåvad,så jag tror att jag snart ska vara friiii.

Just idag har jag inte alls kommit igång,sitter inne och funderar mest på om det är nåt särskilt jag skulle vilja äta.Ute skiner solen och det är påfruset,så jag borde släpa mig ut,men jag känner mig lika hängig som tulpanerna bredvid mig.Min son är säker på att de rödgula är köttätare,"fast de luktar inte kött", så tydligen är han inte helt säker.Nåja,jag flytter dem en bit bort för säkerhets skull...

En helg i flitens tecken

Under helgen har vi ,för första gången sen avloppsbygget drog i gång,fått nåt vettigt gjort hemma.Som sista båt i hamnen(och då menar jag verkligen sista!)fick den äntligen komma upp,gamla Bettan.För att alls få den på trailern fick vi bogsera den med vår andra båt ända fram,för att sedan köra i den bakifrån för att den skulle gå på(för av någon märklig anledning går den inte att starta sen det visade sig att alla startkablar smält ihop till en liten klump-är inte det märkligt!Det är precis som med katten-det finns inget fel som inte den båten har haft).Fyra personer och en traktor krävdes för detta projekt.

Det glädjande i det hela var att jag provade vår nya utombordsmotor för första gången och den var ju helt fantastisk!Det hördes knappt att den var i gång och alla växlar gled ljudlöst i nästan innan man ens hade utfört rörelsen.Bara vi får de nya styrpulpeterna installerade så man slipper ha ratten på sidan så ska det nog gå att ta sig ut till ön på nya rekordtider misstänker jag! Vidare fick vi äntligen upp stommen till hästarnas ligghall(tält).Det har legat på gården i flera veckor och tittat anklagande på mig varje gång jag passerat,så nu känns det riktigt bra.Skulle vi få över plasten till så vore lyckan fullständig(en dag när mannen är hemma innan mörkrets inbrott...jäkla avlopp...)

Jag har återigen hoppat in som kyrkans ödmjuke tjänare och höll på söndagen ett vakande öga över högmässan.Jag skickade ett rätt strängt sms till kommundirektören om att han för all del inte skulle glömma denna viktiga händelse på kyrkoåret-fjärde söndagen efter trettondagen-kan det ha varit det?Ja,eller nåt... Och eftersom den stackars mannen är alldeles ny här och brukar vilja ha hjälp med lokala seder och bruk,var han ett lätt offer och dök upp efter några minuter med andan i halsen och uppenbarligen lite nyvaken.Med ett fromt leende gav jag honom en psalmbok medan jag inombords skrattade så jag grät.Men vad gör man inte för den goda sakens skull-kyrkan idag behöver lite bättre statistik...

För några veckor sedan fick jag min bil repad mot en lastbil på färjan hem,inte helt ovanligt när man åker mycket,men detta medförde att jag fick lämna in den på lackering flera dagar och under tiden tvingades köra min farfars gamla Ford som min man köpte för att han tyckte den var så fantastiskt häftig.Det tyckte han...Själv tycker jag den är genomtöntig och har hittills vägrat sätta mig i den,men nöden har som bekant ingen lag när man måste åka och handla...

Det visade sig att denna bil var gjord på den tiden endast män körde bil,så det gick inte att ställa fram sätet så jag kunde nå pedalerna ordentligt.Inte heller hölls choken ute av sig själv.Således fick jag ligga nerhasad för att kunna gasa och med höger hand hålla ut choken samtidigt.Behöver jag påminna om avloppsgrävningen utanför vårt hus?Allt arbete avstannade varje gång jag passerade och på kvällen sade min man "vad liten och sned du var när du kom förbi".

I dag fick jag äntligen hämta bilen och den var så fin-de hade skämt bort den med att tvätta den också,sånt är den ingalunda van med!Ombord på färjan hem stod jag parkerad bredvid mjölkbilen och det sved i hjärtat när han slängde upp dörren snett ovanför sidofönstret på min bil och hoppade ur.Nåja,säg den lycka som varar för evigt...

Det är så halt överallt nu,ingen snö, bara is.Detta gör ridningen till ett livsfarligt projekt så idag kombinerade jag nytta med nöje och tog hästen till butiken för att handla mjölk.Detta gör han vanligtvis gärna,men han har nu börjat gnälla över packväskorna.Han skulle vilja ha nåt mer vildavästern likt säger han,men jag försäkrar att alla häftiga killar har dinosaurier på sina grejer nuförtiden(tupparna ville då också ha varsin ryggsäck med dinosaurie,men jag sa att med deras anatomiska förutsättningar kommer det aldrig att funka,så jag fick sätta upp en plansch inne hos dem istället)

Jag fick honom till slut att ta på sig väskan,men när jag kom till andra sidan krävdes det mer än en morot innan vi var överens om mumintrollen och lilla my och vi fick gå på samma sida av vägen båda dit och hem så att den åtminstone inte skulle synas om vi blev omkörda.Lägg märke till tungan...

Jag som tycker den är så söt...

Avloppsgrävning

I dag är detta utsikten från mitt köksfönster-arbetet med det kommunala avloppsnätet fortskrider planenligt och förutom denna grävmaskin finns det en till utanför bilden,samt rör och mängder av män täckta av lera.Tråkigt nog för min städning är en av dem min man. Tupparna uppskattar detta inslag i vardagen-för en gångs skull har de riktiga män i arbetskläder i sin trädgård.Dessa identifierar de sig gärna med-inga pudlar här inte!De vaggar runt och sparkar på rören och säger "jojo,detta kan duga" och "hade jag haft en grävmaskin hade den haft betydligt större skopa", delar tjänstvilligt med sig av sina bästa tips samt pekar var de ska gräva.Sällan har de bröstat upp sig så mycket och galt så högt.I morgon kommer jag att få hålla dem instängda medan arbetet pågår misstänker jag...

I övrigt har de senaste veckorna kantats av influensan som svept fram och närapå utrotat halva befolkningen,lite som digerdöden(nåja,alla klarade sig levande ur det).En dag var det två barn i skolan(fast de är ju inte så många i vanliga fall heller när jag tänker efter).Min man fick sköta hästarna flera dagar och var helt häpen över hur mycket jobb det var!(välkommen till verkligheten)Fast han fick med beröm godkänt av hästarna.

När jag tillfrisknade började jag rensa ur mina skrubbar i bästa Feng Shui anda,och förutom att det nu går att hitta saker, dök det plötsligt upp två bra jobberbjudanden samt ett vikariat inom loppet av två dagar!Jag blir verkligen lika glatt förvånad varje gång jag tar tag i detta med att röja,för det funkar verkligen!Och så snabbt!Sen måste man ju få jobben också,men vanligtvis finns det ju inte ens nåt roligt att söka när man bor lite...eh...avsides som vi gör.

Så nu har jag iallafall lite att fundera på,vilket jag passade på att göra under en långpromenad ner till en ny strand jag hittade(jag kanske gick lite vilse när jag tog en genväg,men det finns inga bevis).Men fint var det.

Kära "Bullen"-kan detta vara normalt?

Ibland,tämligen ofta,undrar jag om mina tuppar verkligen är riktigt som de ska.I går när min man kom runt ett hörn stod pudeln och tvättade Viol-Lennart i hela ansiktet så han skäggiga små kinder var alldeles vattenkammade-nu undrar jag-är detta normalt?

Året som gick i bilder

Runt tiden för det nya årets inträde suckade jag och tänkta "ännu ett nytt år och ingenting har egentligen hänt under det föregående".För att få reda på om det hade inträffat nåt över huvudtaget under 2008 började jag leta bland gamla bilder.Till min stora lättnad tycks det faktiskt ha hänt en hel del!Här följer en sammanfattning:

I januari hittade jag en annons om en timmerstomme för nedmontering till salu.Efter några samtal med ägaren åkte vi för att inspektera,och vad säger man-vilken skönhet!Två våningar med full takhöjd om 150m2 vardera,golvplank som var mellan 30 och 60 cm breda,kakelugnar etc.Detta är en gammal bergsmansgård byggd för en rik gruvägare på 1850-talet.Nu är den vår!

På vårkanten var jag på en konferens till Sandhamn med temat nordiskt skärgårdssamarbete.Jag passade på att besöka gamla vänner i deras "nya" hus som de tillbringat flera år med att renovera-se och njut!Insidan var minst lika vacker.

Hemma igen var det dags att föra hästarna på sommarbete ut till ön.Detta gjordes med ortens lilla "kofärja",den som bönderna för sina kvigor ut till olika holmar med på vårarna för sommarbete.Jag var lite osäker på hur detta skulle avlöpa,men då hästarna aldrig hann förstå vad de steg ombord på förflöt hela resan utan komplikationer.Hemresan kan man se här

När vi kom tillbaka dök vår ena katt upp och hade blivit påkörd.Jag vet inte hur han hade lyckats,men det som var skadat var ena framtassen samt ansiktet.Näsbenet var av så att allt han försökte dricka kom ut mellan ögonen,hela hans lilla nos var bortsliten och tassen var helt platt,som en stekpanna och böjd åt fel håll,med klor och trampdynor på de mest underliga ställen.Nu är denna herre en aning olycksbenägen och håller en jämn,konstant skadenivå-oftast med komplikationer som få veterinärer ens hört talas om,han går med strut runt huvudet typ 45%av årets dagar,men detta var första gången jag verkligen tänkte "detta kan han aldrig överleva".Min man åkte in till fastlandet för att uppsöka en veterinär,vilken ryggade tillbaka när han såg honom(katten,inte min man).Man röntgade dock och det visade sig att alla ben i foten var hela och allt han fick var en antibiotikakur.Sen var det att tvätta och tvätta och ge vatten med pipett och mat med sked och tvätta och peta in medicin i munnen och han luktade förruttnelse och var på gränsen till medvetslös i flera veckor.Men mot alla odds piggnade han i och idag är han,förutom en annorlunda profil och hårlös näsa,helt återställd!Vad jag lärde mig av detta är att så länge det finns liv så finns det verkligen hopp.

Förberedelserna för husbygget fortskred.Vi hade turen att skolans tak skulle läggas om och vi fick allt gammalt tegel mot att vi plockade ned det.Under en intensiv helg,vårens hetaste dag,var vi 3 personer som plockade ned 350m2 tegel.Efter det hade man,förutom en bränd hårbotten,lust att kräkas när man hörde ordet "tegel".På bilden är jag säker på att jag gråter bakom solglasögonen.

Ute på ön hade vi grävt grunden och nu skulle formen gjutas.Att mäta,bygga form,bitvis över en meter hög,gräva ur jord,samla stenar till cementen var inte heller nåt jag ser tillbaka på med ren glädje.Detta inföll dessutom under de få veckor i somras som det var hett,övrig tid regnade det konstant.Som tur var hade vi hjälp med detta,annars hade det aldrig gått,åtminstone kändes det så då(och gör fortfarande).

Ett alldeles lämpligt avbrott var en veckas resa till London för att fira en nybliven 50-åring.Det var en fantastisk stad med otroliga parker-vilka planteringar!Så mycket rosor har jag aldrig sett på en gång förut.Vi såg varenda sevärdhet och lite till,här ansiktsmålad dotter på London zoo.

Under tiden var huset nedplockat och småningom dök det upp på stockbilar och lastades av i hamnen i väntan på transport till ön.

Det var inte helt lätt att få tag i en för ändamålet lämplig båt,men slutligen fick vi tag i en mycket trevlig och tillika kompetent man med en pråm från en avlägsen kust,och under tre dagar skeppades allt material ut och i land.Mer om det kan du läsa här

Sommaren gick mot sitt slut och de kycklingar jag beställt till våren dök slutligen upp.Tyvärr visade det sig tämligen snart att inte en enda av dem var höna-då hade jag ändå uttryckligen bett att få fördröja leveransen tills de var säkra på att alla var hönor,så det var inga små kycklingar jag fick heller...





Under hösten var det en konferens om hälsofrämjande ledarskap i Lettland,utgående från en utbildning vi höll där på ett socialcenter för två år sedan.Lettland är ett väldigt vackert land,dock med många svårigheter,men jag trivs verkligen där och det blev många kära återseenden.Här ser man ett av de många storkbon som finns längs vägarna i telefonstolparna(jag har aldrig sett sådana på riktigt förut).


En annan förändring i vår familj under hösten var Smilla.Våra två gamla hundar hade verkat hängiga hela sommaren och vi fick börja fundera på när det är rätt tillfälle att föryngra flocken.Vi resonerade som så att när en,eller två,just har dött är man kanske inte tillräckligt objektiv när man väljer ras, och har man en ensam hund hemma kanske man har ännu mer bråttom och förivrar sig.Inte kunde vi heller tänka oss att vara helt utan hund.Således hämtades dvärgpudeln hem över havet västerifrån.Som genom ett trollslag piggnade de båda gamla i,inte för att de gillar henne något vidare,men kanske vid tanken på konkurrens,så nu har vi tre vilda hundar i en rätt liten lägenhet.Att ha en valp är som att ha en baby ungefär och ett märkligt fenomen är att en liten hund tydligen kan komma undan med vad som helst.Jag minns en kväll när min man och jag tittade på varandra från varsin sida av sängen och konstaterade att ingen av oss kunnat drömma om att den dagen skulle komma när det låg en blöt hund, på tvären på våra kuddar,emellan oss i sängen.Sen log vi med tårar i ögonen och viskade "men hon är ju så söt".

Utöver detta har förstås det vanliga vardagsbestyren ägt rum,hästar,jobb,möten,barn,och jag börjar sakta inse att det egentligen hinner hända en hel del på år.Och att egentligen önskar jag inte ens att det ska hända mer,egentligen inte ens så här mycket.Vad trött jag plötsligt blev...Hoppas nu på att 2009 blir ett bra men lugnt år!

p.s även denna gång har jag suttit och slitit mitt hår över bilder och bokstäver som inte hamnar där jag vill ha dem,men nu släpper jag all prestige och publicerar som det är :)