Soffa,juletid och tuppdöd

Sent på torsdagskvällen var soffan klar(läs: "gav jag upp")!Alla som provat den hittills har varit nöjda,även om det inte hade gjort nåt om madrassen varit tjockare.Jag tvingade in min man i den kalla och överfyllda skrubben för att leta upp dynvaren jag köpt enkom för detta tillfälle(detta resulterade i att jag fick höra en historia som en dam berättat för honom-hon gillar inte att städa,men hennes hädangångne man var pedant,gick jämt och putsade och fejade,men se-om man öppnade en garderob så var det med livet som insats,för jojo, dit kastade han in precis vad som helst!!Jag valde att bortse från den lilla anekdoten). Då jag idag har vikarierat på dagis passade jag på att ta med mig alla hundar och barn ut på en skogspromenad där jag kunde plocka mossa och lingonris.Väl hemma pysslade jag raskt ihop årets adventsljusstake(och ja, jag erkänner gärna att jag tagit iden rakt av ur en inredningstidning,men bra blev det!)

På tuppfronten ser det just nu inte så bra ut.Första morgonen började de yla klockan sex vilket jag skyllde på värmelampan.Då höll de på i en halv timme ungefär.I natt släckte jag lampan,men de började ändå vid sex och ville dessutom aldrig sluta.Med tanke på hur det lät i vårt sovrum så vill jag inte ens tänka på hur det var i grannarnas.Än har de inte sagt nåt(de har iochförsig slutat hälsa när jag tänker efter,men det behöver ju inte ha nåt samband)men så här kan vi ju inte ha det.Min plan är nu att göra mig av med en i taget,med början med den lilla arga svarta,för det är han som skriker mest.Sen får man väl se hur långt man kommer innan de tystnar...Hur detta ska göras rent praktiskt har jag ingen aning om,men jag antar att man tar hem en veterinär som diskret och odramatiskt ger en liten spruta,eller?

Dags att lämna sommarboendet

Till i morgon lovar de snöblandat regn och 14 m/s så jag kände att nu är smärtgränsen nådd-nu måste tupparna hem!Jag hann inte bygga klart hönsgården innan vi måste iväg för att det inte skulle hinna bli mörkt.

Jag var lite osäker på hur vi skulle få in dem i hundburen som vi tagit med,men lyckligtvis satt de inne och halvsov,så man kunde plocka dem som frukter från ett träd.Båtfärden gick bra,de satt med stora ögon och roterande nackar för att hinna se allt som susade förbi.Lyckligtvis hann vi över farleden precis framför SeaWind,för den drar upp rätt stora svall och jag har hört att höns inte kan kräkas...

Väl framme fick de sitta kvar i bilen och vänta medan vi intensivinredde hönshuset.Det skulle nät för fönstret,sittpinnen skulle säkras,el skulle dras till den nyinköpta värmelampan och nåt trevligt golvströ skulle spridas ut.Mörkt var det,så vi såg knappt nåt,men det tycktes bli riktigt bra, för när vi väl hällt ur dem ur buren(jag visste inte att hönsfåglar kan suga sig fast i plast med kroppen) tjattrade de förnöjt en lång stund och sprättade runt i halmen så stråna yrde.

Det enda som tycks vara ett problem är värmelampan-när jag tittade till dem för natten satt de alla och stirrade hålögt på den i väntan på att äntligen få sova...

Vi pudelägare

Det här med att vara pudelägare förpliktigar har jag märkt.I går åkte jag in till stan för att inhandla en liten promenaddräkt åt Smilla.Det kändes väldigt nytt och annorlunda att glida in i en djuraffär med en hund med sig-en som dessutom kunde gå lös mellan hyllorna utan att välta hela inredningen,eller ens räckas upp till det minsta lilla tuggben.

Expediten hjälpte oss prova och välja,samtidigt som hon gav Smilla små komplimanger för hennes goda smak och ståtliga hållning.Jag rentav trivdes och kom på mig själv med att snegla på en liten hundväska som hängde vid ingången.

Det blev till slut en praktisk,fodrad,regntät liten dress som vi båda gillade,och när vi nöjda lämnade butiken kunde jag ha svurit på att jag hörde en förbipasserande dam flämta "Åh,det är HON-Paris Hilton!".

(Lägg gärna märke till hur Lia gnäggade när hon fick se det hela,men som jag sade till Smilla "ignorera det-hon är bara avundsjuk")
När man sen väl kommit igång är det liksom svårt att sluta...

Inför den stundande julen

På grund av en brådskande familjesituation-jag kom för en gångs skull ihåg när min bror skulle sända radio-fick jag slita mig från soffan i källaren för att i stället ägna mig åt datornära aktiviteter(man får knappt in nån kanal här ute,bara via nätet).Jag fick för mig att tvätta köksfönstret,vilket gick bra att kombinera med ett febrilt önskande av musik.

Eftersom jag tappat bort det extra handtaget som gör att man kan öppna halva fönstret,fick jag hänga mig ut när jag tvättade utsidan.Det var lite spännande då vi bor på andra våningen(som alltid i min vardag finns det en traktor i bakgrunden).

När jag önskat mig ett tiotal olika sånger-man får försöka tänka till så det blir varierat också-började jag med dekorationerna.Köpte några nya julgransbollar i vitt och silver på mataffären i går,vilka fick samsas med mina gamla,sköra av glas.Jag satte dit en ljuslykta som pricken över iét(den andra slog jag sönder förra julen) och plockade ner den knallgula rullgardinen som jag tydligen lärt mig blunda för.Jag blev riktigt nöjd med resultatet,min man märkte som vanligt ingenting...

Renovera soffa

Veckans projekt(som helst ska vara klart tills på fredag då vi får gäster)är att få bort den turkosblå färgen från en gammal kökssoffa.Detta projekt påbörjades för ca 8 år sedan,men har i dagarna intensifierats.Detta beroende på att vi i vår lägenhet inte har nåt vardagsrum,utan en trapphall,vilket medförde att vi, då vi flyttade in här förra sommaren,fick göra oss av med vår jättesköna hörnsoffa.Sen dess har vi trängt ihop oss i en minimal bäddsoffa som rymmer maximalt en vuxen och en pudel eller,alternativt,två barn.Nu har jag alltså tänkt att vi ska göra kökssoffan till en vardagsrumssoffa med fluffiga madrasser och kuddar, där både barn,pudel och katt kan rymmas samtidigt. Som alla lite större projekt(dvs en större möbel)är det roligt den första timmen och därefter mindre roligt.Till min hjälp har jag skrapa och värmepistol samt slipmaskin.Värmepistolen funkar bra på de ställen där det är flera lager färg och slipmaskinen funkar nästan ingenstans.Där färgen är tunn funkar inte heller värmepistolen,för då bränner den träet.

Den snirkliga dekorationen på ryggstödet visade sig vara ett riktigt fuskbygge av faner som:
a)smälter om man värmer
b)går i bitar om man skrapar
Detta kommer jag alltså att få sandpappra och därefter måla.Frågan är vilken färg?
Textilierna jag valt går i beige,rosa och kanske lite grönt.
Dessutom kommer jag aldrig att få bort alla rester av neonblå vilket kommer att skära sig till allt.Jag kanske får sy ett överdrag till den istället,jag har hört att folk gör så...

Begravning

I dag hölls tuppbegravning i regnet.Redan på planeringsstadiet erbjöd sig dottern spela "Köp varm korv" på blockflöjt-detta fick hennes bror att skratta som Piff och Puff en lång stund "köp varm korv!!!På en begravning!!!"
Men hon är inte den som är den:"Jag spelar "Gummibollen"-den är rätt sorglig"

Sagt och gjort.Sonen ville spela munspel,men det hade ju jag städat bort,så han fick låna flöjten och spelade,märkligt nog,nåt som var misstänkt likt "köp varm korv".
Vi grävde,spelade,plockade blommor(Krasse i november!)och sjöng efter lite funderande såväl "Blott en dag" som "Vår tupp är död"-den kunde inte barnen,men båda tyckte den var rolig.
Vid det laget hade pudeln tröttnat på att bete sig och rusade iväg med gravdekorationerna i munnen och vi bestämde att begravningen var klar.Tror nog tuppen var nöjd med cermonin i stort,särskilt om han hade vetat att jag fått en försynt förfrågan från en äldre släkting om att donera kroppen till mårdhundsforskningen...

En dag av blandade känslor

Vissa dagar är så märkliga.I morse anlände jag till ön tämligen tidigt.Det var grått och mulet,men varmt,det hade regnat hela vägen ut så hundarna var färdigt blöta.Efter att ha hälsat på hönsen och försett dem med allehanda läckerheter tog vi en promenad över land.Man behövde inte gå många meter innnan man kunde konstatera att väglaget var ogynnsamt inte bara för pudlar,utan även för blondiner.Kom osökt att tänka på min brors påstående att om man skulle spruta "nya-yesultrashine-som-dödar-98%-av-bakterierna" på den hunden så skulle hela hon försvinna... Nåväl,efter kaffe och utsökt äppelkaka samt lån av ny inredningstidning vandrade jag nöjd hemåt igen.Träffade hästarna som blev glada att se mig(sade de medan de försökte trycka in hela huvudet i min jackficka i sin desperata jakt på brödbitar).

När jag kom ner till stranden så sprack plötsligt himlen upp och solen kom fram,samtidigt som stora regndroppar började falla.Allt var alldeles tyst medan två helt fantastiska regnbågar framträdde framför mina ögon.Samtidigt började svanarna flyga,så mot den gråa himlen lyste solen på fåglarna som blev ännu vitare,fortfarande hördes bara regndropparna mot vattnet.Det var ett sånt därnt tillfälle när man bara står med ett fånleende klistrat över hela ansiktet,så vackert var det.(Det är möjligt att allt är bekostat med reklampengar från Finnlines).

Innan jag sen åkte tillbaka stängde jag in hönsen och gav dem ännu lite mera mat.När jag som vanligt räknar igenom dem får jag det bara till sex stycken.Jag räknar om.Sex igen.Den ena svarta tuppen saknas!(jag märker plötsligt att om den svarta som var inne inte hade anfallit mig hundra gånger på fem minuter redan, så hade jag inte vetat vem av dem som var borta)Jag frågar de andra var han är-varför har de inte sagt nåt?De måste ju märka att en i flocken är borta?De bara äter.När jag rusar ut för att leta ser jag honom nästan genast-han ligger på marken en bit bort.Han har bröstkorgen uppsliten och en stor del av fjädrarna är bortplockade.

Fast jag ser att han är död tar det en stund innan det sjunker in.Hur kan de andra bara stå där,varför sa de inget,hur kunde jag missa det när jag gick förbi för en stund sen?Och vem har gjort detta?Efter en noggrann undersökning började en gärningsmannaprofil växa fram och förövaren tycks vara en rovfågel.

Trots att jag i smyg har önskat minska mitt tuppbestånd,känns detta mycket dystert och jag kan inte bestämma mig för vad som känns värst-att han är död eller att jag inte kommer ihåg vad han hette...