Vi pudelägare

Det här med att vara pudelägare förpliktigar har jag märkt.I går åkte jag in till stan för att inhandla en liten promenaddräkt åt Smilla.Det kändes väldigt nytt och annorlunda att glida in i en djuraffär med en hund med sig-en som dessutom kunde gå lös mellan hyllorna utan att välta hela inredningen,eller ens räckas upp till det minsta lilla tuggben.

Expediten hjälpte oss prova och välja,samtidigt som hon gav Smilla små komplimanger för hennes goda smak och ståtliga hållning.Jag rentav trivdes och kom på mig själv med att snegla på en liten hundväska som hängde vid ingången.

Det blev till slut en praktisk,fodrad,regntät liten dress som vi båda gillade,och när vi nöjda lämnade butiken kunde jag ha svurit på att jag hörde en förbipasserande dam flämta "Åh,det är HON-Paris Hilton!".

(Lägg gärna märke till hur Lia gnäggade när hon fick se det hela,men som jag sade till Smilla "ignorera det-hon är bara avundsjuk")
När man sen väl kommit igång är det liksom svårt att sluta...