Lillajul

På lillajul var vi på marknad hela dagen vilket gjorde att pyntandet kom igång först på eftermiddagen idag.Längst in i en skrubb fanns all julutrustning,så även adaptrarna till alla små ljusslingor.In skickades således mannen och efter en ganska lång tid kom han ut igen med bara en enda adapter .Alla som vet att adaptrar är en förutsättning för julemys förstår problemets omfattning.Nu fick denna gå till barnens lillajulgran(som för övrigt är en enbuske) och vi andra blev utan.

Sen kommer man ofelbart till problem nummer två "vem i ##¤*#%!" har rullat ihop ljusslingan senast!(vanligen jag själv)Röd av ilska trasslar och tvinnar man som en galning,helst med hjälp av diverse barn och djur som fastnar i tur och ordning.Julefrid är ordet!

Sen får man stå där med tårar i ögonen och se på när barnen klär sin gran(en) med diverse grälla dekorationer och bara hoppas att ingen kommer att tro att jag gjort det själv.
Jag själv fick pynta adventljusstaken.I år blev den traditionell med mossa,lingonblad,en sån där spretig mossa som står upp och som gräddet på moset-några torkade nypon sparade för en soppa.Dessutom har jag en egen liten en i snygg kruka som ska få bli alldeles stilren(bara jag får tag i en julbelysning med adapter...)

När jag ändå var igång gav jag mig på soffdekorationen och provade måla den i en ljusgrå färg.Blev iallafall bättre än den turkosa...

Vår katt är röd,vår katt är röd...

I dag har familjens sista djur framgångsrikt hämtats hem från ön.Efter att ha valt att flytta ut i skogen i augusti ,har hon sen dess bara skymtats några enstaka gånger.Nu när det äntligen var spårsnö kunde man se att hon höll till i en övergiven ladugård.Vi satte ut mat i går kväll och gick tillbaka i morse-då var all mat uppäten och jag provade locka på henne,men fick inget svar.Då klättrade jag upp för att kolla på det lilla loftet och fortsatte att locka,och där var hon,med tassarna tryckta mot munnen för att inte svara.Detta blev tydligen övermäktigt för plötsligt kom det en lång ramsa och sen kom hon själv fram ur mörkret.Detta belönades med omedelbar instängning i bur och båttransport över havet.Således har jag nu inom en vecka fått hela flocken samlad på samma ställe över vintern vilket känns skönt. Väl hemma igen förhöll hon sig till en början lite avvaktande,men nu sover hon i en fåtölj med barnen("kan nån ta bort henne,hon bet mig i knäet fast jag inte gjort nånting").

Vintern är här

Helgen bjöd på oväntad väderlek.På lördagen var det snö på morgonen när vi steg upp.Vi hade bestämt att hästarna skulle tas hem samtidigt som man tog hem fåren från holmarna,så framåt eftermiddagen anlände en båt och efter lite krånglande gick de ombord.Resan gick bra,vi mötte förvisso en riktigt stor sjöbevakningsbåt när vi korsade farleden,men hästarna böjde på knäna och lyckades hålla balansen.Efter att vi installerat dem i sin gamla hage med hö och annan lyx tog vi vår egen båt tillbaka ut.Då var vädret så där...
Ganska nästan framme gav snurran upp.Den har i rättvisans namn förvarnat om detta en längre tid,men den kunde ju ha valt ett bättre tillfälle.Vi kunde skymta hemmets trygga vrå genom snöyran och man kunde lätt föreställa sig en liten toddy framför brasan,men nej.Jag var ändå glad att vi inte var i den stora farleden,utan bara i småbåtsfaret-man får försöka vara tacksam för det lilla.Nåja,this too did pass,i land kom vi och där var alla ute och lekte i snön och några enorma snögubbar hade uppförts med hjälp av 4-hjulings släp.På kvällen var det sedan glöggprovning medan snön föll lite prydligt utanför.

I morse hade vinden tilltagit och de lovar riktigt hårt till natten.Vi var på promenad i hård motvind,men roligt med snö istället för regn och lera!
Vid hemfärd fick vi åka taxibåt,vilket var bra med tanke på den rådande våghöjden-faktiskt sällan som den gungar som den gjorde i dag.Men det gick också bra och väl hemma utfodrade vi alla djuren och gick in och tryckte ner oss så många som möjligt i den utmärkta nya soffan(en vuxen,två barn och en pudel-faktiskt bara min man som inte fick rum)och nu är det bara att hålla ställningarna och hoppas vi får ha strömmen kvar.

Soffa,juletid och tuppdöd

Sent på torsdagskvällen var soffan klar(läs: "gav jag upp")!Alla som provat den hittills har varit nöjda,även om det inte hade gjort nåt om madrassen varit tjockare.Jag tvingade in min man i den kalla och överfyllda skrubben för att leta upp dynvaren jag köpt enkom för detta tillfälle(detta resulterade i att jag fick höra en historia som en dam berättat för honom-hon gillar inte att städa,men hennes hädangångne man var pedant,gick jämt och putsade och fejade,men se-om man öppnade en garderob så var det med livet som insats,för jojo, dit kastade han in precis vad som helst!!Jag valde att bortse från den lilla anekdoten). Då jag idag har vikarierat på dagis passade jag på att ta med mig alla hundar och barn ut på en skogspromenad där jag kunde plocka mossa och lingonris.Väl hemma pysslade jag raskt ihop årets adventsljusstake(och ja, jag erkänner gärna att jag tagit iden rakt av ur en inredningstidning,men bra blev det!)

På tuppfronten ser det just nu inte så bra ut.Första morgonen började de yla klockan sex vilket jag skyllde på värmelampan.Då höll de på i en halv timme ungefär.I natt släckte jag lampan,men de började ändå vid sex och ville dessutom aldrig sluta.Med tanke på hur det lät i vårt sovrum så vill jag inte ens tänka på hur det var i grannarnas.Än har de inte sagt nåt(de har iochförsig slutat hälsa när jag tänker efter,men det behöver ju inte ha nåt samband)men så här kan vi ju inte ha det.Min plan är nu att göra mig av med en i taget,med början med den lilla arga svarta,för det är han som skriker mest.Sen får man väl se hur långt man kommer innan de tystnar...Hur detta ska göras rent praktiskt har jag ingen aning om,men jag antar att man tar hem en veterinär som diskret och odramatiskt ger en liten spruta,eller?

Dags att lämna sommarboendet

Till i morgon lovar de snöblandat regn och 14 m/s så jag kände att nu är smärtgränsen nådd-nu måste tupparna hem!Jag hann inte bygga klart hönsgården innan vi måste iväg för att det inte skulle hinna bli mörkt.

Jag var lite osäker på hur vi skulle få in dem i hundburen som vi tagit med,men lyckligtvis satt de inne och halvsov,så man kunde plocka dem som frukter från ett träd.Båtfärden gick bra,de satt med stora ögon och roterande nackar för att hinna se allt som susade förbi.Lyckligtvis hann vi över farleden precis framför SeaWind,för den drar upp rätt stora svall och jag har hört att höns inte kan kräkas...

Väl framme fick de sitta kvar i bilen och vänta medan vi intensivinredde hönshuset.Det skulle nät för fönstret,sittpinnen skulle säkras,el skulle dras till den nyinköpta värmelampan och nåt trevligt golvströ skulle spridas ut.Mörkt var det,så vi såg knappt nåt,men det tycktes bli riktigt bra, för när vi väl hällt ur dem ur buren(jag visste inte att hönsfåglar kan suga sig fast i plast med kroppen) tjattrade de förnöjt en lång stund och sprättade runt i halmen så stråna yrde.

Det enda som tycks vara ett problem är värmelampan-när jag tittade till dem för natten satt de alla och stirrade hålögt på den i väntan på att äntligen få sova...

Vi pudelägare

Det här med att vara pudelägare förpliktigar har jag märkt.I går åkte jag in till stan för att inhandla en liten promenaddräkt åt Smilla.Det kändes väldigt nytt och annorlunda att glida in i en djuraffär med en hund med sig-en som dessutom kunde gå lös mellan hyllorna utan att välta hela inredningen,eller ens räckas upp till det minsta lilla tuggben.

Expediten hjälpte oss prova och välja,samtidigt som hon gav Smilla små komplimanger för hennes goda smak och ståtliga hållning.Jag rentav trivdes och kom på mig själv med att snegla på en liten hundväska som hängde vid ingången.

Det blev till slut en praktisk,fodrad,regntät liten dress som vi båda gillade,och när vi nöjda lämnade butiken kunde jag ha svurit på att jag hörde en förbipasserande dam flämta "Åh,det är HON-Paris Hilton!".

(Lägg gärna märke till hur Lia gnäggade när hon fick se det hela,men som jag sade till Smilla "ignorera det-hon är bara avundsjuk")
När man sen väl kommit igång är det liksom svårt att sluta...

Inför den stundande julen

På grund av en brådskande familjesituation-jag kom för en gångs skull ihåg när min bror skulle sända radio-fick jag slita mig från soffan i källaren för att i stället ägna mig åt datornära aktiviteter(man får knappt in nån kanal här ute,bara via nätet).Jag fick för mig att tvätta köksfönstret,vilket gick bra att kombinera med ett febrilt önskande av musik.

Eftersom jag tappat bort det extra handtaget som gör att man kan öppna halva fönstret,fick jag hänga mig ut när jag tvättade utsidan.Det var lite spännande då vi bor på andra våningen(som alltid i min vardag finns det en traktor i bakgrunden).

När jag önskat mig ett tiotal olika sånger-man får försöka tänka till så det blir varierat också-började jag med dekorationerna.Köpte några nya julgransbollar i vitt och silver på mataffären i går,vilka fick samsas med mina gamla,sköra av glas.Jag satte dit en ljuslykta som pricken över iét(den andra slog jag sönder förra julen) och plockade ner den knallgula rullgardinen som jag tydligen lärt mig blunda för.Jag blev riktigt nöjd med resultatet,min man märkte som vanligt ingenting...