måndag 8 mars 2010

Hårda bud i skogen

Vintern håller i sig och medeldjupet på snön lär ska vara 30cm. Detta medför en hel del svårigheter för alla de djur som har tänkt överleva till våren. Förra veckan kom det larm från färjan att det låg en älgtjur i färjfaret och inte kunde ta sig upp. En liten räddningsexpedition anordnades och folk klättrade med dödsförakt runt på stegar bland isflaken och lade rep runt halsen på älgen, vilken sedemera kunde dras upp med endast ett brutet litet horn som minne av upplevelsen. Sent i går kom ett annat larm - en svan hade störtat vid en av kommunens lägenheter - kunde mannen komma och hjälpa till? Beredd att ge sig av med sitt gevär visade det sig dock att "hjälpa till" betydde att fånga och stänga in svanen i ett varmt utrymme med mat och vatten så den kunde återhämta sig(efter rekommendationer från någon djurskyddsorganisation). Tveksam till om detta är tillåtet säger jag inte var den är, men kan avslöja att någon som skall bada bastu kommer att bli väldigt överraskad...

När vädret blev varmare några dagar uppstod nya problem och hästarnas ligghall var inte den enda byggnad som gav vika denna vinter.
Även Smilla fick bekymmer. Hon som kan ta sig fram hur bra som helst i djup snö fann sig plötsligt i underläge och fick bäras hem då hennes päls vägde ca fyra gånger mer än hon själv.
Även ortens leoparder väntar nu ivrigt på våren.

torsdag 25 februari 2010

Bilder från systern

Som en fortsättning på det HÄR inlägget om bilder som inte kommer gå till historien kommer nu en bloddrypande bildserie från tidigare nämnda syster. Jag bifogar även de en smula melankoliska bildtexterna från blogginlägget bilderna är tagna från.


When you feel that hope is gone

When you face the world alone
And you know you can't survive
It's all about knowing when it's over
*RAAP*
Slut på bildstöld för idag

Ny mössa

Esther har fått en ny mössa av mormor.
Tack tack.

tisdag 23 februari 2010

Bilder som inte kommer gå till historien

Då min kamera är på skidresa satt jag och kollade igenom gamla fotografier. Här är ett axplock av djurbilder jag aldrig kommer att framkalla...



Favoriten -katten Malte, 10år och säkert 15kg, har flytt undan lilla valpen Smilla, som inte ens syns på marken så liten som hon är.

Jag undrar vad min syster Fotografen har att säga om dessa... Fast det kanske bara var nåt med exponeringen trots allt. (Kolla gärna hennes bilder under "Fridas blogg" på startsidan - där kan man bland annat hitta betydligt bättre bilder på samma djur som ovan :))


tisdag 16 februari 2010

Det är för märkligt

Denna vecka är mannen sjukskriven. Detta öppnade en rad möjligheter för mig gällande aktiviteter utan Esther som sällskap. Den största fördelen är dock att man får lite sällskap, tex till kaffet. Trodde jag.

Varje morgon när han skjutsar barnen till skolan kokar jag , med ett förnöjsamt leende på läpparna, kaffe och dukar fram, tänder ljus etc. Efter en timme är kaffet slut men mannen lyser fortfarande med sin frånvaro. När han sent om sider dyker upp mumlas det fram några lama undanflykter om att han "råkade springa på sin chef och bytte några ord". Vid det laget är mitt leende inte längre förnöjsamt, utan snarare vad min man brukar kalla "kreditkortsmunnen".

I går gjorde jag mig till lite extra och bakade en kaka som jag nu har dukat upp, ja det var väl närmare 90 minuter sedan.
För en stund sen gav jag upp och bjöd in en annan, mycket mer pålitlig vän.

lördag 13 februari 2010

Vart tog min bäbis vägen!

Man häpnar över hur fort tiden går ändå. Nyss hade jag ett litet spädbarn och nu sitter jag plötsligt här med nån som äter ett helt potatis till middag och sen vill byta kläder inför melodifestivalen!Esther har valt en blandad stil med huvtröja som kan passa om det blir någon rap-artist som förra veckan, samtidigt som den mer klassiska glitter-tights looken alltid är rätt. Skorna valde hon av nån anledning när hon läste att Orsa spelmän ska vara med - hon hejar på dem.

Vinterspecial

Det blir inte mycket tid att skriva nuförtiden , så jag tänkte göra ett snabbt bildinlägg från mannens resa ut till ön för några dagar sedan med isbrytaren. Uppdraget var att märka ut isvägen för att man ska kunna ta sig bort därifrån vid behov(gäller de bofasta pensionärerna).

Här ser man rännan efter isbrytaren samt de enbuskar som fungerar som vägvisare var isen håller. I bakgrunden skymtas huvudön. Vanligtvis går man inte iland den här vägen då det är för strömt, men denna ovanligt kalla vinter är isen tjock överallt.
Här kommer man iland - lite närmare för de bofasta än den ordinarie vägen som är närmare 3 km hemifrån och där scotern inte kan ta sig fram nu i den djupa snön.
Det intressanta med snö är att man får en vink om vilka som smyger runt huset i skydd av mörkret. Här har fru Lodjur passerat och oturlig nog tappat fodralet till sin digitalkamera...
Herr Älg på liten kvällspromenad.
IIIh,ett lodjur!!
Så här vintrigt är det på vår strand
Huset väntar på våren och saknar sitt tak(och sin övervåning förstås).
Ja se där ligger den ju och fryser om kvisthålen... Snart,snart får ni också komma på plats!
Nu snöar det här igen. Ha en bra vinterdag!

fredag 22 januari 2010

Inte mycket nytt har hänt de senaste veckorna. Julen har städats ut(dvs alla sakerna står i stora kartonger i vardagsrummet,för längre än så kom de aldrig), skolan och träningarna är i gång igen och alla har en mängd olika tider att passa. Till mina tider att passa hör Esthers mat och sovtider,allt övrigt utgår ifrån dem. Hon har dock blivit lite bättre i magen,men sover inte längre än max en timme i gången,så man utför inga stordåd under tiden precis...

Jag gläder mig dock åt det lilla-i badrummet har jag äntligen skrapat bort de hemgjorda insynsskydden på badrumsfönstret som jag gjorde av gamla tapetbitar när vi flyttade in.
Sen kom jag aldrig så långt att jag fick upp de nya,riktiga i plast,dyrt inköpta i staden,men som tur är har jag en hjälpsam man,så nu känns det riktigt ensamt att duscha,när ingen kan se en från vägen...
Hon tar mycket tid men är inte så dum ändå!

onsdag 30 december 2009

God Jul stavas c-h-o-k-l-a-d

Att en god jul stavas "choklad" är väl ingen nyhet för någon. Andra, mindre viktiga men dock, saker som förgyller julhelgen är "lugn och ro" samt "sömn". Då det visade sig att E är laktoskänslig blev dessa nyckelord,till min fasa, oförenliga. Jag har nu under flera dagars tid tvingats leva på laktosfri mjölk och smör, inga mumsiga gräddfils såser till fisken,ingen vispgrädde till den amningsanpassade Irish Coffe´n, ingen varm choklad när man kommer in efter skridskoåkningen(det är barnen som åker,men man är ju inte sämre än att man iallafall kan äta när de kommer in) - men framför allt - INGEN CHOKLAD.

Jag har lusläst varje innehållsdeklaration och är skakad in i märgen - det finns ingen räddning i detta fall.

Jag vill avsluta med att visa några av mina julklappar...
Nåja,jag antar att detta offer, nästan i klass med Jesus, även det är för mänsklighetens bästa.
Se så sött hon sover...



onsdag 16 december 2009

Julpyssel

Ett litet trapp-arrangemang har jag lyckats åstadkomma. Tyvärr är trappan ganska vindpinad så pyntet blåste bort ur enen strax innan den fick denna slagsida... Mannen har fått utebelysningen på plats. Men vad är det som strålar från taket?
Nej men lille Rudolf! Han som strängt blev förpassad till en undanskymd vrå bredvid tupparna förra julen. Så märkligt - hur kan han i år ha hamnat på en plats där han syns på flera kilometers avstånd för alla som kommer från hamnen,samt från varenda båt i farleden? Detta kommer att påverka någons julklappsskörd...
På tal om tupparna så har nu även Blixten kilat vidare. Det var ingen livskvalitet att sitta inne ensam dag ut och dag in, så nu ekar hönshuset tomt när man går förbi, vilket känns väldigt konstigt. Förhoppningsvis har vi någon som ylar runt där igen till våren!

tisdag 15 december 2009

Santa Lucia

Tänk att det redan varit Lucia! Om man tycker tiden går fort annars, så är det ingenting mot dagarna i december! I fredags var det traditionsenligt Luciatåg i skolan. Esther kollade noga in det hela,för när hon börjar som enda elev kommer hon att få vara lucia varje år...
Som det är nu kan alla lugnt räkna med att få vara varsin gång och det finns även några enstaka tomtar som kan sjunga bas-stämman i Staffan stalledräng.
Som alltid i en lyckad bild finns en vuxen som smyger förbi diskret för att inte bli i vägen.
En annan stor händelse i familjen är att E har växt i storlek 62! Tänk att man redan kan börja sortera ur kläder som är för små! Från nåt sånt litet!
Tanken slår mig plötsligt att detta kan hänga ihop med att det är december! Tänk om hon en vanlig månad inte hade vänt sig,inte börjat odla tänder eller växt 4 cm! Tänk om det faktiskt är så att december är som flera månader som snabb-spolats! Detta förklarar varför jag alltid känner att jag åldrats i förtid efter varje års julförberedelser!
Jag vet inte hur det är för er,men i min outsövda värld låter det verkligt rimligt!
Här visar E dagens outfit-anpassad till bristen på dagsljus utanför...
I storlek 62!

onsdag 9 december 2009

Nya hobbies

Dagarna ägnas i hög grad åt att gå runt här hemma och bära på Esther, som tycker att det är en mänsklig rättighet att med tio minuters mellanrum få veta om det hänt något nytt utanför varje fönster i alla rum. Jag kommer att få ersätta församlingens golvmatta den dagen vi flyttar ut,då jag nött en stig genom lägenheten.

På lördagskvällen, med mannen hemma som kunde patrullera alla fönster, såg jag således fram emot lite kvalitetstid i badkaret,med ett tänt ljus som enda sällskap. Jag vet fortfarande inte riktigt hur det gick till,men plötsligt hade sonen gjort mig sällskap och den avslappnande atmosfären bytts ut mot "mammajagtarliteskumocksåfördetbrukarjaghatittanupåmignärjagdykertyckerinteduockså
attvihardetmysigt!"
Fortfarande i dag smakar det tvål i munnen.
Greja greja
Esther chockerade i måndags med att vända sig från rygg till mage,vilket känns väldigt tidigt vid 10 veckors ålder. Dessutom dreglar hon och suger på sina händer, så nu har jag börjat oroa mig för att hon ska börja få tänder också. Min värsta mardröm är dock att hon ska börja prata vid fem månader,för jag har bara två öron och som det är nu har jag redan ett barn i varje...

Liten lista på saker man kan göra med bara en hand ledig(och ett halvnöjt barn på den andra armen):

Läsa en inredningstidning
Surfa,men inte skriva nåt på datorn ifall man tex vill använda versaler
Dammsuga
Äta chokladboll
Prata i telefon i den mån någon är hemma dagtid(förutsatt att barnet på armen somnat)
Äta chokladboll
Damma,men inte lägre än knähöjd,för sen måste man böja sig och då kommer man kanske inte upp igen
Titta ut genom alla fönster
Äta cokladboll

Ja,sen kommer jag inte på nåt mera...

I morgon är det i varjefall kommunstyrelsemöte. Kanske de bjuder på chokladboll?

tisdag 24 november 2009

Tiden rusar iväg, men här är en snabb lägesrapport över den sista tidens viktiga händelser:

Då både Esther och jag sover relativt dåligt när vi ligger bredvid varandra - jag för att hon grymtar och vrider sig och klöser med sina vassa små tånaglar och E för att jag luktar mat(antagligen som att försöka sova bredvid ett fat med kanelbullar-skulle jag aldrig klara!), så har nu mannen tagit över henne på natten och jag sover på soffan(med en leende pudel under täcket). Så nu får jag henne serverad när hon är hungrig och sen när hon är klar återförs hon till sovrummet. Det fantastiska är att nu sover hon upptill 5 timmar i sträck och jag är mycket piggare!

Mannen har köpt nån sorts energidryck på hälsokostaffären och efter en veckas användning så har han hållit sig vaken under nyheterna och vädret som kommer mitt i söndagsfilmen och-hör och häpna-sett hela filmen till slut!Detta har aldrig tidigare hänt under de tio år vi varit tillsammans!

Luciakandidaterna var här och sjöng så vackert i söndags. Jag hamnade omedelbart i ett moraliskt dilemma när det var dags att rösta, då jag känner en av kandidaterna och tyckte att en av de andra hade en fantastisk röst.Jag undrar fortfarande om jag gjorde rätt...

Mannen hjälpte mig att få ut hästarna en sväng i helgen(det är inte helt lätt nuförtiden när det krävs två ryttare och en barnvakt innan det blir mörkt vid fyra). Han fick rida Reitur som är starkast och lugnast-fram tills nu! Vi bytte häst för att jag skulle prova få honom att galoppera(han har tidigare haft svåra problem med sitt självförtroende och sin rygg,så han har bara gått att få i skritt eller alternativt sken). Nu har han dock flera gånger visat tecken på att kunna gå normalt och riktigt fint, så jag satt upp och drev på honom. Till min stora häpnad visar det sig att hans nyvunna självförtroende har förvandlat honom till en tjurig rodeohäst som tydligt visar att det enda håll han tänker gå åt är det som leder hem,allt annat belönas med bocksprång,stegringar och sparkar bakut.
Nu,flera dagar senare,sitter jag fortfarande med häpnadens finger i förvåningens mun och försöker smälta att två års tålmodigt terapiarbete med en fantastiskt snäll men osäker häst utmynnade i detta! Det hjälper inte ens att mannen försäkrar att "varje gång ni lättade från marken så såg det åminstone ut som om bakbenen galopperade..."

Vi ska få ett till rum till vår lägenhet,vilket är mycket välkommet! Hallen skall byggas om lite och ett av kontoren på nedre våningen skall integreras med vår lägenhet. Detta innebär att vi kommer att få ett kassavalv i vårt sovrum vilket känns lite spännande på nåt sätt jag inte riktigt förstår själv.

Den ensamme tuppen Blixten sitter hålögd kvar i hönshuset. Jag måste ta tag i det,men det är liksom lättare att skjuta upp beslutet till nästa dag...

I helgen är det julmarknad på slottet, men här är det byggnadstekniskt budgetmöte - hoppas de bjuder på glögg iallafall.

Nu vaknade E så vi ska börja julpynta har jag lovat henne...

tisdag 10 november 2009

"Och så var de bara en"

I söndags när jag var på väg till hästarna såg jag en mängd vita fjädrar på vägen mot postlådan.Fylld av onda aningar gick jag dit och hittade mycket riktigt SalikonValle bland löven en bit från vägen. Han hade blivit anfallen av en örn och utan att gå in på detaljer så var han svårt skadad men levde. På så sätt föredrar jag verkligen rovdjur typ rävar som iallafall dödar sina byten innan de börjar äta. Följdaktligen fick jag slå ihjäl honom själv och bara hoppas att han inte legat där så länge. Så tyvärr Pekka - den tuppen hann aldrig uppleva det där du unnade honom till våren...
Nu har vi alltså bara lilla Blixten kvar(längst upp till vänster) och han sitter bara inne och är ensam,så det lutar mot att även han snarast kommer att förpassas till evigheten istället för att behöva genomlida vintern ensam.

Varning i juletid

Som vanligt i november har jag av ren godhet köpt jultidningar och böcker jag inte vill ha, till ett pris som inte står i relation till produkten, av barn som inte ens är mina egna.

Denna gång köpte jag även denna cd med delfinljud - "for relaxation" lovade fodralet.Perfekt för mig med lite sömnproblem att vila till tänkte jag.
I går levererades produkterna och fylld av förväntan tänder jag några ljus,lutar mig tillbaka med ett leende och startar musiken.

För den som inte hört en delfin prata så kan jag nu berätta hur en delfin låter. En delfin låter som ett nyfött barn som gråter och gnyr. Hela rummet fylldes av nåt som fick mig att tänka på när Herodes dödade alla nyfödda gossebarn i Betlehem lagom till jul.

Sammanfattningsvis kan jag säga att just "avslappnande" inte är ordet jag söker.

Undan med dig clownjävel

Ska du sitta själv en stund Esther och leka med det skojiga babygymet!

Vad i h..vete är det där för några
Menar du allvar?
Jaha...hej grabbar...
Heeej!
... ? ...

Nåja,jag försökte iallafall...