Det måste vara Hästens! Man blir så trött...

Detta är vad två hästar kan göra av en hel höbal på fyra dagar-en fluffig madrass!!
Det är tacken det för att jag:
a)anställer en bonde som slår och balar åt dem
b)ger dem fri tillgång till föda istället för att släpa dit det i små portioner

I vanliga fall släpar jag hö fram och tillbaka mellan gården och hagen för att placera i deras "matskål"som jag råkade komma över i ett återvinnings-kastflak för metall.Jag trodde det var en foderhäck för får eller nåt,men det visade sig att det var en del från en betupptagningsmaskin från 50-talet!Kände mig som McGyver(för den gammal nog att minnas den serien...).Den är tråkigt nog precis lite för liten för att en bal ska passa i den.


Nåväl,hästarnas oansvariga attityd till min foderekonomi kommer nu att tvinga mig släpa vidare på mina små hötussar,suck.

I dag var det ännu en dag av vackert väder och påfruset,var ute och gick med hundarna ner till stranden på förmiddagen.

Otroligt vad många färger på stenar det finns!

Solen ligger lågt kan man säga

På kvällen kom en importerad sångkör från en annan skärgårdskommun med färjan och sjöng "de vackraste julsångerna" i kyrkan.Allt var mycket stämningsfullt,jag hade tänt alla ljus jag hittat och hade för säkerhets skull brandsläckaren bredvid mig i bänken i fall av gräsbrand i krubban,men allt gick planenligt och mycket folk var det.

På det stora hela en riktigt bra dag på en liten ö...

Juletid,julefrid

Oj vad tiden går fort så här i juletid!

Det har varit julfester,födelsedagar,luciauppträdanden,julkyrka samt naturligtvis det vanliga julstöket hemmavid.Det har för en gångs skull slutat regna och istället varit sol och frost,något som bland annat gör ridningen lite roligare.Det kyligare vädret kräver mer underhudsfett, så jag köpte en påse marshmallows och har lagat sliskigt söt varm choklad(med smält vit choklad i)till julpysslet varje kväll-det borde göra susen!

Mannen har på ett föredömligt sätt fortsatt sin egen pyntlinje-en lysande juleren är tydligen ett måste.Pudeln gillade den direkt!Den placerades i ett avskilt hörn av trädgården som inte syns från vägen...

Ett av de roligare jul-uppdragen var att pynta kyrkan.Den är förvisso vacker i sig själv,men en gran är alltid rätt i juletid.Granen brukar hämtas från skolan efter julfesten,i år var min man borta då detta skulle göras,så det blev ännu en gång den hårt ansatte kommundirektören som fick gripa in,tillsammans med en tjänstvillig pensionär med släpvagn.För att spara tid klädde vi inte av granen innan transport,vilket resulterade i att väl framme vid kyrkan saknades halva den elektriska toppstjärnan.Om skoldirektören frågar kommer jag att skylla allt på kommundirektören!

Konstigt nog fanns det inte någon krubba som hör till kyrkan(är inte det märkligt-man trodde liksom att Jesu födelse var A och O inom kristendomen...).Jag susade hem och rafsade fram kartongen med min egen krubba ur en skrubb(allt finns i den skrubben,jojo,lite som i Narnia faktiskt!),susade tillbaka, bara för att till min fasa upptäcka att där fanns ingen Jesus eller ens minsta kamel,utan en dockservis från arabia med kycklingar!Hur fel kan det bli!Prästen föreslog storsint att vi kunde vända kopparna upp och ner och låtsas att det var får,men där gick tillochmed min gräns-nog för att de som fortfarande går i kyrka vanligtvis är tämligen närsynta,men ändå...Susade tillbaka och som genom ett Guds mirakel återfanns, i en annan skrubb, Jesus med familj,puh!Jag tycker den är så otroligt fin,har för mig att den är från arabia den också,men hemma vågar jag inte ha den framme på grund av alla djur som sveper runt på alla ytor.

Sen blev det jul och äntligen lite lugn,sena morgnar och kvällar med en bok och nån av de många chokladaskar tomten vänligt nog hade med sig.Jag har även äntligen provbubblat badkaret och det var riktigt bra!Först tyckte jag vatten-nivån var på tok för låg,men iochmed att man får igång blodcirkulationen såpass så höll jag mig varm ovan ytan ändå(eller om det är det ökade underhudsfettet?).

Som vanligt är det tonåringarna som först börjar tycka tiden är lång och det har förekommit hotelser om att de får flytta ut till tupparna om de inte slutar gnälla.

Ett märkligt fenomen är att jag helt oväntat ändrat inställning till tupparna.Plötsligt slutade de gala i tid och otid,den närmaste grannen packade sina saker och flyttade till stan(hmmm,eh?)samtidigt som de har varit så väldigt sällskapliga när vi varit ute.Ska man gå med hundarna har man dem på släp så långt de orkar(så man sen får gå halva varvet igen för att valla hem dem),ska man rida så vill alla sitta på rad på grinden bakom hästarna och knuffas för att få bästa platsen eller om man kratsar en hov står de färdigt med kniv och gaffel för att se om det kan lossna nåt matnyttigt(tur att de delat hage med hästarna hela sommaren så de är vana)(hästarna alltså).Jag gjorde även en snabb jämförelse med en hönsflock jag känner och märkte då också att mina pojkar liksom är mycket mer framåt i sitt sätt-hönorna är så blyga och försynta och märks knappt.Kanske det inte blir nån buljong trots allt?

God fortsättning på julen!(Även för tuppflocken!)

Julbord

Torsdagens julbord var,om jag får säga det själv,i det närmaste fulländat.Lite regnigt(läs dyblött utanför på gården=alla våta om fötterna när de kom in redan).Men granriset låg på trappan,marschallerna sprakade,tomtelyktorna tindrade.På insidan doftade hyacinterna och juleljusen strålade ikapp med den övertrevliga personalen(läs mig och min kompanjon).Julmusiken skvalade ur cd-spelaren,men byttes sedan till pliktskyldig psalmsång(då detta var ett samarbete med församlingen,så lite fick de offra sig för att få mat).

Lokalen är fantastiskt pittoresk,ett stort hus, från tidigt 1900-tal skulle jag tro,med kakelugnar i varje rum.dessa hade tant M från hembygdsföreningen varit snäll nog att elda åt oss flera dagar i förväg och jag hoppas att hon nu har slutat hosta(man trodde inte att det gick att rökfylla så pass stora rum,men den som lever får se!).

Köket hade vedeldad bakugn och häll,vilket underlättade värmningen av maten.Däremot saknades avställningsytor,så tex kaffet kokades på golvet under bordet,där jag också skapat en sopstation(dvs dit kastades allt som jag inte visste vart jag skulle sätta).

Nåväl,menyn var som följer:

• gravlax med sås
• 2 sorters sill
• silltårta
• kryddfisk
• skinka med julsenap
• morotslåda
• kålrotslåda
• Janssonsfrestelse
• prinskorv
• köttbullar
• kokt potatis
• rödbetssallad
• jullimpa,knäckebröd och svartbröd
• julmust,mjölk,öl och vatten
• kaffe med kryddkaka,pepparkaka och julmarränger

Jag hade så fullt upp med att jobba att jag inte hann fotografera nåt annat än kaffebordet(helt olikt mig)så resten får man sluta ögonen och föreställa sig!

Nu visade sig att 35 pensionärer inte alls motsvarar 35 gråsparvar och dessutom åt de med en helt annan taktik än vi tänkt oss.De formligen slukade alla fiskprodukter,kokt potatis och julskinka snabbare än vår labrador fångar en ostbåge i luften,medan de sen var för mätta för korv,jansson och köttbullar!Är inte det konstigt så säg?

Detta resulterade i att dessa rätter helt tog slut och alla som ville ha en doggybag med hem till dem som för dagen varit ur form fick enbart stora lass med jansson med sig.Så kan det gå....

Men alla verkade glada och nöjda,de tyckte maten var god och att det var roligt att vara i skolan,så jag tar mig friheten att succestämpla även detta evenemang!

ps.Nu sitter en tupp högst upp i en tall och vägrar komma ner och jag tänker INTE klättra 15 m i mörkret bara för att få ner honom!Några förslag?(Det enda jag kom på var att skjuta ner honom,men jag tror grannarna sover...)

ps2.Det var en tant som ringde på min annons och ville ha åtminstone en av dem,så det vore ju förargligt om det var just honom hon bestämmer sig för(jag tänker INTE klättra 15m osv...)Men tänk om han förfryser kammen...(jag tänker INTE...)

Vad kan problemet vara...

Å andra sidan kan jag kanske förstå varför hon inte så gärna ligger i sin nya lilla låda...

Julbord

I helgen var hovslagaren på besök,vilket avlöpte med varierande framgång. Vi hade bestämt att traktens samtliga hästar,utom en som är sjuk, skulle skos på samma ställe för enkelhetens skull.Således skulle jag i god tid rida mina tvärs över land och sedan tvätta av dem om fötterna för att underlätta för hovslagaren.Redan lite sent ute rymmer den ena och skenar iväg,vilket gör att den andra sliter sig och rusar efter,ut på en leråker.Efter en stunds demonstrerande återkommer båda till ljudet av två knäckebröd som gnuggas mot varandra.Då var de inte direkt rena.Väl framme visar det sig att den ena har koskräck ,vilket gör att det tar en evighet innan skorna är på(då vi är lokaliserade utanför en ladugård med 47 mjölk-kor).Vid det laget har hovslagaren ett stort hål på sina byxor,min man ett blödande finger och några påstigna tår och själv har jag fortfarande idag muskelvärk.Hästen är dock oskadd.Den andra uppförde sig för övrigt exemplariskt och var färdigt verkad på tio minuter eller så...

Hemma hade pudeln invaderat labradorens korg,så hon låg på mattan och suckade och vågade inte säga ifrån.Jag fick raskt göra om min bästa tidningsförvaringslåda till liten sovlåda,och min låda för viktiga papper fick ta hand om tidningarna. Smilla var nöjd och har faktiskt sovit hela nätterna i den,med några undantag,men dessvärre visade det sig att hon inte kunde komma i den själv,så nu har jag bytt tillbaka och bäddat i den lilla lådan,men där vill hon inte ligga av nån anledning.

I övrigt har jag haft fullt upp med att laga mat till morgondagens julbord för pensionärer,vilket äger rum på ortens gamla folkskola.Det finns inget rinnande vatten och bara utedass,men miljön lämpar sig perfekt för en stämningsfull jullunch.Jag har gjort lite olika arrangemang som jag ska prova i morgon på plats och återkommer om hur det hela avlöpte-hoppas bara maten räcker(fast hur mycket äter väl 35 små åldringar egentligen-typ gråsparv...)

Tråååkigt

Men ni kan väl spela ett trevligt spel? Eller baka nåt? Jag ka bara inte tro att alla andra är på fest en vanlig torsdagskväll?!

Inte ens när lillasyster vill leka tycker man det är kul.Och ute regnar det...

Tupp promenad

Eftersom vi fortfarande inte har kommit till skott gällande tupparna,prövade jag idag ett nytt grepp och släppte ut dem på gården.I vår närmiljö finns en bilväg(om än svagt trafikerad),vildkatter (sägs det),rävar ,rovfåglar och grannar.

Tupparna tyckte detta var en trevlig omväxling till deras rastgård och stampade med bestämda steg iväg mot grannen,efter en liten avstickare för att yla åt hästarna.Jag vinkade av dem och tänkte att detta är nog det sista de gör med tanke på hur skrikiga de varit på sistone,men nej-en timme senare är de tillbaka på gården igen och skäller på dagisfröken och hennes bil..Min man tog ett eget litet pynt initiativ idag också-"har vi nån gammal ytterkruka?"mumlade han och försvann med julstjärnan.Uppenbarligen hade vi det.Vad fint det blev-den rosa krukan passar såväl till den klarröda blomman som till det bruna trappräcket och den gula väggen...(vi bor som sagt på hyra)
I övrigt har han jobbat duktig hela kvällen med badkaret och...
...tada!Inte så dumt. Eftersom det är en julklapp så har jag bestämt att jag inte får bada förrän på julaftonen,vi får väl se hur det går...(det visade sig däremot att den som gjort installationen behöver testköra det av säkerhetsskäl-"jag vill ju inte att nån ska få en stöt" log han och gled ner i bubblorna).

Oh,vad tiden går långsamt....

Många lever i den villfarelsen att det kan bli lite långtråkigt här ute i skärgården under mörka vinterkvällar.Dock kunde ingenting vara mer felaktigt.I dag har jag jobbat på två av de tre ställen jag vikarierar på,och till natten har jag lite kontorsarbete att roa mig med som hör till mitt vanliga jobb.Därimellan är det några små projekt som skall hinnas med(och då menar jag inte barn,hundar,hästar och tuppar).

Min man hade lite överskottsenergi härom kvällen och svängde till lite smält socker att limma ihop pepparkakshuset med.Nu står det och väntar på garnering...I samma veva köpte han några hyacinter och en julstjärna.Några har tagits om hand,andra väntar på att bli arrangerade...

Samtidigt inhandlades ett bubbelbadkar till jul.För att få in det i badrummet måste 87% av alla hemmets möbler flyttas runt i resten av huset och ställas på olika opraktiska ställen...
Min man fick överge tanken på att limma karameller på pepparkakshuset för att genast ta bort all befintlig inredning i badrummet,dra om alla avlopp och ledningar och, förhoppningsvis innan jul, kunna installera själva badkaret(detta förutsatt att det går in genom dörren,det visade sig vara ungefär lika brett som dörrhålet).

Ett märkligt fenomen är att varje gång han går dit,lägger sig på golvet och börjar jobba är det alltid nån som genast måste på toa.Barnen tycks ha upptäckt hur trevligt det är med sällskap,vilket jag i viss mån kan förstå,men att katten ska måsta rusa till sin låda så fort hon ser att han är där övergår mitt förstånd.Konsekvenserna av detta är att arbetet måste avbrytas med jämna mellanrum då maken måste rusa ut med svidande ögon och hämta luft samt åkalla Satan på hebreiska.Som om inte detta vore nog går pudeln in och hugger åt sig hans grejer för att sedan försvinna runt hörnet med bredsladd...
Själv blev jag lite osäker på om jag skulle få långtråkigt, så jag passade på att dra igång ett litet badrumsskåps projekt med ett gammalt fönster.Nu har jag slipat och oljat det,men sen kom jag liksom av mig...I bland önskar jag att jag bodde i stan.

Lillajul

På lillajul var vi på marknad hela dagen vilket gjorde att pyntandet kom igång först på eftermiddagen idag.Längst in i en skrubb fanns all julutrustning,så även adaptrarna till alla små ljusslingor.In skickades således mannen och efter en ganska lång tid kom han ut igen med bara en enda adapter .Alla som vet att adaptrar är en förutsättning för julemys förstår problemets omfattning.Nu fick denna gå till barnens lillajulgran(som för övrigt är en enbuske) och vi andra blev utan.

Sen kommer man ofelbart till problem nummer två "vem i ##¤*#%!" har rullat ihop ljusslingan senast!(vanligen jag själv)Röd av ilska trasslar och tvinnar man som en galning,helst med hjälp av diverse barn och djur som fastnar i tur och ordning.Julefrid är ordet!

Sen får man stå där med tårar i ögonen och se på när barnen klär sin gran(en) med diverse grälla dekorationer och bara hoppas att ingen kommer att tro att jag gjort det själv.
Jag själv fick pynta adventljusstaken.I år blev den traditionell med mossa,lingonblad,en sån där spretig mossa som står upp och som gräddet på moset-några torkade nypon sparade för en soppa.Dessutom har jag en egen liten en i snygg kruka som ska få bli alldeles stilren(bara jag får tag i en julbelysning med adapter...)

När jag ändå var igång gav jag mig på soffdekorationen och provade måla den i en ljusgrå färg.Blev iallafall bättre än den turkosa...

Vår katt är röd,vår katt är röd...

I dag har familjens sista djur framgångsrikt hämtats hem från ön.Efter att ha valt att flytta ut i skogen i augusti ,har hon sen dess bara skymtats några enstaka gånger.Nu när det äntligen var spårsnö kunde man se att hon höll till i en övergiven ladugård.Vi satte ut mat i går kväll och gick tillbaka i morse-då var all mat uppäten och jag provade locka på henne,men fick inget svar.Då klättrade jag upp för att kolla på det lilla loftet och fortsatte att locka,och där var hon,med tassarna tryckta mot munnen för att inte svara.Detta blev tydligen övermäktigt för plötsligt kom det en lång ramsa och sen kom hon själv fram ur mörkret.Detta belönades med omedelbar instängning i bur och båttransport över havet.Således har jag nu inom en vecka fått hela flocken samlad på samma ställe över vintern vilket känns skönt. Väl hemma igen förhöll hon sig till en början lite avvaktande,men nu sover hon i en fåtölj med barnen("kan nån ta bort henne,hon bet mig i knäet fast jag inte gjort nånting").

Vintern är här

Helgen bjöd på oväntad väderlek.På lördagen var det snö på morgonen när vi steg upp.Vi hade bestämt att hästarna skulle tas hem samtidigt som man tog hem fåren från holmarna,så framåt eftermiddagen anlände en båt och efter lite krånglande gick de ombord.Resan gick bra,vi mötte förvisso en riktigt stor sjöbevakningsbåt när vi korsade farleden,men hästarna böjde på knäna och lyckades hålla balansen.Efter att vi installerat dem i sin gamla hage med hö och annan lyx tog vi vår egen båt tillbaka ut.Då var vädret så där...
Ganska nästan framme gav snurran upp.Den har i rättvisans namn förvarnat om detta en längre tid,men den kunde ju ha valt ett bättre tillfälle.Vi kunde skymta hemmets trygga vrå genom snöyran och man kunde lätt föreställa sig en liten toddy framför brasan,men nej.Jag var ändå glad att vi inte var i den stora farleden,utan bara i småbåtsfaret-man får försöka vara tacksam för det lilla.Nåja,this too did pass,i land kom vi och där var alla ute och lekte i snön och några enorma snögubbar hade uppförts med hjälp av 4-hjulings släp.På kvällen var det sedan glöggprovning medan snön föll lite prydligt utanför.

I morse hade vinden tilltagit och de lovar riktigt hårt till natten.Vi var på promenad i hård motvind,men roligt med snö istället för regn och lera!
Vid hemfärd fick vi åka taxibåt,vilket var bra med tanke på den rådande våghöjden-faktiskt sällan som den gungar som den gjorde i dag.Men det gick också bra och väl hemma utfodrade vi alla djuren och gick in och tryckte ner oss så många som möjligt i den utmärkta nya soffan(en vuxen,två barn och en pudel-faktiskt bara min man som inte fick rum)och nu är det bara att hålla ställningarna och hoppas vi får ha strömmen kvar.

Soffa,juletid och tuppdöd

Sent på torsdagskvällen var soffan klar(läs: "gav jag upp")!Alla som provat den hittills har varit nöjda,även om det inte hade gjort nåt om madrassen varit tjockare.Jag tvingade in min man i den kalla och överfyllda skrubben för att leta upp dynvaren jag köpt enkom för detta tillfälle(detta resulterade i att jag fick höra en historia som en dam berättat för honom-hon gillar inte att städa,men hennes hädangångne man var pedant,gick jämt och putsade och fejade,men se-om man öppnade en garderob så var det med livet som insats,för jojo, dit kastade han in precis vad som helst!!Jag valde att bortse från den lilla anekdoten). Då jag idag har vikarierat på dagis passade jag på att ta med mig alla hundar och barn ut på en skogspromenad där jag kunde plocka mossa och lingonris.Väl hemma pysslade jag raskt ihop årets adventsljusstake(och ja, jag erkänner gärna att jag tagit iden rakt av ur en inredningstidning,men bra blev det!)

På tuppfronten ser det just nu inte så bra ut.Första morgonen började de yla klockan sex vilket jag skyllde på värmelampan.Då höll de på i en halv timme ungefär.I natt släckte jag lampan,men de började ändå vid sex och ville dessutom aldrig sluta.Med tanke på hur det lät i vårt sovrum så vill jag inte ens tänka på hur det var i grannarnas.Än har de inte sagt nåt(de har iochförsig slutat hälsa när jag tänker efter,men det behöver ju inte ha nåt samband)men så här kan vi ju inte ha det.Min plan är nu att göra mig av med en i taget,med början med den lilla arga svarta,för det är han som skriker mest.Sen får man väl se hur långt man kommer innan de tystnar...Hur detta ska göras rent praktiskt har jag ingen aning om,men jag antar att man tar hem en veterinär som diskret och odramatiskt ger en liten spruta,eller?

Dags att lämna sommarboendet

Till i morgon lovar de snöblandat regn och 14 m/s så jag kände att nu är smärtgränsen nådd-nu måste tupparna hem!Jag hann inte bygga klart hönsgården innan vi måste iväg för att det inte skulle hinna bli mörkt.

Jag var lite osäker på hur vi skulle få in dem i hundburen som vi tagit med,men lyckligtvis satt de inne och halvsov,så man kunde plocka dem som frukter från ett träd.Båtfärden gick bra,de satt med stora ögon och roterande nackar för att hinna se allt som susade förbi.Lyckligtvis hann vi över farleden precis framför SeaWind,för den drar upp rätt stora svall och jag har hört att höns inte kan kräkas...

Väl framme fick de sitta kvar i bilen och vänta medan vi intensivinredde hönshuset.Det skulle nät för fönstret,sittpinnen skulle säkras,el skulle dras till den nyinköpta värmelampan och nåt trevligt golvströ skulle spridas ut.Mörkt var det,så vi såg knappt nåt,men det tycktes bli riktigt bra, för när vi väl hällt ur dem ur buren(jag visste inte att hönsfåglar kan suga sig fast i plast med kroppen) tjattrade de förnöjt en lång stund och sprättade runt i halmen så stråna yrde.

Det enda som tycks vara ett problem är värmelampan-när jag tittade till dem för natten satt de alla och stirrade hålögt på den i väntan på att äntligen få sova...

Vi pudelägare

Det här med att vara pudelägare förpliktigar har jag märkt.I går åkte jag in till stan för att inhandla en liten promenaddräkt åt Smilla.Det kändes väldigt nytt och annorlunda att glida in i en djuraffär med en hund med sig-en som dessutom kunde gå lös mellan hyllorna utan att välta hela inredningen,eller ens räckas upp till det minsta lilla tuggben.

Expediten hjälpte oss prova och välja,samtidigt som hon gav Smilla små komplimanger för hennes goda smak och ståtliga hållning.Jag rentav trivdes och kom på mig själv med att snegla på en liten hundväska som hängde vid ingången.

Det blev till slut en praktisk,fodrad,regntät liten dress som vi båda gillade,och när vi nöjda lämnade butiken kunde jag ha svurit på att jag hörde en förbipasserande dam flämta "Åh,det är HON-Paris Hilton!".

(Lägg gärna märke till hur Lia gnäggade när hon fick se det hela,men som jag sade till Smilla "ignorera det-hon är bara avundsjuk")
När man sen väl kommit igång är det liksom svårt att sluta...

Inför den stundande julen

På grund av en brådskande familjesituation-jag kom för en gångs skull ihåg när min bror skulle sända radio-fick jag slita mig från soffan i källaren för att i stället ägna mig åt datornära aktiviteter(man får knappt in nån kanal här ute,bara via nätet).Jag fick för mig att tvätta köksfönstret,vilket gick bra att kombinera med ett febrilt önskande av musik.

Eftersom jag tappat bort det extra handtaget som gör att man kan öppna halva fönstret,fick jag hänga mig ut när jag tvättade utsidan.Det var lite spännande då vi bor på andra våningen(som alltid i min vardag finns det en traktor i bakgrunden).

När jag önskat mig ett tiotal olika sånger-man får försöka tänka till så det blir varierat också-började jag med dekorationerna.Köpte några nya julgransbollar i vitt och silver på mataffären i går,vilka fick samsas med mina gamla,sköra av glas.Jag satte dit en ljuslykta som pricken över iét(den andra slog jag sönder förra julen) och plockade ner den knallgula rullgardinen som jag tydligen lärt mig blunda för.Jag blev riktigt nöjd med resultatet,min man märkte som vanligt ingenting...